Normalt menas med kapital de beständiga strukturer som människor etablerat genom investeringar, till exempel maskiner, hus, fordon och så vidare. Kapitalet förslits över tid och nyinvesteringar är nödvändiga för att bibehålla en given nivå av anskaffat kapital i ekonomin. Investeringarna i sig består av mänskligt arbete och transformation av diverse naturresurser till den färdiga kapitalvaran. Naturresurserna går grovt att dela in i förnybara (ex. skog, spannmål) och ickeförnybara (ex. malm, olja). I den neoklassiska ekonomiska teorin kan en obegränsad mängd av naturresurser göras tillgängliga via prismekanismen. Om efterfrågan är hög stiger priset och det blir ekonomiskt gynnsamt att öka produktionen. Någon faktiskt begränsning av vad som går att producera räknar man inte med, är priset bara tillräckligt högt går det att producera vilka kvantiteter som helst. (Naturligtvis inte omedelbart, men över tid)
Daly menar att utvinning av ickeförnybara naturresursern alltid ska ses som förbrukning av kapital och aldrig som en investering. Endast aktiviteter för att säkra produktionsförmågan av förnybara naturresurser är enligt det synsättet att betrakta som investeringar. De förnybara resurserna får endast utvinnas i en sådan omfattning att den långsiktiga avkastningen inte riskeras.
Utvinning av exempelvis järnmalm är med Dalys synsätt alltså alltid förbrukning av kapital och utvinning av exempelvis skog får bara ske i sådan omfattning att det för evig tid är möjligt att utvinna samma mängd skog, annars är även detta förbrukning av kapital.
Den stora skillnaden i synsätt mellan de ekologiska ekonomerna och en neoklassisk ekonom är alltså att de förra menar att det finns en faktiskt gräns för hur mycket naturresurser vi kan utvinna med bibehållen avkastning. En neoklassisk ekonom menar däremot att det inte finns någon sådan gräns utan att resurserna är obegränsade.
Personligen förstår jag inte hur neoklassikerna kan resonera på det sätt de gör. För mig är det uppenbart att det finns en begränsning av vilka kvantiteter av olika naturresurser vi kan utvinna. Om man tror på en sådan begränsning är det också omöjligt att tro att evig tillväxt är möjlig.
Dalys kritik mot det neoklassiska synsättet går ut på att den ekonomiska teorin måste innefatta naturens begränsningar. Problemet är att bara att om man gör det så faller hela den neoklassiska teorin i bitar eftersom den bygger på att det inte finns några begränsningar.
frivillig enkelhet 