frivillig enkelhet

Inbjudan till seminarium:
Skräp – om sopor, konsumtion och politik

För tid och plats, kontakta Maria Ferm på epostadressen nedan.
I den uppmärksammade reportageboken Skräp följer författaren Mattias Hagberg sina egna sopor från Göteborg, via Småland och Norrland till Ghanas huvudstad Accra. Miljöpartiet de Grönas språkrör Maria Wetterstrand har arbetat med frågor om miljö och konsumtion sedan 80-talet. På seminariet möts Maria och Mattias för att fråga ut varandra om sopor, konsumtion och den moderna miljörörelsens utmaningar. Kaffe och smörgås serveras.

Anmälan senast 11 september till maria.ferm@riksdagen.se
Med anledning av riksdagens säkerhetskontroller ber vi externa gäster att anmäla sig, komma ca 15 minuter innan seminariet börjar och inte glömma att ta med id-handlingar.
Seminariet arrangeras av Miljöpartiet de Gröna och Bokförlaget Atlas.

Fotnot: Jag blev ombedd att ta bort hänvisningen till tid och plats pga att Riksdagsförvaltningen har någon underlig regel om att sådant inte får läggas ut på nätet. Jag fattar ingenting…

DN recenserade i helgen boken Skräp av Mattias Hagberg. Den verkar vara upplagd på ungefär samma sätt som Garbage Land av Elisabeth Royte. (En fin sida om den boken finns här.) Mattias Hagberg är frilandsjournalist som bland annat skriver för GP och tidskriften Ord & Bild. Han har en blogg här som verkar handla mycket om konsumtion.

Annat slänger vi fast det egentligen fungerar. Två år gamla spisar och kylskåp hamnar på tippen bara för att de inte passar in i vår bild av det perfekta hemmet. Begagnade vitvaror går inte att sälja på nätet, hur mycket heminredningstidningar­na än tjatar om att man måste våga blanda "nytt och nött".
[…]
"Vi lever i ymnighetens tid", konstaterar Hagström. "Jag skulle kunna köpa nya leksaker till barnen varje dag. I leksaksaffären ett par hundra meter hemifrån kostar små plastbilar eller plastgubbar inte mer än en kopp kaffe." Och detta trots att de fraktats tusentals mil från fabriker i Kina.

Sambandet mellan tillväxt och avfall inte inte brutet. Det betyder att så länge vi har tillväxt kommer också mängden avfall att öka. Detta visar åter igen på tillväxtsamhällets problematik. Det handlar inte bara om att sluta resursflödena med återanvändning och återvinning. På sikt måste mängden materia i flödena stabiliseras på en hållbar nivå, globalt.  Om det betyder en minskning från idag vet jag inte, men helt säkert är att en ökning inte är hållbar.

Jag har reserverat boken på biblioteket och återkommer med en recension. Vi få se om det blir några tevesoffor för Mattias under lanseringen, kanske mot Frycklund på Timbro?

DI skriver idag om att Frankrikes president Sarkozy håller på att utreda om det är möjligt att införa ett mått på lycka som ett komplement till de vanliga normala ekonomiska indikatorerna som till exempel BNP. Jag har skrivit tidigare om hur sambandet mellan ekonomiskt välstånd och lycka bröts under 70-talet. Vi är idag inte lyckligare än då trots mer perngar i plånboken. Max Andersson har motionerat om detta i Riksdagen för Sveriges räkning. Förhoppningsvis är detta en trend som leder bort från det ensidiga fokuseringen på tillväxt och mer mot att faktiskt titta på hur människor har det och hur lyckliga de är.

Varför tycker du att frågan är viktig?
”Fram till 70-talet hängde BNP och lycka ihop i västvärlden, men från mitten av 70-talet är det sambandet brutet. BNP har ökat med 300 procent samtidigt som lyckonivån har stått stilla. Det visar att det är andra faktorer som spelar in och som bör uppmärksammas”, säger Ludvig Lindström, och fortsätter:
”När man har sina grundläggande behov uppfyllda, som mat för dagen, tak över huvudet och inkomst över en viss nivå, då blir man inte så mycket lyckligare av mer pengar. Det har politikerna inte riktigt hängt med på.”

 

Läs artikeln i sin helhet!

Boken Den rastlösa välfärdsmänniskan publicerades första gången 1969. Den är författad av Staffan Burenstam Linder. Han var bland annat:

Ledamot för Moderaterna i riksdagen och handelsminister 1976-78 och 1979-81.

Ordförande för riksbanksfullmäktige 1991-94.

Professor vid Handelshögskolan i Stockholm från 1974 och dess rektor åren 1986 – 1995.

Boken som är akademisk i språket väver in tiden som en dimension i den ekonomiska analysen. Nationalekonomer antar normalt att konsumtion av en tjänst eller vara är omedelbar och tar inte hänsyn till att det tar tid att konsumera. Genom att ta hänsyn till tidens inverkan på konsumtionen kommer Burenstam Linder fram till ett antal hypoteser:

• När produktiviteten i en ekonomi ökar (det råder ekonomisk tillväxt) ökar avkastningen på arbetstid vilket leder till högre löner. Detta leder till att konsumtionen under den fria tiden ökar för att denna ska upplevas som lika värdefull som arbetstiden.
• Eftersom produktiviteten enklare går att höja inom industrin än i tjänstesektorn kommer varor att hela tiden bli relativt billigare än tjänster. Detta kommer göra att det råder ett ständigt underskott på exempelvis välfärdstjänster. Burenstam Linder kallar fenomenet "serviceförfall i en serviceekonomi".
• Att vi nyttjar saker enligt "slit-och-släng" kommer som en direkt följd av att det blir relativt dyrare att underhålla våra saker hela tiden jämfört med att köpa nytt.
• Med högre inkomst kommer ökad konsumtion. Detta för med sig att fler konsumtionsval måste fattas varje dag. Det blir då rationellt att inte lägga den tid som krävs på valen för att säkerställa att rätt (pris, kvalitet, osv) vara/tjänst konsumeras.

Alla dessa fenomen ser vi ännu tydligare idag än 1969. Vi har mer prylar hemma än någonsin. Det klagas ständigt på kvaliteten inom vård-skola-omsorg. Att reparera exempelvis en mp3-spelare är inte att tänka på, det kostar så mycket att det är bättre att köpa en ny. Större kapitalvaror är på på väg att gå samma öde till mötes. När vår kyl gick sönder var det exempelvis nästan lika dyrt att reparera den som att köpa en ny. Vi köper ofta saker utan att ordentligt undersöka vilka olika alternativ vi har att välja mellan, helt enkelt därför att det tar för mycket tid i anspråk.

De tre sista kapitlen i boken ägnar författaren åt att försöka utröna om det finns något konsumtionsmaximum, ge tillväxtivern en känga och ställa frågan vad som egentligen är meningen med de ekonomiska framstegen.

Nästa år firar boken 30-års jubileum. Fortfarande jobbar de flesta 40 timmar i veckan trots att tillväxten de senaste tre decennierna gjort att vi skulle kunna jobba 20 med samma ekonomiska standard som då. Fortfarande är vi fast i tillväxttankens fjättrande boja. Frågan om vad som egentligen är målet med den ekonomiska tillväxten är lika aktuell idag som då, men diskuteras sällan.

För mig innehöll boken ett antal "aha!" och "ja just det, så är det förstås". Den är lite svårtläst och det underlättar om man har läst lite mikroekonomisk teori, men för den som är intresserad av ekonomi och tid är den ett måste att läsa.

Boken kom nyligen i en nyutgåva på Ratio förlag, men den finns också på många bibliotek. Staffan Burenstam Linder dog i cancer år 2000.

Nu är det slut på semestern för min del. Vi kom hem till lägenheten i fredags och frun började jobba idag. Jag har åter hand om sonen på heltid vilket betyder mindre tid för bloggen. Vi ska börja skola in honom på dagis senare i augusti och sen ska jag också återvända till arbetet. Sammantaget betyder detta att det blir mindre tid att blogga under hösten än under våren. Men det är fler förändringar på gång!

Jag startar inom kort en ny webbplats på adressen www.frivilligenkelhet.se. Tanken är att på denna webbplats samla information om de olika aspekterna av enkelhet. Om du som läser är intresserad av att skriva för den nya webbplatsen – hör av dig till mig!

Det är ungefär 40 personer som läser Jonas hållbara blogg varje dag. Att så många hittat hit och dessutom kommer tillbaka och ibland kommenterar det jag skriver är väldigt roligt och inspirerande! Jag hoppas ni fortsätter att komma hit även om det blir färre inlägg framöver!

Jag lämnar er för helgen med uppmaningen att läsa den här artikeln om Kinas resurshunger och vad den har för konsekvenser för världen. Efter Kina står Indien och Afrika på tur att anamma västvärldens konsumtionsmönster.