frivillig enkelhet

Det här inlägget handlar om den femte och sista delen av Giséla Lindes bok Lev enklare – Idéer för en hållbar livsstil: Tänket

Mina tidigare inlägg om boken:
Lev enklare: Ett enklare liv – varför det?
Lev enklare: Måste-borde-vill – en livsinventering
Lev enklare: Tingen
Lev enklare: Tiden

För att göra det tydligare vad som är mina kommentarer har jag i detta inlägg kursiverat dem.

Energi och balans för livet
I det här kapitlet skriver Gisela om att det inte är konstigt att vi dräneras på energi när vi lever våra standardiserade, plastiga liv. Liv är energi, om den inte flödar som den ska känner vi oss trötta. Att så många går omkring och är ständigt trötta är ett tecken på att något inte står rätt till med sättet vi lever våra liv. Cicci Lyckow Bäckman berättar om att det är viktigt att ha kontakt med sin kraft. "När jag har kontakt mellan huvudet och kroppen, är sann mot mig själv så att jag vet vad jag tycker och vill på riktigt, och samtidigt står med fötterna på jorden och är medveten om att jag är en del av ett större sammanhang, då har jag kontakt."

Linde skriver att ett sätt att ta hand om sin energi är att vårda balansen i livet. Med Ayurveda kan man identifiera vilken typ av person man är och med hjälp av det finna balans.

Gisela tycker att vi ska omvärdera livets "borde" såsom sova ordentligt, motionera och äta rätt och istället kalla dessa handlingar gåvor till sig själv. Hon sammanfattar kapitlet med att det kanske egentligen handlar om att hitta sitt eget lagom. Att hitta sin egen balans.

Jag är själv inte speciellt inläst på varken Ayurveda eller österländsk traditionell medicin. Det blir lite väl mycket sånt i det här kapitlet vilket gör att jag har svårt att ta till mig budskapet. Slutsatsen kan jag dock stämma in i, att det handlar om att hitta sin egen balans. Att skala bort det som tar energi och lägga till det som ger energi. Men att bara hitta fem saker att skala bort behöver inte vara helt lätt om man fortfarande kör på autopiloten i vardagen.

Näring ur vardagen
Gisela börjar kapitlet med att citera Rik på riktigt: "Det är i vardagen vi kan bli rika på riktigt genom att finna tillräckligt med mening, kärlek, glädje och frid. Det är vardagen vi behöver ha makt över om vi själva vill styra våra liv."

Vi behöver sätta på oss reseglasögonen där vi går och står. Istället för att leta efter näring på semesterresan ska vi göra det i vardagen. Näringen finns omkring oss, men då gäller det att se sig omkring med öppna ögon för att upptäcka den, skriver Linde. Hon berättar hur hon funnit näring i ett eget nätverk som träffas varje år och hur det goda samtalet kan vara riktig näring för själen. Även kroppen kan få näring av massage, motion, osv.

I det här kapitlet håller jag med om det mesta som Gisela skriver. Att finna en närande vardag tror jag är otroligt viktigt för att leva ett hållbart liv. Både kropp och själ måste få sin beskärda del och det som är viktigt är att hitta de aktiviteter som passar för att just jag ska må bra.

Leva kreativt
Att hitta det som ger en flow är viktigt för att leva kreativt. Om vi ständigt använder vår kraft och kreativitet på ett styrt sätt kommer det i längden att sätta sina spår. Vi tappar kontakten med vår kärna. Det gäller att ge plats för det nya och oprövade. Linde beskriver Eva Sanners sjustegsmetod till skapandets kretslopp.

Att våga skapa själv är ett måste för att nå ett kreativare liv. Vi måste inte vara fullfjädrade, inspirerade konstnärer för att kunna skapa. Det handlar om att tillåta sig själv att börja skapa, sen blir det var det blir.

Det är inte helt lätt att tillåta sig själv att vara kreativ. De flesta har ett visst mått av kreativitet inom sin profession, men att fritt skapa något på egen hand är inte lika enkelt. Jag känner igen mig i detta från mitt arbete med den här bloggen. Det är lätt att censurera sig själv och tycka att en text inte är tillräckligt bra eller att oroa sig för vad andra ska tycka om det jag skriver.

Sann mot dig själv – att hitta sin grej
I det här kapitlet skriver Linde om vikten av att hitta och uttrycka sitt äkta och autentiska jag. Om vi inte är oss själva kommer vi ständigt att vara på jakt efter ett surrogat, oftast ett som går att köpa i en affär.

Att hitta sin livsuppgift är viktigt för när du väl har gjort det kommer du att kunna fokusera på det som är viktigt i ditt liv mycket enklare. Vad får dina ögon att stråla? Vad fyller dig med energi och glädje? Vilka värderinger vill du leva efter i ditt liv?

Det viktigaste i det här kapitlet tycker jag är att faktiskt fundera på i hur stor utsträckning du inte lever som dig själv. Om man inte är sig själv är det väldigt lätt att kompromissa för mycket med sig själv, sina värderingar och vad man ställer upp på. Genom att ha en klar och tydlig bild av vad det innebär att vara JAG är det enklare att sortera och gallra i allt som händer i livet.

Tankens kraft
Det sista kapitlet handlar om tankens kraft. Linde skriver om boken The Secret av Rhonda Byrne. Den handlar ungefär om att det vi tänker och fokuserar på får vi mer av. Gisela beskriver hur hon provar metoden genom att sluta fokusera på sin trötthet. Genom att först sluta tala om den med andra och sedan sluta tänka på den går hon från att vara dödstrött till nästan euforiskt pigg.

Gisela intervjuar Mikael Stjernvall som trots en cp-skada vunnit medaljer i paralympics och vars liv är en lång framgångsaga. Det handlar om att inte begränsa sig själv, menar Mikael Stjernvall. Vi kan alltid lära oss något nytt, om vi bara tillåter oss att göra det.

"Det låter flummigt: skulle tankens kraft vara den stora nyckeln till skapande och förändring? Ja, än sen?", skriver Linde.

Det här kapitlet handlar i princip om hur positivt tänkande och visualisering är nyckeln till framgång. Jag tror inte man behöver tro på de kvantmekaniska förklaringarna som presenteras i The Secret, men helt klart är en positiv i
nställning till saker och ting otroligt nyttig. Jag tror också att vi är vår störste kritiker i mycket vilket hämmar och hindrar oss från att prova nya saker.

Det här inlägget handlar om den fjärde delen av Giséla Lindes bok Lev enklare – Idéer för en hållbar livsstil: Tiden

Mina tidigare inlägg om boken:
Lev enklare: Ett enklare liv – varför det?
Lev enklare: Måste-borde-vill – en livsinventering

Lev enklare: Tingen

För att göra det tydligare vad som är mina kommentarer har jag i detta inlägg kursiverat dem.

Tempot
I det första kapitlet skriver Gisela om sambandet mer tid = mindre pengar och mindre tid = mer pengar. Trots att vi får mer pengar känner vi ofta att vi skulle behöva lite till för att kunna köpa det vi vill ha. Den som arbetar mindre har större möjlighet att leva billigare men det är svårt att vara så vardagsmedveten som man måste vara för att lyckas göra det.

Linde reflekterar kring begreppet tid. Vi är idag effektivare än någonsin tidigare men stressar runt för att hinna med allt som ska göras. Så fort något är klart finns det alltid någonting nytt som måste göras. Tidssjukan slår till när vi inte orkar prestera längre. Botemedlet är långsamhet. Att avstå från stressen, hitta sitt eget tempo och lära sig känna igen hur kroppen känns när den är avslappnad.

Men hur gör man för att ta det långsammare? Linde beskriver hur hon när hon skulle skriva boken försökte att medvetet testa ett annat tempo. Hon provar en långsam dag. Att gå en vanlig dag i ett långsamt tempo. Men det går inte så bra. Hon fastnar snabbt i sitt vanliga snabba tempo, försöker ta det lugnt igen, växlar mellan snabbt och långsamt.

Slowrörelsen menar att det viktiga är inte att göra alltid långsamt utan att hitta den rätta takten för varje enskild sak. Vissa saker ska utföras med fart, annat passar bättre långsamt.

Alla har vi en personlig rytm, den hastighet som är just vår rätta. Det är viktigt att hitta denna rytm och respektera den. Vi kan anpassa oss till andras rytm ibland, men om vi aldrig får verka i vår rätta hastighet är det svårt att finna harmoni.

Som jag skrivit om tidigare är nog det enskilt största man kan göra för att gå ner i tempo att faktiskt gå ner i arbetstid. Tyvärr är det också ett väldigt stort steg eftersom det innebär att man måste bli medveten om strukturen i sitt liv: vad som tar tid, vad som kostar pengar. Sen måste denna struktur förändras för att passa de nya tidsmässiga och ekonomiska ramarna. Det tar kraft.

Alltid redo?
I det här kapitlet beskriver Linde hur man på 1960-talet trodde att det stora problemet i framtiden skulle vara vad alla människor skulle göra med all sin fritid. Så blev det inte riktigt.

Drömmen om en laptop på klipporna med en kopp kaffe skulle ge oss ett friare liv. Den moderna tekniken har i slutändan bara gjort att vi har möjligheten att alltid vara tillgängliga, oavsett var vi befinner oss. Istället för att vara frigörande har den gjort att vi kan jobba när och var som helst och ofta gör det.

Alternativet är att göra sig otillgänglig. Lämna laptopen på kontoret. Stäng av mobiltelefonen. Övertyga dig själv om att jobbet finns kvar när du åter gör dig tillgänglig. Ingen kommer sätta gränsen för vår tillgänglighet, det måste vi själva göra.

Nästa steg är att säga nej. När någon frågar om vi vill vara med på någonting, tänk igenom om du vill vara med och varför. Om det inte känns rätt, säg nej – fast på ett trevligt sätt.

Här handlar det mycket om att kunna lita på sin egen självkänsla. Att inte ständigt behöva bekräftelse av andra och att våga ta kontakt när det passar. Genom att i större utsträckning ta kontrollen över när och hur man är tillgänglig och på vilka villkor får man också en större möjlighet att styra sitt tempo. Börja på jobbet med att göra dig otillgänglig för kollegorna när du behöver göra något som tar en längre tid och kräver hög koncentration. Du kommer att märka snabbt hur effektivt och avslappnande det är att arbeta utan att bli avbruten. Sen kan du använda den frigjorda tiden åt att hjälpa dina kollegor eller ta ett fika.

Strukturen
Det här kapitlet handlar om strukturer, rutiner och det moderna livspusslet. Gisela börjar med att undra om 60-talisterna inte lever i någon slags ständig trots mot att växa upp och acceptera vuxenlivets villkor. Vuxenpoäng samlas som en ironisk gest till oviljan att växa upp.

Att få livspusslet att gå ihop handlar om att få de stora bitarna som arbete, boende och familjen att passa ihop. Här kan det handla om att till exempel gå ner i tid för att få arbete och familj att gå ihop. Det kan i sin tur betyda att det kanske inte finns utrymme för att bo i hus, men kanske är det viktigare för familjen med den tid som deltidsarbetet frigör än en gräsmatta att leka på.

I familjen gäller det att sätta gränser och se till att inte andra inkräktar på din tid för mycket. Att välja relationer som när och inte tär. Ett sätt att få harmoni och egentid är att ha en tydlig arbetsfördelning i hemmet. På så vis vet alla vad som ska göras och onödigt tjafs kan undvikas.

Viktigast är att finna den rätta balansen mellan pusselbitarna och acceptera att den kan se annorlunda ut över tid.

Det här kapitlet känns viktigt, men också stort. Att påverka strukturen handlar ofta om att påverka inte bara sig själv utan även andra. Jag tror det är viktigt att verkligen tänka igen före hur man vill att livet ska se ut innan man har kört för långt på fel spår. Att faktiskt prata ordentligt med sin partner om hur man själv vill ha det.

Den rätta tiden
I delens avslutande kapitel skriver Linde om hur det moderna samhället gått ifrån de naturliga växlingar som fanns i det förindustriella. Elektrifieringen gjorde det möjligt att arbeta dygnet runt. Vi är inte längre begränsade av solen eller årstiderna. Hon menar att vi som en motpol till 24-timmarssamhälle måste försöka hitta och ta vara på tidens cykliska kvaliteter. Kanske åter låta söndagen vara en vilodag? Fokusera på gränsövergångar med till exempel en liten ritual vid arbetsdagens slut.

Kapitlet avslutas med ett avsnitt om Ayurveda och en introduktion till doshorna Vata, Pitta och Kapha.

Att hitta egna sätt att dela upp tiden för att markera ol
ika aktiviteter är väldigt effektivt. Själv har jag en ritual på jobbet som består av att rensa skrivbordet, skriva ner allt jag behöver komma ihåg, stänga ner datorn och lägga fram de tre saker som jag ska börja nästa arbetsdag. När jag har gjort detta känner jag att arbetsdagen är slut och jag kan lättare lämna jobbet på arbetsplatsen. En annan ritual vi har i familjen är att alltid äta gemensam middag utan yttre störningsmoment som tidningar, teve och annat.

Ett effektivt sätt att markera slutet av en aktivitet är att sätta sig ner och inte göra något alls i några minuter innan man går vidare till nästa. Prova!

Det här inlägget handlar om den tredje delen av Giséla Lindes bok Lev enklare – Idéer för en hållbar livsstil: Tingen

Här är Ankis inlägg om den tredje delen.

Mina tidigare inlägg om boken:
Lev enklare: Ett enklare liv – varför det?
Lev enklare: Måste-borde-vill – en livsinventering

För att göra det tydligare vad som är mina kommentarer har jag i detta inlägg kursiverat dem.

Besök på en öde ö
I det inledandet kapitlet av tredje delen beskriver Giséla hur vi överkonsumerar för att leva ståndsmässigt och hur vi blir den materiella standardens fångar eftersom vi är rädda att förlora i välstånd om vi väljer nya oprövade vägar. Hon menar att det är lättare att få syn på ”för lite” än på ”för mycket” och att risken att verka fattig skrämmer oss till att ständigt förnya vårt hem. Det finns alltid någon i omgivningen som har en tjusigare bil eller väska. Kapitlet är delvis skrivit på ön Källskär i den Åländska skärgården. På ön lever Linde ett enkelt liv utan elektricitet och rinnande vatten. Genom att ta paus från tingen, som vi ofta gör exempelvis på semestern får vi bättre syn på vilka saker som är nödvändiga och vilka vi skulle kunna klara oss utan. Som övning föreslår Linde att semestra avskalat och enkelt, till exempel vandra, segla eller campa.

Det här kapitlet tillför egentligen inte något nytt till de två första delarna av boken. Jag fastnade dock för Lindes beskrivning av hur hon läser Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset:

Livet ska levas, helt enkelt, och den dyraste gåva du kan få av mig är ett fingergull, en ring, som jag fick av min mor som hon fick av sin far som han fick när han låg vid hirden när han var ung. Ingen sak är utan historia och mening – för till vad nytta skulle meningslösa saker vara, och vem vill väl ha en sådan gåva?

Den typen av förhållande har vi väldigt sällan till våra saker nu för tiden. Till skillnad från tidigare generationer innebär det inte katastrof om någon viktig sak går sönder. Om exempelvis lien gick förlorad för en småbonde på början av 1900-talet var det inte bara att gå att köpa en ny. De ekonomiska resurserna fanns inte på den tiden. När reklamen efter kriget införde engångsprodukter på allt fler områden vande vi oss vid slit-och-släng och vande oss av att återanvända och spara. Om du tänker efter är de flesta engångsprodukter du använder dagligen ersättare till tidigare återanvändbara. Engångsrakhyvel – rakkniv, engångsblöjor – tygblöjor, hushållspapper – hushållstrasa, för att ta några exempel. Det finns egentligen ingenting som säger att vi måste använda engångsprodukterna, i många fall är det lika enkelt att använda återanvändbara istället och för det mesta är det mycket billigare. Men för oss som inte varit med om att använda rakkniv finns inte det alternativet i vår sinnesvärld.

Rensa rum, skapa utrymme
Här skriver Linde om att rensa i röran. Inspirerad av feng shui-konsulten Karen Kingston uppmanar hon oss att rensa ut sådant i hemmet som stressar upp oss. Ett överbelamrat hem blockerar energiflödet både i rummen och i din kropp.

Vi rensar hemma av och till och jag har som uttalat mål att mängden saker över tid ska minska i vårt hem. Jag tycker att vi har kommit ganska långt, men vi har en bit kvar. Det är fortfarande en del saker i vårt hem som inte har någon naturlig plats och vissa avställningsytor överbelamras med skräp av den anledningen. Några reflektioner när det gäller att rensa:

• Smarta förvaringssystem och mycket förvaringsutrymme uppmanar till samlande. När vi flyttade till vår nya lägenhet fick vi en tredjedel så mycket förrådsutrymme som tidigare. Jag trodde aldrig att det skulle gå att få in alla saker i det lilla förrådet, men efter mycket rensande gick det alldeles utmärkt! Vi har ej heller speciellt mycket garderober. Det finns helt enkelt inte många platser att förvara saker på vilket innebär en naturlig begränsning av hur mycket vi kan samla på oss. Ett förråd är per definition en plats där saker du inte behöver placeras.
• Det hjälper inte att rensa om det strömmar in lika mycket nya saker genom ytterdörren. Ett års köpstopp ger dig perspektiv på dina inköp och du kommer inte att shoppa på samma sätt efteråt.
• Om det är något i ett rum som du ständigt behöver fixa med ska den saken mest troligt bort.

Giséla fortsätter kapitlet med att föreslå att ett sätt att klara sig med färre prylar är att vara kräsen och bara köpa det som är gott nog. Jag vet inte riktigt om jag håller med om den inställningen. Jag har alltid varit en person som lägger mycket tid på att göra det perfekta köpet. När jag var inne på tredje kvällen av surfande för att hitta den perfekta videokameran undrade min fru stillsamt om jag inte hade något viktigare att ägna mig åt. Det fick mig att få upp ögonen för hur mycket tid jag använde för att utvärdera och köpa prylar. Sanningen är den att i regel är det inte speciellt stor skillnad i kvalitet mellan olika märken och modeller av exempelvis hemelektronik. För en vanlig människa räcker det mesta alldeles utmärkt. Visst är det viktigt att hitta just de saker du vill ha, men låt det inte gå till överdrift. Lägg mer energi på att vårda dina ägodelar så håller de längre.

Avstå – och hitta det rätta måttet
Det här kapitlet handlar om fastan. Linde skriver om hur vi i det sekulära Sverige behållit godbitarna av de religiösa högtiderna, men vi har skippat de andra delarna, till exempel fastan som tidigare följde på fastlagstisdagen. Det är en intressant iakttagelse och det känns symptomatiskt för vårt mer-är-bättre-samhälle. Giséla pratar med ett antal personer som beskriver hur fastan låter dem komma närmare sig själva. Frivillig askes under en tid kan hjälpa dig att hitta ditt rätta mått. Vad som är tillräckligt för dig.

Frivillig enkelhet handlar för mig om att sakta skala bort lager på lager på olika områden för att till slut hitta mitt rätta mått. Då jag känner att jag har landat där behöver jag inte fortsätta att skala av ytterligare lager utan kan stanna och känna att nu är jag nöjd – jag har hittat vad som är lagom för mig.

Stoppa shoppa
Här blir det mer konkret. Linde citerar frivillig enkelhet-gurun Cecile Andrews: ”Att köpa något är lösningen på nästan allt i det här samhället.” Att shoppa fyller sällan något egentligt materiellt behov. Det är något annat det handlar om. Vi väljer prylar istället för att reflektera över våra liv, känna och tänka efter. Vi är fast i ett konsumtionsfängelse där att konsumera definerar vilka vi är, vår identitet och vår status.

För att beskriva varför konsumtionen är så illa radar Giséla upp några rubriker:

Saker:

• fjärmar oss från naturen
• kostar pengar
• kostar tid
• kostar energi – din livsenergi
• minskar påhittigheten
• påverkar vår självbild

Det viktigaste här är att shoppandet är en så integrerad del av vilka vi är att vi inte tänker efter varför vi gör det. Varför säger en stor andel av befolkningen att shopping är deras främsta fritidsintresse? Vad säger det om vårt samhälle att en stor andel av befolkningen säger att shopping är deras främsta fritidsintresse?

Kapitlet avslutas med att Giséla föreslår ett köpstopp som ett sätt att testa hur du klarar att inte konsumera.

Frivillig enkelhet – och ofrivillig
I det här avslutande kapitlet försöker Giséla att sammanfatta kritiken mot frivillig enkelhet och downshifting: att det är något bara de rika har råd att göra. Hon ställer sig frågon om enkelheten bara räknas om den är frivillig, eller om det är själva enkelheten som är det intressanta: vare sig om den är frivillig eller inte. Om frivilligheten är det viktiga begränsas det till de som redan har allt. Om enkelheten är poängen händer något annat, då kan alla vara med. Giséla föreslår att vi istället ska prata om medveten enkelhet, det kan vara ett sätta att flytta fokus från frivilligheten.

Det här är en svår fråga som inte har något enkelt svar. Jag är dock övertygad om att människor i alla inkomstskick har mycket att vinna på medveten enkelhet. Genom att flytta fokus från det materiella och konsumtion frigörs tid som kan användas till att berika livet på andra områden. Frågan är om du måste befinna dig på konsumtionsbergets topp för att kunna blicka ut över förödelsen och välja en annan väg ner, eller om det går att göra det även när man befinner sig på vägen upp och hjärtat bultar av ansträngningen att stiga uppåt.

Det här inlägget handlar om den andra delen av Giséla Lindes bok Lev enklare – Idéer för en hållbar livsstil: Måste-borde-vill – en livsinventering.

Här är Ankis inlägg om den andra delen.

Mitt tidigare inlägg om boken:

Lev enklare: Ett enklare liv – varför det?

Det perfekta livet – finns det?
I det här kapitlet målar Giséla upp en bild av ett samhälle där alla ständigt strävar efter det perfekta livet. Det handlar om det rätta jobbet, den stora kärleken, de fungerande relationerna, den ungdomliga kroppen, den personliga stilen och så vidare. Allt detta manas på av alla intryck vi får av reklam, tidningar och inredningsprogram. Överallt målas en perfekt bild upp utan minsta skavank.

Det här är inte en speciellt originell analys, du har säkert redan hört den vid middagsbordet. Det gör den dock inte mindre aktuell. Jag tror att vi gruvligt överskattar vår förmåga att värja oss mot den visuella verklighet vi lever i. "Vad är normalt? Det som det finns mest av – eller det vi ser mest av? Enligt statistiken: det som det finns mest av förstås. Men reptilhjärnan och det sårbara hjärtat skiter i statistiken", skriver Linde. Inreder jag vardagsrummet för min egen skull eller för att jag sett något nytt och fräscht i en tidning eller hos en bekant? Även om vi hävdar det fria valet är frågan om vi ens hade kommit på tanken att köpa nytt om vi inte läst den där tidningen eller gjort det där hembesöket?

Linde uppmanar oss att sänka ribban. Allt måste inte vara perfekt. Ibland blir det som det blir och det är okej. Jag läste en gång en intervju i en tidning med ett par tjejer som fick frågan om hur deras perfekta pojkvän skulle vara. "Jag vill inte ha en perfekt pojkvän. Perfektion innebär ju död!", svarade en av tjejerna. Av någon anledning la jag det svaret på minnet. Perfektion innebär död. Det är i det imperfekta livet gömmer sig.

Giséla slänger i det här kapitlet in de till synes nödvändiga påståendena om samhällets ökande tempo och press. Jag har lite svårt för när detta schablonmässigt hävdas i diverse sammanhang. Människor i alla tider har påstått att tempot och pressen i samhället ökar. Jag tror egentligen att det handlar om något annat: den upplevda stressen och pressen är ett uttryck för vår oförmåga att handskas med de förändringar som ständigt pågår. Varje tid har sina utmaningar, men ju snabbare vi kan se igenom mekanismerna som orsakar stressen, desto snabbare kan vi börja göra något åt det. Jag menar att den gryende enkelhetsrörelsen är just en sådan reaktion. Det är orimligt med ett samhälle som ständigt försöker få dig att känna dig otillräcklig, både materiellt och själsligt. Reaktionen är att börja bejaka förnöjsamheten och förenkla livet.

Alla dessa måsten
Det här kapitlet uppmanar dig att syna vad i ditt liv som är måste och vad som är borde. Poängen är att när man gör det visar det sig ofta att många måste egentligen är borde och att många borde kan man strunta i. Jag försöker intala mig själv att jag är bra på att sortera i mina måste och borde, men jag måste nog erkänna för mig själv att jag har fler än vad jag skulle vilja. Särskilt saker som jag tror andra förväntar sig av mig. Jag städar i ordning hemma innan vi ska få gäster, jag klär mig på ett visst sätt om jag tror det förväntas av mig, jag konverserar med andra om ämnen som inte är intressanta för mig. Att skriva ner listor med måste och borde och sedan försöka rucka lite på några och se vad som händer är nog en bra idé!

Fri att vilja och välja
Sociologer talar om kulturella manus. Det vill säga om du kommer från en viss samhällsgrupp finns det ett oskrivet manus som du mer eller mindre förväntas följa. Om du inte gör det kommer du att betraktas som en avvikare, du kommer att sticka ut. Ett exempel: Om du växer upp i ett akademikerhem säger ditt manus att du själv ska studera på högskola eller universitet. Om du väljer att istället ta jobb som rörmockare bryter du mot manuset. Det spelar ingen roll om du gör det som ett medvetet val, snacket kommer ändå att gå att det var då ett underligt barn som inte studerade vidare, men de förutsättningarna. Det här återkommer på de flesta större områden i livet: vilket yrke du väljer, var du bor, vilka affärer du shoppar i, vilka vänner du väljer. Frågan är alltså hur fritt vårt val egentligen är?

Giséla fastnar vid att även de små valen innebär en livsriktning i sig. Varje litet beslut kan föra dig närmare eller längre bort från det liv du vill leva. Om du lyckas avslöja ditt eget kulturella manus tror jag att du även kan börja ta beslut i vardagen som kanske för dig in på en annan väg, om det är dit du vill vandra.

Inventera ditt liv
I det här avslutande kapitlet uppmanar Linde oss att inventera våra liv. Var står du idag? Beskriv din livssituation. Som verktyg föreslås måste-borde-vill, vill ha in i mitt liv – vill ha ut ur mitt liv – är jag tacksam för och positiva listor.

Det finns så vitt jag vet bara två böcker utgivna på svenska som tar upp frivillig enkelhet som livsstil. Den ena är Rik på riktigt av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson och den andra är den alldeles nya Lev Enklare – Idéer för en hållbar livsstil av Giséla Linde. Det båda böckerna har gemensamt är att de inte lämpar sig speciellt väl för sträckläsning. Författarna uppmanar läsaren att pausa, reflektera över texten och skriva ner sina tankar. I det här inlägget finner ni mina reflektioner kring den första delen av Gisélas bok: Ett enklare liv – varför det?

Jag kommer att publicera inläggen som svar till Ankis recensionsserie av boken.

Giséla skriver i sin bok att hon nosat på de har frågorna länge utan att ha hört termer som simple living eller voluntary simplicity. När hon började läsa böcker om frivillig enkelhet var det som att hitta hem. Hon fick ord för det hon redan höll på med vilket gjorde det lättare att se vilken riktning hon hade i sitt liv. Det var likadant för mig. När jag började läsa böcker om frivillig enkelhet fick jag ett språk som hjälpte mig att formulera och uttrycka de tankar som jag burit inom mig.

Hitta livet
Det bärande begreppet i det här kapitlet är hållbar livsstil:

En hållbar livsstil är en livsstil som bär. Som gör livet rikt idag utan att tära på de resurser som ska räcka imorgon, både på ett personligt plan och i samklang med yttervärlden.

Det här är något som går igen i många böcker om frivillig enkelhet. Jag har funderat mycket på vad det innebär för mig. Några konkreta saker som jag kommit fram till är:

• Fokusera livsenergin på färre aktiviteter. Det är väldigt lätt att dras in i olika projekt. Jag försöker stanna upp och tänka igenom vad ett åtagande egentligen innebär. Saker som verkar små för stunden tenderar att växa innan de är slutförda.
• Sänk ambitionsnivån vad gäller storleken på umgängeskretsen. Jag tycker det är jätteroligt att umgås med andra människor, men umgänget ska nära och inte tära. Jag koncentrerar mig på att träffa de människor som jag tycker ger och inte tar livsenergi.
• Dra ner på det materiella så mycket som möjligt. Inget av mina nuvarande intressen kräver mycket saker. Jag tycker det är tråkigt med materialvård. För att minimera denna del av mitt liv håller jag på och rensar ut saker jag inte behöver. Mitt köpstopp ser också till att inget nytt impulsköp bärs över tröskeln.
• Jag vill ha en enkelhet och öppenhet i kommunikationen med andra. Det betyder till exempel att jag försöker berätta när någon gjort eller sagt något som jag blev sårad av. Jag försöker att inte hålla inne med mina känslor. Det här är det området som jag tycker är svårast.

Om du tycker att ovanstående låter egoistiskt har du helt rätt. Det är trots allt mitt liv det handlar om. Jag är övertygad om att när jag lever mitt liv på ett medvetet sätt mår jag bra och då orkar jag också ge tillbaka till andra.

Kapitlet avslutas med uppmaningen att skriva ner svaret på frågorna:

• Vad önskar du dig mest av allt?
• Hur vill du leva ditt liv?
• Hur hoppas och tror du att ett enklare liv skulle kunna se ut för dig?
• Kan ett enklare liv hjälpa dig att komma närmare det du önskar dig och det liv du vill leva?

För mycket av det goda
I det här kapitlet skriver Giséla om hur vi idag defineras som konsumenter och inte medborgare. Hur sambandet mellan ökad inkomst och ökad lycka bröts någon gång på 70-talet. Att det är vårt relativa välstånd som avgör hur rika vi känner oss. Frågan är: Kommer ökad materiell levnadsstandard att göra oss lyckligare? Måste vi söka en annan lösning?

I de kretsar jag rör mig skulle förmodligen få definera sig som materialister, men om man tittar på våra liv utifrån är vi onekligen det. Jag upplever inte att det är någon uttalad tävlan om vem som har störst lägenhet, finast bil eller störst teve. Däremot är jag övertygad om att relativismen kryper innanför skinnet på oss alla. Vi köper en platteve och motiverar det med att en tjockteve inte passar på det nya sidobordet av valnöt. Vi diskuterar bostadspriser och hur stora vinster vi gjort på lägenhetsklipp. Vi ser fram emot utlandsresor.

Det finns inte inom referensramarna att göra något annat. Det är dessa regler som gäller. Att inte dras med i strömmen kräver en vilja att sträva åt ett annat håll. Risken är att hamna utanför ramen, vad ska man då prata om?

Den tysta revolutionen
Här skriver Linde om hur arbetslivet under 1900-talet organiserats efter klockan. ”I det förflutna har människan kommit i första hand. I framtiden måste systemet komma först”, citerar hon Frederick Taylor.

Jag tror att vi som är aktiva i arbetslivet idag har svårt att tänka oss hur det var att arbeta innan industrialiseringen. Visst var arbetsuppgifterna för det mesta mer slitsamma och fysiskt betungande, men kroppen satte också en naturlig begränsning. Det går helt enkelt inte att lyfta tegelstenar hur fort som helst. Idag när många till största delen använder huvudet i sitt arbete är denna begränsning inte lika synlig. Även hjärnan är dock en del av kroppen och klarar inte av hur mycket stimuli som helst. Jag tror det är den insikten som sakta håller på att sjunka in hos många av oss. På samma sätt som våra kroppar tidigare satte gränsen åt oss för hur hårt vi kunde arbeta måste vi idag själva sätta gränsen för hur hårt vi låter vår hjärna arbeta. Kroppen kommer att säga ifrån till sist, men konsekvensen är då inte att gå hem för dagen utan att gå hem för en betydligt längre tid.

Hon beskriver sedan hur den ”andra gröna vågen” skiljer sig från den politiska världsförbättrarvägen på 70-talet. Nu ligger fokus på personlig utveckling och livsstil. Här känner jag också igen mig. Jag har fokus helt på mig själv och mitt liv och inte på några världsförbättrarambitioner. Visst tycker jag det är kul om andra inspireras av det jag gör, men det primära är att ändra mitt liv och inte andras.

Ekonomiskt, ekologiskt, egoistiskt
I det här kapitlet skriver Giséla om hur dagens samhällsordning är beroende av att vi aldrig är nöjda med det vi har. Konsumtionssamhället bygger på att vi ständigt ska köpa nytt. Jag tror att även här har relativismen en stor del av skulden. När vi ser hur familj och vänner fräschar till och köper nytt börjar vi automatiskt tycka att köket ser lite slitet ut. Att det nya köket kostar minst ett par arbetsår att betala av, på toppen av alla andra utgifter finns liksom inte i vår begreppsvärld. Öka på lånet lite, det kostar bara ett par hundra i månaden.

Vår tids problem är att vi lever för att ha och inte för att vara, enligt filosofen och psykoanalytikern Erich Fromm. I stora mått håller jag med om att det är på det viset. Det räcker med att titta på vad som finns med i en faktaruta i en intervju, eller varför inte ”Hej konsument” i DNs På Stan som frossar i havande. Det avspeglas också i mingelkonversationerna som betydligt oftare kretsar kring senaste köpet än hur lyckliga deltagarna känt sig den senaste veckan.

Jag tror att jag har blivit bättre på att fokusera på varande istället för havande de senaste åren. Likväl är det enkelt att falla tillbaka i diskussioner om den senaste mobiltelefonen. Så länge samhället är organiserat kring konsumtion kommer detta att vara normen.