frivillig enkelhet

Kärnkraften är en ganska ny uppfinning. Den första elektriciteten från kärnkraft producerades 1951 i USA. Världens första kommersiella kärnkraftverk öppnade i Sellafield i England 1956. Kärnkraften växte snabbt under 60-, 70- och 80-talet från 1 GW till runt 300 GW installerad effekt. Från 80-talet och framåt har betydligt färre kärnkraftverk tagits i bruk. De två olyckorna i Three Mile Island 1979 och Chernobyl 1986 bidrog till att sätta stopp för byggnationerna av nya reaktorer i många länder. En annan orsak var att behovet av ny elektricitet som vuxit mycket snabbt under de tre tidigare decennierna minskade under 80-talet och framåt. Detta gjorde det mindre attraktivt att investera i nya reaktorer som bara är lönsamma om man kan köra för fullt.

Idag finns det 439 reaktorer i drift som genererar elektricitet. Tillsammans står de för ungefär 16% av all elproduktion i världen. USA är det land som producerar mest elektricitet från kärnkraft. Frankrike är det land som producerar störst andel av sin elektricitet från kärnkraft.

Kärnkraften i Sverige

Nästan hälften av all elektricitet vi producerar kommer från kärnkraft, en internationellt hög siffra. Det finns totalt 10 reaktorer på tre platser: Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. Den totala installerade effekten är 9,2 GW. Reaktorerna i Sverige är tagna i drift mellan 1972 och 1985.

Efter olyckan i Three Mile Island 1979 folkomröstade Sverige 1980 om en utfasning av kärnkraften. Riksdagen beslutade att den skulle vara utfasad innan 2010. Beslutet ändrades 1997 till att ”kärnkraften ska avvecklas för att åstadkomma en ekologisk och ekonomiskt hållbar energiförsörjning byggd på förnyelsebara energislag. Omställningen ska genomföras så att svensk industri och samhället i övrigt har tillgång till el på internationellt konkurrenskraftiga villkor”.

Man kan med säkerhet säga att ingen av de reaktorer som är i drift idag kommer att vara utfasad till 2010. Stora investeringar har gjorts de senaste tio åren för att ersätta den elproduktion som försvann när de två reaktorerna i Barsebäck stängdes ned och nya projekt löper alltjämt på verken för att säkra driften i framtiden. Oskarshamn uppgraderar exempelvis sina reaktorer och siktar på att förlänga livslängden till 60 år.

I ett kommande inlägg tittar jag närmare på riskerna med kärnkraft och vad som skulle krävas för att fasa ut kärnkraften i Sverige.

För att kunna följa med i mina inlägg om energi så är det viktigt att ha koll på några energibegrepp. Här kommer en snabb repetition.

Effekt är hur snabbt man omsätter energi. Högre effekt betyder snabbare omsättning. Effekt mäts i Watt (W). En vattenkokare som har en effekt på 2 kW värmer en liter vatten dubbelt så snabbt som en som har en effekt på 1 kW.

Energiförbrukning när det gäller elektricitet mäts i kWh. Om en vattenkokare har en effekt på 1 kW och står påslagen i en timma så kommer den att förbruka 1 kWh elenergi.

För att hålla siffrorna hanterbara så använder jag mig av prefix:

kilo (k) = 1000

Mega (M) = 1000 000

Giga (G) = 1000 000 000

Tera (T) = 1000 000 000 000

1 kW är alltså 1000 W, och så vidare.

Både effekt och energiförbrukning är viktigt när man talar om vårt elnät. Vilken maximal effekt alla kraftverk kan leverera är kritiskt eftersom det är det som avgör hur mycket el vi samtidigt kan göra av med. En riktigt kall vinternatt är det av yttersta vikt att tillräcklig effekt kan levereras eftersom nätet annars kan bli överbelastat.

Energiförbrukningen handlar om hur mycket energi vi över tid kan göra av med utan att tömma alla vattenmagasin eller göra slut på allt uran i kärnkraftverken. Det måste vara balans mellan inflöde och utflöde, annars blir det problem.

Det har varit mycket kärnkraft de senaste veckorna i medierna. Enligt en opinionsundersökning som DN låtit genomföra vill nästan hälften av alla svenskar att vi ska bygga nya kärnkraftreaktorer i Sverige. Jan Björklund har på debattplats i samma tidning lanserat Folkpartiets linje i kärnkraftfrågan. Reaktionerna från politiskt håll kom omedelbart. Centerpartisten Gustav Andersson hävdade om Björklunds debattartikel: ”Jan Björklund drabbad av intellektuellt sammanbrott”. Det finns ytterst få som inte har en åsikt om kärnkraft. Det är också en fråga där åsikterna är väldigt polariserade. Antingen är man för eller emot.

Förespråkarna brukar föra fram fördelar som ”kärnkraften är koldioxidfri”, ”kärnkraften är miljövänlig”, ”vi kan inte ersätta befintlig kärnkraft med vind och vatten”, ”kärnkraftel är billig”.

Motståndarna hävdar att ”uranbrytning är smutsigt och farligt”, ”kärnkraft är inte förnyelsebart”, ”se bara på Forsmark, det är uppenbart att kärnkraften inte är säker”, ”det finns ingen lösning på slutförvaret av avfallet”.

Hur ser verkligheten ut? Jag kommer under veckan att belysa kärnkraften från några olika vinklar och försöka sprida lite ljus över denna infekterade fråga från mitt perspektiv.

Min morfar dog i höstas. Han var den sista av mina far- och morföräldrar i livet. Född innan och ung under andra världskriget växte han upp i norrlands inland. Han började tidigt att arbeta i skogen. Sverige var ännu ett fattigt land, förhållandena knappa. Jag tyckte om att lyssna till hans berättelser om hur de under vintern levde i en koja i skogen tillsammans med en kokerska. Hur de hoppade mellan stockarna i älven och flottade timret nedströms.

Som vuxen jobbade han åt Vägverket och byggde vägar i hela norrland. Jag kommer aldrig att glömma de bilturer han tog mig på när han hade beredskap kring jul och vi åkte runt och besiktigade farbarheten på vägarna kring Arvidsjaur. Om det snöat mycket ringde han på sin gigantiska biltelefon och beordrade ut plogbilarna.

Morfar hann träffa min son, hans första barnbarnsbarn. Jag har ett fotografi av honom gungandes i gungstolen hos mina föräldrar med Theodor i famnen. Han berättade den gången om hur de när han var liten letade mossa i skogen för att använda som blöja på hans småsyskon. Att hushålla och vara sparsam var en självklarhet.

Morfars generation förvandlade Sverige från ett mörkt, fattigt land till ett av världens rikaste. Han fick uppleva elektricitetens, telefonens, grammofonens, radions, och tevens intåg. Han hjälpte till att bygga ett land där alla har samma möjlighet till utbildning, vård och omsorg. Ett land där vi idag lever i ett överflöd som aldrig tidigare skådats.

Trots det så är vi idag inte lyckligare än vad hans generation var för femtio år sedan. Vårt materiella välstånd har inte gett någon avtryck i de mätningar av vår lycklighet som görs. Kanske hade de när han var ung något som uppvägde den relativa fattigdomen? Sammanhållningen i familjen? Kamratskapet i arbetet? Eller var det känslan av att tillsammans arbeta för att skapa en bättre framtid?

Att lyssna på morfars berättelser gav perspektiv på livet. En bild av ett annat land som fick mig att uppskatta mina egna livsbetingelser. Jag önskar att alla ni som har far- och morföräldrar kvar i livet frågar och lyssnar till deras berättelser från denna svunna tid.

Jag har i tidigare inlägg kritiserat de satsningar som görs på biodrivmedel. Jag gör detta från utgångspunkten att biodrivmedel aldrig kan bli annat än nischprodukter. Det finns helt enkelt ingen råvarubas som är så stor att den kan ersätta bensin och diesel i den omfattning som vi förbrukar idag.

För att förstå varför elbilar är det bästa sättet att minska energiförbrukningen i våra vägpersontransporter måste vi titta på energieffektiviteten i hela kedjan från bilen, hur drivmedlet produceras och från vilken råvara det kommer ifrån. Jag behandlar i detta inlägg effektiviteten i själva fordonet.

Den största anledningen till att transportsektorn idag är så energislukande är att bensin- och dieselmotorer är enormt dåliga på att använda den kemiska energin i drivmedlet. Bara 20-40% av energin i bränslet används för att driva bilen framåt, jämfört med en elmotor som använder upp till 90%. En bil av samma storlek och vikt som drivs med elmotor skulle alltså förbruka väsentligt mindre energi per km än en vanlig bensin- eller dieselbil.

Problemet med elbilar har hittills varit att det inte funnits batterier med tillräckligt hög kapacitet för att kunna driva bilen de 50 km på en laddning som behövs för att merparten av alla resor ska kunna genomföras utan att förbränningsmotorn startas. Men nu händer det saker!

GMs plattform E-Flex är en bra illustration av vad vi kan förvänta oss av första generationens plug-in hybrider (PHEV). Den första bil som baseras på E-Flex är Chevrolet Volt som ska lanseras 2010. Volt beräknas få en räckvidd på ungefär 60 km med eldrift. Behöver du åka längre laddar en mindre förbränningsmotor batterierna.

Volt har ett batteripack som kan leverera 16 kWh energi. Det motsvarar ungefär den energimängd som finns i lite mindre än två liter bensin. Volt kommer alltså att nöja sig med mindre än en tredjedel av den energi som går åt för att förflytta en vanlig bensinbil för att köra samma sträcka elektriskt.

Det stora frågetecknet med E-Flex är om de batterier som håller på att utvecklas (litiumjon) kommer att vara färdiga i tid. Toyota som haft sin hybrid Prius i produktion sedan 1997 planerar också en plug-in variant. Denna kommer dock inte ha litiumjonbatterier då Toyota menar att de inte är färdigutvecklade.

Jag har länge undrat vad som händer i Sverige hos Volvo och Saab. Volvo har inte gjort något konkret alls på miljöfronten förutom att lansera etanolbilar. De har visat en plug-in C30 konceptbil, men det är också allt. Saab har under en längre tid satsat på etanolbilar, något som helt säkert inte är deras långsiktiga strategi. Nu verkar det dock som att något är på gång. Ny Teknik skriver om ett samarbete mellan Saab, Volvo, Vattenfall och ETC Battery att utveckla en eldriven småbil.

Framtidens bilar kommer med säkerhet att vara eldrivna. Så länge batterierna inte har tillräcklig kapacitet kommer en hybridlösning behövas för att bättra på räckvidden. Om fem år tror jag det finns ett antal olika PHEV att välja mellan från olika biltillverkare.

I ett kommande inlägg tittar jag närmare på hur elkraften till elbilarna kan genereras på ett miljömässigt sätt och om vi behöver göra några drastiska förändringar av elnätet för att klara av att ladda alla elbilar.

Mer läsning:

GM har visat Opel Flextreme som bygger på E-Flex.
Plug-in Hybrid på Wikipedia.
Volvo C30 PHEV

Jag har funderat mycket den senaste tiden på vilket personligt ansvar vi har för att lösa kollektiva problem. Klimathotet är just ett sådant där vi alla kommer att drabbas av effekterna. På individnivå sker det dock väldigt lite förändring trots att de flesta nu är överens om att något onekligen håller på att hända med vår planet som kommer att leda till svåra konsekvenser för oss alla.

Eftersom jag själv tycker att vi har ett moraliskt ansvar att faktiskt göra så gott vi kan för att forma vår gemensamma framtid har jag undrat varför så få verkar angelägna att ändra sina liv i den riktning som behövs.

Jag hade aldrig hört talas om ”bystander effect”, men när jag läste det här inlägget så kände jag att några pusselbitar föll på plats.

”One afternoon last summer, I was on a commuter train when I heard someone yelling behind me. I didn’t pay attention because I was breaking up a fight between my kids. I figured the noise was from some college students having fun. The third time the person yelled, I turned around.

It was a boy, about six years old. He was standing on his seat, screaming, ”My mom’s having a seizure.” The only part of his mom I could see were her legs sticking out into the aisle, convulsing.

And arrayed around the train car, staring, were 40 other people, mouths open. Not one of them doing a thing.”

Du kan säkert själv dra dig till minnes någon situation där en grupp misslyckats med att agera för att hjälpa någon eller avvärja en fara.

Jag tror att mänskligheten just nu befinner sig i detta stadium i förhållandet till klimathotet. Vi ser ett stort abstrakt hot på horisonten. Vi vet inte riktigt hur vi ska agera för att avvärja det. Vi ser oss omkring, ingen annan verkar göra något. Vi avvaktar.

Det som behövs är tillräckligt många som leder vägen och visar att det är dags att agera nu. När väl en kritisk massa börjat röra på sig kommer resten att följa med av bara farten. Jag hoppas att du själv överväger att bli en som går före.

Mer om ”bystander effect”:
Bystander effect (Wikipedia)

Bystander effect (Wisegeek)

Det har nu gått två veckor sedan mitt köpstopp inleddes. Några har frågat om köpstoppet gäller bara mig eller om hela familjen är involverad i det hela. Så här tänker jag: För mig personligen så är det köpstopp enligt mitt manifest. Undantag ska vara väl motiverade för att tillåtas. För familjen så kommer vi så långt det är praktiskt möjligt göra alla inköp i enlighet med manifestet. Vi kommer alltså primärt försöka avstå, låna eller köpa begagnat innan vi köper något nytt. Jag kommer i varje rapport att berätta vad vi har köpt så får ni som läser kommentera om ni tycker jag tummar för mycket på reglerna.

Händelser under de två första veckorna:

• Jag var nära att behöva köpa två slangklämmor för att koppla in disk- och tvättmaskinerna. Efter en stunds grävande i flyttlådorna så hittade jag tre stycken slangklämmor som jag måste ha köpt när jag monterade diskmaskinen i den gamla lägenheten. Lärdom: Börja med att titta efter om du redan har det du behöver. Det är inte helt osannolikt att du har den där lilla prylen liggande i någon låda.
• Frun behövde en häftpistol för att klä om några pallar. Vi hörde runt lite och det visade sig att mina föräldrar har tre (!) häftpistoler. De var glada att ge en till oss… Lärdom: Innan du rusar iväg och köper nytt, hör runt hos familj och vänner. Troligen så har någon av dem det du behöver. Antingen en dubblett eller något du kan låna den tid du behöver det.
• Jag behövde en mus till en dator som jag ska installera i köket (för att kunna läsa nyheter elektroniskt på ett enkelt sätt). Jag hörde runt med lite olika kompisar och det faktum att det behövde vara en usbmus komplicerade det hela, men jag fick napp på en trådlös till sist!

Innan vi gjort ett undantag så har jag:

1. Skickat meddelande till FreeCycle Stockholm och frågat om någon har det jag behöver. Om du inte har kollat in FreeCycle så tycker jag att du ska göra det. Det är dock väldigt låg aktivitet på listan för Stockholm så jag har inte så stor förhoppning att få napp den vägen. Jag kommer att skänka bort saker själv där i takt med att jag fortsätter att rensa i skåp och lådor.
2. Hört runt bland vänner och bekanta om någon av dem har det vi behöver.
3. Kollat på Blocket om någon har det vi behöver till försäljning i närområdet.

Undantag för mig de två första veckorna

Personligen har jag inte gjort något undantag.

Undantag för familjen de två första veckorna

Eftersom vi just flyttat så var det ett antal saker som vi behövde för att få ordning i lägenheten. Vi har köpt hyllplan till våra garderober, hyllplan med konsoller till badrummet, ett vitrinskåp, klädgalgar, filtar för att täcka för fönstret på natten i gästrummet, en tavelram, en torkställning, en matta, skoskåp och en skötbädd. Här måste erkännas att det var så pass många saker samtidigt att jag inte hann med att kolla på FreeCycle och Blocket för alla saker. Jag kollade hyllplanen och torkställningen utan att få napp. Lärdom: Var ute i god tid och ha tålamod för att hitta begagnat. I vilket fall som helst så kändes dessa inköp som ett undantag just på grund av flytten. Fortsättningsvis hoppas jag att vi kan köpa begagnat i större utsträckning.

Hur har det varit de två första veckorna?

Hittills så har inte köpstoppet känts betungande på något sätt. De undantag vi har gjort har med vår nyliga flytt att göra och är förhoppningsvis just undantag. Det jag har märkt hittills är att jag börjat förhålla mig till inköp på ett nytt sätt. De köp vi har gjort har varit genomtänkta. Jag har letat alternativa vägar att få tag på sakerna och i de fall detta inte lyckats så har vi övervägt hur viktiga inköpen är för oss och gjort de undantag vi ansett motiverade. Att det faktiskt går att få tag på saker utan att köpa nytt har också visat sig direkt med häftpistolen och musen.

Mitt största bekymmer just nu är att jag förlagt mitt handsfree till telefonen i flytten. Det ligger här någonstans men jag kan inte hitta det!

Joel tipsar om att den 14 januari startar SLU sin kampanj om klimathotet tillsammans med Koldioxidens Vänner. Syftet med kampanjen är att visa på att utan fakta är det möjligt att påstå vad som helst. Lunken har skrivit ett längre inlägg om kampanjen som redan har gjort avtryck i bloggosfären. Det blir intressant att följa debatten, jag tror inte den kommer passera förbi okommenterad.

Kolla in Koldioxidmannen:

Skog försvinner av olika anledningar. De vanligaste är för att etablera jordbruk, boskapsskötsel eller komma åt ved för träprodukter.

Förlusten av skogar runt om i världen orsakar många problem. Avskogningen ligger bakom utrotningen av mängder av växt- och djurarter. Grundvattnet påverkas då inte skogen längre finns för att fånga in regn som sedan sipprar ned i jorden. När skogen är borta rinner vattnet ovanpå marken och ner i floder och hav och orsakar jorderosion. Lokala översvämningar kan uppstå när det regnar kraftigt och jorden inte hinner absorbera vattnet.

Om avskogningen fortsätter som den gör nu kommer 80% av all skog att vara borta 2030. Hundratusentals växt- och djurarter kommer att utrotas med okända konsekvenser för jordens ekosystem.

Den här trenden måste vändas så fort som möjligt. Vi i väst som förbrukar överlägset mest av veden från våra skogar måste leda vägen och minska vårt användande. Mängden ved som tas ur våra skogar måste börja minska istället för att öka. Samtidigt är det rimligt att människor i fattigare länder tillåts öka sitt användande och på så sätt sin levnadsstandard. Vi i väst måste alltså successivt dra ned på vårt användande av pappersprodukter och trävaror. Att bara se till att så mycket som möjligt går till återvinning (vilket du självklart ska) hjälper inte eftersom papper inte kan återvinnas så många gånger. Nej, det är den totala konsumtionen som måste sänkas och det rejält.

Pappersförbrukningen varierar stort mellan olika regioner. Förbrukningen är starkt knuten till hur rikt ett land är. Siffrorna nedan kommer från World Resources Institute.

Svenska Skogsstyrelsen rapporterar att den svenska förbrukningen fördelar sig enligt nedan för 2006: Per capita konsumtion av papper och papp i Sverige

Om alla människor konsumerade lika mycket papper som vi gör i Sverige skulle världskonsumtionen vara drygt fyra gånger så hög.

Nu är det dags att vi i Sverige slutar pappersslösa och visar vägen mot ett mer hållbart sätt att bruka våra skogar. Det är bråttom, trenden måste vändas nu. Börja med detta:

• Säg upp prenumerationen på din dagstidning och läs den på nätet istället. Berätta för tidningen att anledningen till att du säger upp prenumerationen är för att spara på papper men att du gärna betalar för samma produkt i elektronisk form istället.
• Köp färre magasin, gå på biblioteket och läs istället. På vissa håll kan man även låna hem.
• Sätt upp en ”Ingen reklam, tack!” skylt på brevlådan.
• Anmäl dig till NIX för att stoppa adresserad reklam. Ring till SWEDMA och anmäl din adress till registret: 020-55 70 00
• Lär dig att läsa text direkt på skärmen istället för att skriva ut. Om du måste skriva ut, skriv ut dubbelsidigt.
• Undvik produkter med onödiga förpackningar.
• Köp bara möbler som är märkta med FSC. Då är sannolikheten större att möbeln är tillverkad av trä från en skog som hanteras på ett hållbart sätt.
• Använd mindre hushållspapper. Använd hushållstrasa istället som du tvättar när den blir smutsig. Vanliga Wettextrasor går att tvätta massor med gånger.
• Använd mindre toalettpapper. Jag är helt säker på att du kan använda hälften så mycket med samma resultat utan att tumma på hygienen.

Jag kommer att följa papperskonsumtionen i vårt hem under året och rapportera hur vi ligger till jämfört med snittet.

Sedan massbilismen slog igenom efter andra världskriget så är bensin en naturlig del av vardagen för de flesta. Vi åker till macken och fyller på med 50 liter och sen kan vi köra vår bil problemfritt ytterligare 60 mil. Men hur mycket energi går det egentligen åt när vi kör omkring?

Energi mäts i enheten Joule (J). Om du tittar på innehållsförteckningen på en flaska rapsolja så står det att den innehåller 3700 kJ energi per 100 g olja. Rapsolja har en densitet på 0,92 vilket innebär 34 MJ/l. En liter bensin innehåller som jämförelse 32,6 MJ/l. Rapsolja och bensin är alltså ungefär lika energirikt.

Men hur mycket energi är egentligen 32,6 MJ? Energiintag för människor anges normalt i kcal. En kcal är 4,2 kJ. Rekommenderat energiintag för en vuxen kvinna är ungefär 2600 kcal/dygn, eller 10,9 MJ/dygn. För en normal kvinna motsvarar alltså en liter bensin energibehovet i tre dygn! Tänk dig om du drack en liter bensin på måndag morgon och sedan var mätt till onsdag morgon. Om du har ungefär 10 km till jobbet så har du när du parkerar bilen hemma på fredag den femte dagen i månaden förbrukat lika mycket energi på att transportera dig till jobbet som du själv kommer att behöva under hela månaden!

Det enda som gör ett sånt här slösaktigt system möjligt är att vi sedan oljans genombrott kontinuerligt kunnat låna lagrad energi (råolja) från jorden. Den dagen jorden inte kan förse oss med denna fontän av svart guld så kommer vi att tvingas till en smärtsam omställning av våra transporter.