Archive for april, 2008

28 april, 2008

Syna dina dagliga ovanor

av jstenling

En sak jag ägnat mig mycket åt det senaste året är att syna mina ovanor. Ofta börjar det som ett groende missnöje med en specifik aktivitet. Ett exempel: Jag läste länge skvallernyheter på Aftonbladets webbplats när jag drack mitt efter-lunchen-kaffe. Ofta lämnade varje läsning en fadd eftersmak (inte bara beroende på det dåliga kaffet på jobbet). Det kändes som förlorad tid. En dag bestämde jag mig: inget mer Aftonbladet.

Just nu har jag en stor ovana som jag försöker bli kvitt. Det är det dagliga slösurfandet på olika webbplatser. Att en gång varje dag besöka webbplatser och läsa nyheterna vill jag göra, men att återkomma två, kanske tre gånger samma dag tar bara tid och leder sällan till att jag lär mig något nytt. Jag har kopplat på autopiloten och väljer inte medvetet vad jag gör.

Strategin jag använder för att bryta en ovana är att räkna ut hur många timmar jag kommer att spendera i resten av mitt liv på den om jag fortsätter som tidigare. Vad gäller slösurfandet har jag räknat ut att med nuvarande dagliga dos kommer jag att spendera ungefär ett år av mitt kvarvarande liv på detta. En liten stund varje dag adderar till många dagar i det långa loppet. Ett år är det definitivt inte värt!

När jag faller tillbaka i slösurfandet försöker jag spela upp det förlorade året i mitt medvetande. Vad kunde jag ha gjort istället?

Vilka ovanor har du som du skulle vilja bryta?

Annonser
27 april, 2008

Lev enklare: Måste-borde-vill – en livsinventering

av jstenling

Det här inlägget handlar om den andra delen av Giséla Lindes bok Lev enklare – Idéer för en hållbar livsstil: Måste-borde-vill – en livsinventering.

Här är Ankis inlägg om den andra delen.

Mitt tidigare inlägg om boken:

Lev enklare: Ett enklare liv – varför det?

Det perfekta livet – finns det?
I det här kapitlet målar Giséla upp en bild av ett samhälle där alla ständigt strävar efter det perfekta livet. Det handlar om det rätta jobbet, den stora kärleken, de fungerande relationerna, den ungdomliga kroppen, den personliga stilen och så vidare. Allt detta manas på av alla intryck vi får av reklam, tidningar och inredningsprogram. Överallt målas en perfekt bild upp utan minsta skavank.

Det här är inte en speciellt originell analys, du har säkert redan hört den vid middagsbordet. Det gör den dock inte mindre aktuell. Jag tror att vi gruvligt överskattar vår förmåga att värja oss mot den visuella verklighet vi lever i. "Vad är normalt? Det som det finns mest av – eller det vi ser mest av? Enligt statistiken: det som det finns mest av förstås. Men reptilhjärnan och det sårbara hjärtat skiter i statistiken", skriver Linde. Inreder jag vardagsrummet för min egen skull eller för att jag sett något nytt och fräscht i en tidning eller hos en bekant? Även om vi hävdar det fria valet är frågan om vi ens hade kommit på tanken att köpa nytt om vi inte läst den där tidningen eller gjort det där hembesöket?

Linde uppmanar oss att sänka ribban. Allt måste inte vara perfekt. Ibland blir det som det blir och det är okej. Jag läste en gång en intervju i en tidning med ett par tjejer som fick frågan om hur deras perfekta pojkvän skulle vara. "Jag vill inte ha en perfekt pojkvän. Perfektion innebär ju död!", svarade en av tjejerna. Av någon anledning la jag det svaret på minnet. Perfektion innebär död. Det är i det imperfekta livet gömmer sig.

Giséla slänger i det här kapitlet in de till synes nödvändiga påståendena om samhällets ökande tempo och press. Jag har lite svårt för när detta schablonmässigt hävdas i diverse sammanhang. Människor i alla tider har påstått att tempot och pressen i samhället ökar. Jag tror egentligen att det handlar om något annat: den upplevda stressen och pressen är ett uttryck för vår oförmåga att handskas med de förändringar som ständigt pågår. Varje tid har sina utmaningar, men ju snabbare vi kan se igenom mekanismerna som orsakar stressen, desto snabbare kan vi börja göra något åt det. Jag menar att den gryende enkelhetsrörelsen är just en sådan reaktion. Det är orimligt med ett samhälle som ständigt försöker få dig att känna dig otillräcklig, både materiellt och själsligt. Reaktionen är att börja bejaka förnöjsamheten och förenkla livet.

Alla dessa måsten
Det här kapitlet uppmanar dig att syna vad i ditt liv som är måste och vad som är borde. Poängen är att när man gör det visar det sig ofta att många måste egentligen är borde och att många borde kan man strunta i. Jag försöker intala mig själv att jag är bra på att sortera i mina måste och borde, men jag måste nog erkänna för mig själv att jag har fler än vad jag skulle vilja. Särskilt saker som jag tror andra förväntar sig av mig. Jag städar i ordning hemma innan vi ska få gäster, jag klär mig på ett visst sätt om jag tror det förväntas av mig, jag konverserar med andra om ämnen som inte är intressanta för mig. Att skriva ner listor med måste och borde och sedan försöka rucka lite på några och se vad som händer är nog en bra idé!

Fri att vilja och välja
Sociologer talar om kulturella manus. Det vill säga om du kommer från en viss samhällsgrupp finns det ett oskrivet manus som du mer eller mindre förväntas följa. Om du inte gör det kommer du att betraktas som en avvikare, du kommer att sticka ut. Ett exempel: Om du växer upp i ett akademikerhem säger ditt manus att du själv ska studera på högskola eller universitet. Om du väljer att istället ta jobb som rörmockare bryter du mot manuset. Det spelar ingen roll om du gör det som ett medvetet val, snacket kommer ändå att gå att det var då ett underligt barn som inte studerade vidare, men de förutsättningarna. Det här återkommer på de flesta större områden i livet: vilket yrke du väljer, var du bor, vilka affärer du shoppar i, vilka vänner du väljer. Frågan är alltså hur fritt vårt val egentligen är?

Giséla fastnar vid att även de små valen innebär en livsriktning i sig. Varje litet beslut kan föra dig närmare eller längre bort från det liv du vill leva. Om du lyckas avslöja ditt eget kulturella manus tror jag att du även kan börja ta beslut i vardagen som kanske för dig in på en annan väg, om det är dit du vill vandra.

Inventera ditt liv
I det här avslutande kapitlet uppmanar Linde oss att inventera våra liv. Var står du idag? Beskriv din livssituation. Som verktyg föreslås måste-borde-vill, vill ha in i mitt liv – vill ha ut ur mitt liv – är jag tacksam för och positiva listor.

25 april, 2008

Lev enklare: Ett enklare liv – varför det?

av jstenling

Det finns så vitt jag vet bara två böcker utgivna på svenska som tar upp frivillig enkelhet som livsstil. Den ena är Rik på riktigt av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson och den andra är den alldeles nya Lev Enklare – Idéer för en hållbar livsstil av Giséla Linde. Det båda böckerna har gemensamt är att de inte lämpar sig speciellt väl för sträckläsning. Författarna uppmanar läsaren att pausa, reflektera över texten och skriva ner sina tankar. I det här inlägget finner ni mina reflektioner kring den första delen av Gisélas bok: Ett enklare liv – varför det?

Jag kommer att publicera inläggen som svar till Ankis recensionsserie av boken.

Giséla skriver i sin bok att hon nosat på de har frågorna länge utan att ha hört termer som simple living eller voluntary simplicity. När hon började läsa böcker om frivillig enkelhet var det som att hitta hem. Hon fick ord för det hon redan höll på med vilket gjorde det lättare att se vilken riktning hon hade i sitt liv. Det var likadant för mig. När jag började läsa böcker om frivillig enkelhet fick jag ett språk som hjälpte mig att formulera och uttrycka de tankar som jag burit inom mig.

Hitta livet
Det bärande begreppet i det här kapitlet är hållbar livsstil:

En hållbar livsstil är en livsstil som bär. Som gör livet rikt idag utan att tära på de resurser som ska räcka imorgon, både på ett personligt plan och i samklang med yttervärlden.

Det här är något som går igen i många böcker om frivillig enkelhet. Jag har funderat mycket på vad det innebär för mig. Några konkreta saker som jag kommit fram till är:

  • Fokusera livsenergin på färre aktiviteter. Det är väldigt lätt att dras in i olika projekt. Jag försöker stanna upp och tänka igenom vad ett åtagande egentligen innebär. Saker som verkar små för stunden tenderar att växa innan de är slutförda.
  • Sänk ambitionsnivån vad gäller storleken på umgängeskretsen. Jag tycker det är jätteroligt att umgås med andra människor, men umgänget ska nära och inte tära. Jag koncentrerar mig på att träffa de människor som jag tycker ger och inte tar livsenergi.
  • Dra ner på det materiella så mycket som möjligt. Inget av mina nuvarande intressen kräver mycket saker. Jag tycker det är tråkigt med materialvård. För att minimera denna del av mitt liv håller jag på och rensar ut saker jag inte behöver. Mitt köpstopp ser också till att inget nytt impulsköp bärs över tröskeln.
  • Jag vill ha en enkelhet och öppenhet i kommunikationen med andra. Det betyder till exempel att jag försöker berätta när någon gjort eller sagt något som jag blev sårad av. Jag försöker att inte hålla inne med mina känslor. Det här är det området som jag tycker är svårast.

Om du tycker att ovanstående låter egoistiskt har du helt rätt. Det är trots allt mitt liv det handlar om. Jag är övertygad om att när jag lever mitt liv på ett medvetet sätt mår jag bra och då orkar jag också ge tillbaka till andra.

Kapitlet avslutas med uppmaningen att skriva ner svaret på frågorna:

  • Vad önskar du dig mest av allt?
  • Hur vill du leva ditt liv?
  • Hur hoppas och tror du att ett enklare liv skulle kunna se ut för dig?
  • Kan ett enklare liv hjälpa dig att komma närmare det du önskar dig och det liv du vill leva?

För mycket av det goda
I det här kapitlet skriver Giséla om hur vi idag defineras som konsumenter och inte medborgare. Hur sambandet mellan ökad inkomst och ökad lycka bröts någon gång på 70-talet. Att det är vårt relativa välstånd som avgör hur rika vi känner oss. Frågan är: Kommer ökad materiell levnadsstandard att göra oss lyckligare? Måste vi söka en annan lösning?

I de kretsar jag rör mig skulle förmodligen få definera sig som materialister, men om man tittar på våra liv utifrån är vi onekligen det. Jag upplever inte att det är någon uttalad tävlan om vem som har störst lägenhet, finast bil eller störst teve. Däremot är jag övertygad om att relativismen kryper innanför skinnet på oss alla. Vi köper en platteve och motiverar det med att en tjockteve inte passar på det nya sidobordet av valnöt. Vi diskuterar bostadspriser och hur stora vinster vi gjort på lägenhetsklipp. Vi ser fram emot utlandsresor.

Det finns inte inom referensramarna att göra något annat. Det är dessa regler som gäller. Att inte dras med i strömmen kräver en vilja att sträva åt ett annat håll. Risken är att hamna utanför ramen, vad ska man då prata om?

Den tysta revolutionen
Här skriver Linde om hur arbetslivet under 1900-talet organiserats efter klockan. ”I det förflutna har människan kommit i första hand. I framtiden måste systemet komma först”, citerar hon Frederick Taylor.

Jag tror att vi som är aktiva i arbetslivet idag har svårt att tänka oss hur det var att arbeta innan industrialiseringen. Visst var arbetsuppgifterna för det mesta mer slitsamma och fysiskt betungande, men kroppen satte också en naturlig begränsning. Det går helt enkelt inte att lyfta tegelstenar hur fort som helst. Idag när många till största delen använder huvudet i sitt arbete är denna begränsning inte lika synlig. Även hjärnan är dock en del av kroppen och klarar inte av hur mycket stimuli som helst. Jag tror det är den insikten som sakta håller på att sjunka in hos många av oss. På samma sätt som våra kroppar tidigare satte gränsen åt oss för hur hårt vi kunde arbeta måste vi idag själva sätta gränsen för hur hårt vi låter vår hjärna arbeta. Kroppen kommer att säga ifrån till sist, men konsekvensen är då inte att gå hem för dagen utan att gå hem för en betydligt längre tid.

Hon beskriver sedan hur den ”andra gröna vågen” skiljer sig från den politiska världsförbättrarvägen på 70-talet. Nu ligger fokus på personlig utveckling och livsstil. Här känner jag också igen mig. Jag har fokus helt på mig själv och mitt liv och inte på några världsförbättrarambitioner. Visst tycker jag det är kul om andra inspireras av det jag gör, men det primära är att ändra mitt liv och inte andras.

Ekonomiskt, ekologiskt, egoistiskt
I det här kapitlet skriver Giséla om hur dagens samhällsordning är beroende av att vi aldrig är nöjda med det vi har. Konsumtionssamhället bygger på att vi ständigt ska köpa nytt. Jag tror att även här har relativismen en stor del av skulden. När vi ser hur familj och vänner fräschar till och köper nytt börjar vi automatiskt tycka att köket ser lite slitet ut. Att det nya köket kostar minst ett par arbetsår att betala av, på toppen av alla andra utgifter finns liksom inte i vår begreppsvärld. Öka på lånet lite, det kostar bara ett par hundra i månaden.

Vår tids problem är att vi lever för att ha och inte för att vara, enligt filosofen och psykoanalytikern Erich Fromm. I stora mått håller jag med om att det är på det viset. Det räcker med att titta på vad som finns med i en faktaruta i en intervju, eller varför inte ”Hej konsument” i DNs På Stan som frossar i havande. Det avspeglas också i mingelkonversationerna som betydligt oftare kretsar kring senaste köpet än hur lyckliga deltagarna känt sig den senaste veckan.

Jag tror att jag har blivit bättre på att fokusera på varande istället för havande de senaste åren. Likväl är det enkelt att falla tillbaka i diskussioner om den senaste mobiltelefonen. Så länge samhället är organiserat kring konsumtion kommer detta att vara normen.

24 april, 2008

Bokrecension: Simple Living – One couple's search for a better life

av jstenling

av Frank Levering och Wanda Urbanska

Till skillnad från de andra böcker jag läst om frivillig enkelhet berättar Simple Living en historia som många säkert kan identifiera sig med: Ungt par i karriären flyttar från det hektiska livet i storstaden till landsbygden för att finna ett enklare, mer autentiskt liv.

I inledningen av boken beskriver Frank och Wanda hur deras liv i Los Angeles helt uppfylls av deras karriärer. Han som manusförfattare, hon som journalist. De flesta vakna timmarna fylls med arbetsrelaterade aktiviteter.

It was fine to reach for the stars when we first got to the coast, but after seven years och earthbound aspiration, the glitter och possibilities – of juicy film deals and fat book contracts – had worn off. By then there was nothing heroic about the struggle to meet $640 rent on a two-room apartment each month, as well as insurance and upkeep for two vehicles. The almost daily chore of coming up with bottles of wine for dinner parties and meal tabs för restaurant dinners seemd more like an albatross than the good life. We were weary of having to make – and shell out – so much money, yet we understood that dropping of of our social circle would close doors to the writing and film community for which we’d originally come west.

Efter att successivt blivit medvetna om att livet i Los Angeles gjort dem olyckliga kommer vändpunkten. Franks pappa drabbas av en hjärtattack och paret bestämmer sig för att på prov flytta till Franks barndomshem, Levering Orchard i Virginia och hjälpa till under faderns konvalescens. När sommaren har gått har de bestämt sig för att lämna Los Angeles och börja ett nytt liv på gården.

Resten av boken handlar om parets vedermödor som fruktodlare. Frank har till en början svårt att acceptera de långa dagarna med hårt arbete ute bland fruktträden. Wanda har problem med att leva tätt inpå Franks släkt som bor i hus runt omkring i dalen. Paret reser runt i USA och besöker andra som lever det enkla livet och vi får ta del av deras inspirerande berättelser. Steg för steg söker sig Frank och Wanda fram till det liv de vill leva.

Jag tycker att boken är väl värd att läsa. Många känner säkert igen sig i den hjälplöshet det innebär att vara i ekorrhjulet utan en chans att hoppa av. Vi behöver inspirerande berättelser för att faktiskt våga ta språnget. Nu är det såklart inte speciellt många som har en stor gård i familjens ägo vilket gör att just parets berättelse inte är speciellt representativ för de som väljer ett enklare liv. Likväl finns här många tänkvärda tankar samlade och framförallt är det en läsvärd historia.

23 april, 2008

Dina pengar eller ditt liv: Introduktion

av jstenling

Detta är det första inlägget i en serie om boken Your Money or Your Life av Joe Dominguez och Vicki Robin. Jag kommer varje vecka att publicera ett inlägg för varje av bokens nio steg. Vissa av stegen går att utföra direkt, andra kräver flera månader innan de är färdiga. Det tar alltså ganska lång tid att gå igenom programmet och det kräver en del arbete.

Även om du väljer att inte utföra stegen hoppas jag att inläggen kan mana till reflektion kring ditt förhållande till pengar. Jag läste nyligen en intervju med Charlie Söderberg från teveprogrammet Lyxfällan där han sa att en genomsnittlig person spenderar mindre tid på sin ekonomi än på att borsta tänderna. Jag kände mig väldigt träffad av det uttalandet. Visst har jag koll på räkningar, besparingar och hur mycket pengar jag har kvar på kontot. Jag har dock aldrig undersökt närmare vad månadslönen går åt till eller vilken avkastning jag egentligen får på besparingarna. Dessutom borstar jag tänderna väldigt länge…

På baksidan av Your Money or Your Life kan man läsa:

Do you spend more than you earn? Does making a living feel more like making a dying? Do you feel stuck in a job you can’t afford to leave? Is money fragmenting your time and relationships with family and friends? If so, Your Money or Your life is for you.

Själv formulerade jag för ett par år sedan halvt på skämt, halvt på allvar följande mål: När jag fyller fyrtio ska jag inte vara tvungen att lönearbeta för att försörja mig. Målet är inte att sluta jobba. Målet är att ha den grundläggande försörjningen ordnad så att jag kan ägna min tid åt projekt som jag själv tycker verkar roliga. Två saker som jag vet att jag vill göra är studera och starta och utveckla ett företag. De flesta som jag berättat om mitt mål för har dragit lite på smilbanden och kommenterat att det låter helt orealistiskt.

Nu faller det sig så bra att målet med programmet i Your Money or Your Life är att bli ”Financially Independent”. Med det menar författarna att du får din grundläggande försörjning från en annan källa än lönearbete: ditt kapital.

Boken är indelad i ett förord, en prolog, nio kapitel (ett för varje steg i programmet) och en epilog. Här sammanfattar jag prologen utifrån vad jag tycker är väsentligt. Mycket är utelämnat, men jag har försökt att få fram de viktigaste poängerna utan att bli allt för långrandig.

Prologen

Ställ dig själv följande frågor:

  • Har du tillräckligt med pengar?
  • Tillbringar du tillräckligt av din tid med familj och vänner?
  • Kommer du hem från jobbet full av liv?
  • Har du tid att delta i aktiviteter som du tycker är viktiga?
  • Om du blev uppsagd från ditt jobb, skulle du se det som en möjlighet?
  • Är du tillfreds med ditt bidrag till världen?
  • Har du ett bra förhållande till pengar?
  • Reflekterar ditt jobb dina värderingar?
  • Har du tillräckligt med besparingar för att klara sex månaders normala omkostnader?
  • Skapar ditt jobb, dina utgifter, dina relationer och dina värderingar en helhet?

Om du svarade nej på någon av frågorna är den här boken för dig.

Det finns många böcker som handlar om pengar. Det alla har gemensamt är att de betraktar din ekonomi som något som är skiljt från resten av ditt liv. Syftet med den här boken är att integrera din syn på pengar så att den bildar en helhet med resten av ditt liv.

Vi lever just nu efter en karta som ritades när den industriella revolutionen tog fart. En revolution som till en början levererade bättre levnadsvillkor för alla. Vid någon tidpunkt de senaste fyrtio åren övergick dock revolutionen från att leverera varor och tjänster som gjorde verklig nytta till sådana som handlade mer om komfort och lyx.

Efter många år med den gamla kartan visar den tydliga tecken på att inte leda oss på rätt väg:

  • Personliga konkurser har stigit kraftigt sedan 50-talet.
  • Antalet personer som spenderar mer än de tjänar har ökat kraftigt i de lägre inkomstskikten.
  • Antalet barn som lever under fattigdomsstrecket ökade från 14,9 procent 1970 till 19 procent 1990.
  • 31 procent av tillfrågade säger att de inte spenderar tillräckligt med tid med sina familjer och 38 procent säger att de drar ner på sömnen för att spara tid (för att tjäna mer pengar).
  • Skilsmässofrekvensen är 34 procent högre än 1970.
  • Den genomsnittliga 50-åringen har besparingar på $2300.
  • Den genomsnittliga amerikanen jobbar 20 procent mer idag än 1973 och har 32 procent mindre fri tid.
  • 48 procent av manliga chefer säger att deras liv är ”tomt och meningslöst” trots år av strävan i näringslivet.

Vårt förhållande till pengar har gått från att handla om att tjäna vårt levebröd till att uppta en allt större del av vårt liv: Att tjäna, spendera, investera, äga och skydda dem.

De flesta av oss spenderar betydligt mer än 40 av veckans 168 timmar på att tjäna pengar: Vi klär oss för våra jobb, vi pendlar till våra jobb, vi tänker på jobbet när vi är hemma, vi spenderar kvällar och helger med menlös underhållning för att återhämta oss från våra jobb och vi blir sjuka av våra jobb.

Vi måste spendera pengar för att behålla våra jobb: Vi köper jobbkläder, vi betalar för att pendla till våra jobb och vi äter dyra jobbluncher. Vi måste spendera pengar så att vårt boende, vår bil och vår livsstil reflekterar vår status på arbetsmarknaden.

Med all den tid och pengar vi spenderar på jobbet, är det underligt att när någon frågar ”vad gör du?” svarar vi ”jag är rörmockare” och inte ”jag arbetar med rörmockeri”?

Problemet med den gamla kartan är att den leder oss på fel väg. Vår höga materiella standard har inte lett till motsvarande höga livskvalitet. Meningen med den här boken är att skapa en ny vägkarta för pengar, att få dig att tänka i nya banor och integrera pengarna i resten av ditt liv.

Finansiell intelligens
Finansiell intelligens är att se på pengar objektivt utan känslor och antaganden. Blir man verkligen lycklig av pengar? Om jag säljer merparten av min tid för pengar, gör det mig trygg?  För att bli finansiellt intelligent måste du ta reda på hur mycket pengar du har tjänat hittills och hur dina inkomster och utgifter ser ut. Men det räcker inte, du måste också få klart för dig vad pengar verkligen är och vad du byter mot pengarna i ditt liv.

Ett resultat av finansiell intelligens är att bli kvitt sina skulder och att ha besparingar för att täcka minst sex månaders normala omkostnader. Om du följer programmet i den här boken kommer du att bli finansiellt intelligent.

Finansiell integritet
Finansiell integritet är att lära sig den verkliga påverkan dina inkomster och utgifter har på din familj och på planeten. Det är att veta vad som är tillräckligt med pengar och saker för att befinna sig på toppen av förnöjsamhetskurvan och vad som bara är onödigt. Det är att ditt ekonomiska liv är i samklang med dina värderingar. Om du följer programmet i den här boken kommer du att få finansiell integritet.

Finansiellt oberoende
Finansiellt oberoende är en konsekvens av att följa alla stegen i programmet. Det är att du får din grundläggande försörjning från en annan källa än lönearbete: ditt kapital. Men finansiellt oberoende handlar inte bara om pengar: det är allt som frigör dig från pengaberoende, som att laga bilen eller klippa håret.

I nästa inlägg börjar vi med steg ett: Att sluta fred med din ekonomiska historia. Jag kommer också att följa upp varje inlägg med mina personliga reflektioner.

Tidigare inlägg i serien
Dina pengar eller ditt liv?

22 april, 2008

Slit och släng: Återvinning och remanufacturing

av jstenling

DN skriver idag om Electrolux som satsar på att ge varumärket en starkare glans av "miljövänlighet". Henrik Sundström, global miljöchef på Electrolux förklarar att de arbetar på att få in mer återvunnet material i sina produkter. Tidigare var det svårt att få tag på återvunnet material, men nu går det tydligen bättre. Electrolux har idag produktfamiljen Green Range där de samlar sina mest miljövänliga produkter. Det är i den familjen de lanserat en dammsugare som består av 55 % återvunnen plast.

Att företagen börjar titta mer på materialåtervinning är självklart positivt, men det är viktigt att tänka på livscykelaspekten så att det verkligen ger en positiv nettoeffekt. Livscykelanalysen har funnits länge, men det verkar vara mest på senare år som företag regelmässigt börjat ta fram en sådan för sina produkter.

Andra företag jobbar med en annan typ av återvinning som kallas för remanufacturing. Remanufacturing bygger på det faktum att när något går sönder eller är utslitet är det sällan hela produkten som är slut utan bara vissa delar av den. Istället för att skicka allt till materialåtervinning skickar man det till tillverkaren som plockar isär produkten i sina delar. De delar som är hela återanvänds i nya produkter och de som är utslitna materialåtervinns eller repareras.

Ett företag som jobbar med detta är Caterpillar, men det finns självfallet fler.

Potentialen för detta i industrin är enorm. Väldigt många produkter innehåller samma komponenter under många år och skulle lämpa sig för remanufacturing. Det kräver dock att industrin ställer om från att alltid använda sig av nya komponenter till att faktiskt börja återanvända begagnade men fullt fungerande istället. Man kan också tänka sig en större standardisering av komponenter så att remanufacturing blir enklare.

Om priset för råvaror fortsätter att stiga som de senaste åren kanske denna utveckling kommer igång av sig själv, om inte krävs sannolikt lagstiftning.

21 april, 2008

Not buying it?

av jstenling

Jag har just läst klart Not buying it av Judith Levine som Anki snällt lånat ut till mig. Detta är boken som så vitt jag vet introducerade begreppet köpstopp. Det jag redan själv konstaterat lyser igenom i boken: Eftersom ett köpstopp i sig är en ickehandling är det väldigt svårt att skriva om. Det är i princip bara när man har fallit till föga, eller varit nära men låtit bli det finns något att säga. Boken har alltså köpstoppet som överliggande tema, men handlar mest om olika aspekter av konsumtion, politik och personliga reflektioner i dagboksform.

Enligt mitt köpstoppsmanifest tillåter jag mig själv att köpa tjänster som inte innebär utbyte av något materiellt. Jag tillåter också restaurang- och cafébesök. Tanken bakom dessa undantag är att jag primärt vill upptäcka vilka saker som känns nödvändiga och vilka jag kan klara mig utan. Ur ett sociologiskt perspektiv innebär dock dessa undantag att jag klarar mig ifrån de flesta problem i sociala situationer som skulle kunna uppstå. Det finns två stora områden en köpstoppare har att klara sig igenom: Det ena är gåvor och det andra är situationer där konsumtion av en vara eller tjänst ingår. Gåvor går att klara av med lite planering och tankemöda. Umgängessituationer som påkallar konsumtion är knepigare och det är också tydligt hos Levine att det är på det området de stött på flest problem.

Att inte köpa saker till sig själv är ett personligt val. Att inte bjuda tillbaka när man går och fikar med sina vänner kan vara problematiskt. Det är också i den konflikten många intressanta diskussioner kan initieras, något jag i någon mån går miste om.

Jag ska fundera på om det kanske är dags för ett totalt köpstopp under en period för att se hur detta skulle skilja sig från min nuvarande situation.

20 april, 2008

Dina pengar eller ditt liv?

av jstenling

Boken Your money or your life av Joe Dominguez och Vicki Robin är en amerikansk bästsäljare med undertexten ”Transforming your relationship with money and achieving financial independence”. Genom att följa bokens nio steg lovar författarna att du ska nå ekonomiskt oberoende, det vill säga inte vara tvungen att lönearbeta för att klara ditt uppehälle. Det låter ju som någon slags skojeri, men i grunden är det väldigt enkla principer och idéer som det handlar om.

Jag fick boken i födelsedagspresent och tyckte att den var så intressant att jag nu håller på att gå igenom programmet tillsammans med min fru. Eftersom boken är anpassad för amerikanska förhållanden och vi bor i Sverige tänker jag i en serie inlägg beskriva de nio stegen och hur man enklast utför dem under svenska förhållanden. Tanken är att det ska vara möjligt att följa programmet utifrån inläggen. Boken ger självklart mer kött på benen, men ska inte vara nödvändig för att hänga med.

Det är en del jobb att genomföra de olika stegen, men förhoppningsvis får jag lite press på mig att komma vidare om jag skriver om det på bloggen.

Henrietta Mandelspån har tidigare skrivit några inlägg om boken.

Anki började skriva några temainlägg, men det verkar som att det rann ut i sanden. Dags för nystart?

Tema – Your money or your life
Tema – Your money or your life, prologen
Tema – Your money or your life, kap 1 & steg 1

Första inlägget kommer på onsdag, håll ut!

17 april, 2008

Om konsten att skiljas från sina ägodelar

av jstenling

Som ett led i att minska antalet prylar i hemmet sålde jag innan jul min stereo, xbox och allt annat som fanns i stereobänken under teven. Istället köpte jag en kompakt dator att använda som mediacenter. I mediacentret samlas teve, film, musik och bilder i en enda burk som är kopplad till teven. Smidigt och snyggt. Problemet var bara att jag inte fick den nya datorn att fungera med teven. Lösningen på problemet var att ta min gamla dator och använda den istället. Den är betydligt större och fläktarna låter mer, men det fungerar i alla fall.

DSC_4441Eftersom jag normalt använder min bärbara dator har den stationära mest stått och samlat damm. Att den kompakta skulle gå samma öde till mötes var inte svårt att räkna ut.

Jag vet att jag inte kommer att använda den här datorn eftersom våra behov fylls av mediacentret och min bärbara dator. Likväl kan jag inte förmå mig själv att lägga ut den på blocket eftersom jag också vet att jag kommer att få väldigt mycket mindre pengar för den än vad delarna kostade att köpa för mindre än ett halvår sedan. Jag har skrivit om detta tidigare, men jag är så fascinerad av denna psykologiska process. Jag gissar att det kommer att dröja ytterligare några månader innan jag till slut känner mig redo att sälja iväg datorn och vid det laget kommer jag att få ännu mindre pengar.

Varför agerar vi på detta fullständigt irrationella sätt? Vad är det som gör det så svårt att skilja sig från de saker som man en gång har köpt?

Att ha köpstopp ser i alla fall till att inte några nya prylar kommer in i hemmet. Det underlättar utrensningsprocessen.

15 april, 2008

Ryssland har nått "peak oil"?

av jstenling

Idag skriver Financial Times att Ryssland i år kommer att drabbas av fallande oljeproduktion. Sedan Ryssarna fick ordning på sina fält i mitten av nittiotalet har de stadigt ökat sin produktion. I de prognoser som gjorts över vilka länder som ska stå för det ökade utbudet av olja framöver har Ryssland varit ett av de viktigaste. Det verkar nu som att ännu ett av de länder som hittills lyckats öka sin produktion slagit i taket.

Artikel i Financial Times

Samtidigt rapporteras att Brasilien gjort ett stort preliminärt fynd av ett stort oljefält utanför landets kust. Brasiliens energimyndighet hävdar att fyndet kan vara det största som gjorts på trettio år. Uppgifter om 33 miljarder fat olja figurerar i pressen. Normalt så revideras dessa siffror ned ordentigt i takt med att man får mer kännedom om fältet, men om vi säger att den är korrekt: Hur mycket olja är 33 miljarder fat? Svaret är att det motsvarar lite mer än ett års konsumtion av olja på nuvarande nivå.

Det är detta som är problemet. Även om man har gjort det största fyndet sedan oljekriserna på sjuttiotalet så spelar det liten roll i det stora hela eftersom konsumtionen idag är väldigt mycket större.

Det som dessutom är mer relevant är vilket flöde av olja som detta fält skulle kunna producera. Det hjälper inte att det finns 1000 miljarder fat råolja någonstans under havet om det inte går att få upp den med vettig hastighet. Så länge producenterna inte klarar av att hålla jämna steg med den ökande efterfrågan från världens alla länder kommer priset på råolja att gå upp.

Artikel i DI

Artikel i Financial Times

Justja, även priset på råolja slog nytt rekord idag med $112.