Kommentarer till Rörlighetens paradox – vikten av att ha vänner nära

Av: Jenny

Jenny — Mon, 25 Feb 2008 09:27:33 +0000

Man kan också anordna en grannfest, fest med bara grannar. I italien hade vi kvartersfest en gång per år och det var riktigt trevligt! Det skulle bli i mycket mindre skala om man bara tar sin byggnad men det kräver lite förmåga att anordna det hela. Jag har tur, jag har riktigt gulliga grannar, en fixade min cykel i november och en igår klappade mig på armen när vi möttes i trappan. Det är äldre personer och de känner sig lite ensamma, kan man fixa en lite fikastund med dem blir de jätteglada!

Av: jonas

jonas — Fri, 22 Feb 2008 13:13:55 +0000

Jag tror att någon måste börja med att bryta det invanda mönstret. Hälsa på alla i huset även om de tittar bort. Ta de chanser som ges att prata med dem man stöter på. Fråga hur dagen varit. Såna enkla saker. Men det kräver mod att vara den som börjar.

Av: Linda

Linda — Wed, 20 Feb 2008 18:11:04 +0000

Frågan är bara hur man träffar sina grannar? Jag bor i ett trevåningshus i centrala Göteborg och har bott här ett bra tag nu utan att någonsin sett mina grannar mittemot. En gång såg jag ett par skor utanför dörren så där måste bo någon men undrar vem? Min önskan är att bo i ett levande hus med liv och rörelse, jag lovar att jag gör mitt bästa men det är inte enkelt när grannen mitt över är osynlig och de andra i huset kollar in spännande stenar på marken när man går förbi….

Av: Jenny

Jenny — Wed, 20 Feb 2008 12:46:06 +0000

Det är också olika i olika länder. I Italien är man mycket mer social och träffas mycket ute även bara för att prata. Klimatet i sig bidrar en del, det är inte så trevligt att gå ut när det är kallt och snöstorm! Min mamma har äntligen flyttat närmare där jag bor och det instämmer, skönt att kunna ta en liten promenad på 15-20 minuter och vara hos henne istället för att åka i nästan 1 1/2 timme! Då kan man träffas på vardagar efter jobbet!