frivillig enkelhet

Eftersom jag är från Piteå är det extra roligt att det pågår ett flertal intressanta projekt inom förnybara bränslen där. Chemrec inviger idag sin pilotanläggning för svartlutsförgasning vid Smurfit Kappa i Piteå. Man tar svartluten som är en biprodukt från pappersproduktionen och förädlar denna till DME via förgasning. Chemrec skriver i sitt pressmeddelande:

The potential is significant. In Sweden up to one half of all heavy road transportation could be run on BioDME and globally well over 30 million m3 diesel equivalents per year could be produced from the available black liquor feedstock, enough to fuel one million heavy trucks.

Förbrukningen av diesel i Sverige var 2008 ungefär 4,8 miljoner kubikmeter. Det betyder att Chemrec beräknar potentialen av DME till ungefär 2,4 miljoner kubikmeter dieselekvivalenter. Globalt sitter Sverige enligt dessa beräkningar på 8% av all svartlut vilket måste vara unikt i förhållande till vår folkmängd. Jag har svårt att tro att något annat land har potential att ersätta så stor del av sin dieselförbrukning med DME. Att vi kommer en i närheten av denna produktion ens på medellång sikt verkar inte sannolikt. Den fabrik som planeras i Örnsköldsvik ska ha en kapacitet på 100 000 ton och stå färdig tidigast 2014. Denna produktion motsvarar 65 100 ton dieselekvivalenter vilket i sin tur är 79 877 kubikmeter. Detta skulle om jag fått alla siffror rätt motsvara ungefär 1,7% av Sveriges dieselförbrukning 2008.

DME verkar vara ett bra bränsle för att driva tung trafik. Det är en gas, men blir flytande vid relativt lågt tryck, 5 bar. Energiinnehållet är 28 MJ/kg jämfört med 43 MJ/kg för diesel. Gastankarna blir ganska stora för att få en vettig räckvidd och på en lastbil eller buss är det enklare att få plats med dessa jämfört med en personbil.

Jag vet inte om alla sulfatbruk är intresserade av att använda sin svartlut till DME, normalt bränner man svartluten i en sodapanna och använder värmen för att driva processerna i bruket. Det kan säkert vara lönsamt att göra DME av svartluten, men då måste energi tillföras på något annat sätt och förädlingsvärdet i DMEn måste vara så högt att det är ekonomiskt gynnsamt att ersätta den förlorade energin med något annat samtidigt som man får en vettig återbetalningstid på investeringen för förgasningsanläggningen.

Idag är allt detta fortfarande på forskningsstadiet och drivs runt med EU-pengar. Om DME kommer vara ekonomiskt gynnsamt för åkerier och bussbolag beror såklart på hur prisutvecklingen för diesel kommer att se ut.

Läs mer i Ny Teknik:
Nu rullar Volvos DME-lastbilar

Är vårt förhållande till prylar på väg att förändras? Kommer tillgång i framtiden att vara viktigare än ägande?

I en kolumn i Wired 18.09 hävdar Clive Thompson detta och lyfter fram Zilok som ett exempel. Via tjänsten kan man hyra ut sina ägodelar. Idén fick fransmannen Gary Cige när han skulle hjälpa en vän att sätta upp en spegel i dennes fritidshus och de behövde en borrmaskin. Han insåg att även om han själv saknade en borrmaskin så var han omgiven av borrmaskiner i alla hus runt omkring, men han hade inget sätt att komma åt dem.

(Lösningen hade kanske tidigare varit att knacka på hos grannen och fråga efter en borrmaskin, men givet att vi lever i ett modernt samhälle med alienerade och hyperstressade prestationsmänniskor fungerar inte det längre utan nu är det en Internettjänst (eller app!) som är lösningen.)

IKEA inleder tillsammans med Blocket ett samarbete för handel med begagnade möbler. Sedan tidigare finns tjänsten Billy & Friends som går ut på samma sak. Handel på Tradera och Blocket har blivit en folksport.

Frågan är om det i grunden handlar om att folk har för mycket saker och försöker göra sig av med överflödet, eller om det är något annat som pågår bakom kulisserna. Är det insikten att man i olika skeden av livet har olika materiella behov och att ingen tjänar på att man behåller barnvagnen i förrådet efter att barnen börjat skolan?

Håller vår inställning till prylar på att förändras från att handla om införskaffandet och ägandet till att istället handla om tillgång vid behov och nytta?

Själv har jag min inställning till ägodelar klar:

• Det jag använder dagligen används tills den tekniska livslängden är slut.
• Det jag har behov av just nu införskaffas primärt begagnat, sekundärt nytt.
• Det jag inte längre har behov av och där inget behov väntas uppstå inom de närmsta åren avyttras eller bortskänkes.