frivillig enkelhet

Sedan mitt förra inlägg om att inte slänga maten har flera vänner sagt att de blivit inspirerade och börjat försöka bättra sig när det vad som åker i sopkorgen. Roligt och motiverande att veta att i alla fall några blir inspirerade!

Här kommer lite fler tips om hur du kan hjälpa till att minska matsvinnet:

I butiken

• Tidigare var jag en utpräglad “datumjägare” på alla datummärkta matvaror. Alltid köpa mjölken med “bästa” datum osv. Konsekvensen av detta blir ju dock bara att risken för att butiken måste kassera varor ökar. Nu försöker jag tänka när vi kommer att ha konsumerat det jag köper. Mjölk till exempel stannar aldrig mer än 3-4 dagar i kylskåpet och då räcker det om “bäst före” är fyra dagar framåt i tiden.
• Välj frukt och grönt så att mognaden är anpassad till konsumtionsdagen. När det gäller exempelvis bananer kan man ta några som är mogna, några som är halvmogna och några som är omogna. Butiken slipper kassera och du får godare mat.
• En del butiker har börjat med reakorg för bröd som håller på att gå ut på datum. Köp och frys in detta bröd. Om det är butiksbakat kan man med fördel skiva det innan man fryser in. Allt man stoppar i en brödrost smakar gott!
• Fråga din handlare hur butiken hanterar färsk- och frysvaror som håller på att gå ut på datum. Säg att du gärna skulle vilja att de la varor med kort datum i en särskild kyl/frys. Köp dessa varor!
• Om butiken har manuell chark, be att få köpa stumparna som blir kvar när man skivar exempelvis skinka. Funkar perfekt i pastasåser, pajer och liknande.

Det är vi som konsumenter som indirekt får betala för allt som butiken kasserar med högre priser.

Om ni har fler tips, kommentera gärna!

Den första september 2009 förbjöds alla matta glödlampor och klara glödlampor på 100 Watt. Året därpå var det dags för klara glödlampor på 75 Watt och från och med den första september i år är det inte längre tillåtet inom EU att sälja glödlampor med effekten 60 Watt. Från och med nästa år är det inte tillåtet att sälja glödlampor på 40 eller 25 Watt. (Formellt sett är det tillåtet att sälja det lager man har kvar.)

Beslutet kommer från EUs direktiv om Ekodesign och belysning är den femte gruppen som tagits upp till omröstning inom ramen för direktivet. När hela utfasningen är genomförd kommer den att spara 40 TWh i EU årligen. Det motsvarar elproduktionen från mellan 4-6 kärnkraftreaktorer, beroende lite på hur man räknar.

Om du tittar i affären på hyllan där lamporna står märker du att merparten av utrymmet ersatts av lågenergilampor och halogenlampor. Lågenergilamporna ger en energibesparing på ungefär 80 procent, halogenlamporna ungefär 30 procent. Längre fram i tiden kommer kraven att skärpas ytterligare på dessa lampor.

Lågenergilampor har funnits länge nu och går att få tag på ganska billigt, även om kvaliteten på ljuset varierar en hel del. Flera av mina lågenergilampor börjar ha 10+ år på nacken och fungerar fortfarande tillfredställande.

Lysdiodlampor är det som just nu utvecklas snabbast. De är fortfarande dyra, ungefär som lågenergilampor var för 10-15 år sedan, men är väldigt energieffektiva och har en på pappret extremt lång livslängd. En vanlig uppgift är 25 000 timmar vilket motsvarar typ 20 års normalt användande!

Det är naturligtvis en utmaning för belysningsbranschen att gå från glödlampor med en livlängd på 1000 timmar till lysdiodlampor med 25 000 timmar. För att bibehålla samma volym som tidigare kommer man att behöva övertyga konsumenterna om att skaffa betydligt fler ljuskällor i sina hem än vad som är fallet idag. Det finns en stark korrelation mellan hur rikt ett land är och hur många ljuskällor vi har hemma. Tillväxtpotential finns såklart i alla utvecklingsländer, frågan är dock om vi i rika världen är beredda att dubbla eller trippla antalet armaturer vi har hemma?

Utfasningen av glödlampan är ett exempel på hur lagstiftaren kan tvinga fram ett teknikskifte till bästa tillgängliga teknik när konsumenterna själva inte vill göra det. De brister som finns med lågenergilampor och lysdiodlampor gällande färg på ljuset, dimensioner osv kommer säkerligen att rättas till ganska snabbt nu när alternativet inte längre finns tillgängligt.

Bil Sweden, bilbranschens intresseorganisation kommer då och då ut med olika undersökningar för att påvisa hur viktig bilen är för Sverige. Den senaste siktar in sig på att bilden av den kollektivtrafikåkande kvinnan är en myt. Enligt undersökningen utgör bilresor 73 procent av kvinnors resor att jämföra med 76 procent för män. Kvinnor är alltså ungefär lika beroende av bilen som män, vilket alla som gör en gallup i bekantskapskretsen sannolikt snabbt skulle komma fram till.

Enligt undersökningen uppger nu 60 procent av alla svarande att de är helt eller ganska beroende av bilen. Intressant är också att 74 procent av de svarande anser att miljövänliga bilar och förnybara bränslen är det långsiktigt viktigaste för hållbar miljö. Endast 23 procent menar att ett minskande av privatbilismen är det viktigaste.

Nu är det ju inte så att ett ökat bilberoende är en naturlag utan det beror på en mängd faktorer som hur vi bygger våra städer, vilka fritidsintressen vi har, bekvämlighet och annat. Som utvecklingen ser ut nu talar många om att vi ska verka för ett minskat bilberoende, men agerandet leder i motsatt riktning med geografisk utglesning, externa köpcentrum, nya motortrafikleder osv. Christer Ljungberg skriver ofta och väl om bland annat detta.

Bil Sweden är duktiga på att trumma i oss budskapet att utan bilen stannar Sverige och det kan väl till viss mån stämma om man menar hur Sverige ser ut idag. Frågan är hur vi vill att Sverige ska se ut om några decennier?

En annan sak som jag retar mig på är att man ständigt lyfter fram att det är människor i glesbygd som är beroende av bilen samtidigt som den allra, allra, största delen av alla bilresor företas i tätort. Det bor liksom inte så många människor på landet som kan köra bil, därav namnet “glesbygd”. Hälften av alla bilresor är under fem kilometer och skulle alltså kunna göras med annat transportmedel.

Läs resultatet av SKOPs undersökning här.

Definition av förråd i SAOB:

samling av förnödenheter; upplag, lager, nederlag (av ngt); särsk. om samling av livsförnödenheter o. förbrukningsartiklar o. d., proviant, munförråd; äv. allmännare: (hopad l. tillgänglig) mängd (av ngt), tillgång (på ngt); ofta i pl. (utan ngn eg. bet.-skiftning).

För tidigare generationer låg ordets betydelse i den första meningen. Ett förråd av saker man behövde för att överleva.

För dagens människor är förrådet istället en plats där vi magasinerar allt skräp vi av olika anledningar har samlat på oss. En del är sådant vi använde tidigare men ej längre behöver, annat vi köpt i onödan. Gemensamt för båda kategorierna är att vi av olika anledningar inte gör oss av med skräpet.

Tyvärr är det ytterst få saker som vinner på att magasineras. Det mesta kommer aldrig till användning och det som skulle kunna göra det är hopplöst föråldrat när man väl plockar fram det.

Avveckla förrådet:

1. Sluta skaffa en massa skräp.
2. Sälj sakerna när de  har ett marknadsvärde, efter några år är det för sent.
3. Ge bort det du inte kan sälja till familj, vänner eller välgörenhet.
4. Återvinn det som blir över.

Jag tror att jag är ganska representativ för de flesta män när det gäller användandet av hygienprodukter. Tvål, schampo, deodorant, hudkräm, raktvål, parfym och tandkräm är det jag använder mig av på regelbunden basis. Trots det tyckte jag att Katarina Johanssons bok Badskumt var riktigt intressant. Om du någon gång stått och läst innehållsförteckningen på någon av produkterna i badrummet och funderat på vad det egentligen är du använder för något kommer du att känna dig både upplyst och en aning förvirrad efter att ha läst boken.

Huvuddelen av boken upptas av en genomgång av vad olika produkter egentligen innehåller och vilka ämnen som är omstridda av olika anledningar. Zinkpyrition, ftalater och parabener är några av dessa där det första är akut giftigt för vattenlevande djur och de två senare är östrogenliknande och misstänks påverka mäns fertilitet. Sida upp och sida ner går Katarina igenom vad som döljer sig bakom namnen på innehållsförteckningen. Någonstans här börjar man känna sig lite snurrig och undrar hur det kommer sig att alla dessa ämnen måste användas? En snabb titt i mitt eget badrumsskåp avslöjar att mina produkter innehåller många av de ämnen som anses skadliga antingen för miljön, mig själv, eller båda delarna.

Några saker i boken som fastnade särskilt i mitt huvud var:

• Huvudingrediensen i de flesta produkter är vatten (aqua)! Det står i och för sig på förpackningen, men oftast tänker man inte på det. Problemet med vatten är att hållbarheten försämras och då behöver man tillsätta konserveringsmedel.
• För att uppväga nackdelar med ett ämne måste man ofta tillsätta flera andra. Till exempel är sodium laureth sulfate som finns i typ alla tvålar uttorkande, vilket betyder att man måste tillsätta återfuktande ämnen för att motverka detta. Färre ingredienser är alltså i regel bättre.
• Många ämnen tillsätts för att en produkt ska bete sig på det sätt som vi har vant oss vid. Ett schampo ska till exempel skumma på ett visst sätt, trots att det inte är skummandet som är avgörande för hur rent håret blir.
• Många dåliga ämnen är färg-, parfym- eller konserveringsmedel.
• Köp inte produkter med zinkpyrition, triclosan, parabener och ftalater.

Jag är inte så jätteorolig för min egen del när det gäller de flesta ämnen som finns i kosmetikprodukter. De östrogenlika oroar mig och dem vill jag undvika. Men i det stora sammanhanget handlar det förstås om varför vi ska skeppa ut alla dessa olika kemiska föreningar i våra vattendrag när det finns snällare alternativ som fungerar lika bra?

Känslan efter att ha läst Badskumt påminner mycket om hur jag kände mig när jag läst Den hemlige kocken. Lite småförbannad, men samtidigt uppgiven. Hur ska man bära sig åt för att undvika ämnen som antingen är direkt skadliga eller bara finns där för att täcka upp för att tillverkaren använder sig av billiga, dåliga huvudingredienser? Att stå och läsa innehållsförteckningar varje gång man handlar är inte speciellt roligt i längden.

Läs ett smakprov av boken