frivillig enkelhet

Just nu faller pusselbitarna på plats för att möjliggöra något som jag länge längtat efter. Så länge jag kan minnas har videotelefoni funnits med i de framtidsvisioner som gestaltats på teve, i tidningar och andra sammanhang. Hittills har det inte hänt så mycket på den fronten. Videotelefoni i mobiltelefonen har exempelvis hittills inte blivit någon succé. (Visste du att nästan alla 3G-telefoner kan ringa videosamtal? Jag har inte ringt ett enda med min trots att den är snart tre år gammal.)

Företaget Cisco lanserade för något år sedan en produkt som de kallar för Telepresence. Det hela går ut på att man med hjälp av bredbandsnät och modern tv- och videoteknik kan möjliggöra distansmöten där det nästa är som att man sitter i samma rum och pratar. Den lösning de säljer just nu är mycket dyr och tänkt för större företag med stora reskostnader. I korthet består lösningen av stora platta skärmar som används för att se de man pratar med på distan, HD-kameror för att föra över bilden till motparten, mikrofoner och en videoserver som ser till att det hela fungerar.

Det intressanta är att alla dessa ingående komponenter börjar vara så pass billiga att det går att tänka sig en lösning som även en hemanvändare har råd med. Många har redan idag en plattskärm hemma, snabbt bredband går att få på allt fler platser och det som fattas då är bara kamerautrustning och videoserver för att det hela ska vara komplett. Cisco säger nu att det kommer att presentera en Telepresencelösning för hemmet inom 12-18 månader. Den kommer sannolikt inte vara lika bra som den som riktar sig till företagsmarknaden, men väldigt mycket bättre än de webbkameralösningar som finns idag.

Jag är helt övertygad om att inom fem år kommer det att finnas Telepresencelösningar för  hemmet från flertalet tillverkare som kommer möjliggöra distansmöten på ett sätt som vi idag bara kan drömma om. Något som jag ser fram emot mycket är att till exempel kunna äta familjemiddag tillsammans med mina föräldrar trots att de befinner sig 100 mil bort. Genom att rulla in plattskärmen till matbordet och rigga kamera och mikrofon kommer vi att kunna dela en måltid nästan som om vi var i samma rum.

Det som länge varit science fiction börjar så smått att bli verklighet.

Läs mer om Telepresence här.

Jag var på bröllopsfest för två helger sedan och som vanligt var det någon i sällskapet vid mitt bord som hade vetskap om mitt köpstopp och började fråga ut mig om hur det gick. Jag svarade som vanligt lydigt och de flesta lyssnade intresserat om än med förvånad uppsyn. Det är ungefär som det brukar vara. Jag har inte blivit less på att prata om köpstoppet då det oftast leder in på andra intressanta diskussioner såsom miljö, meningen med livet, vår konsumtion, och så vidare. Men! Den fråga som ofta ställs och så även denna gång var den i rubriken. Det verkar som att den första tanke som formulerar sig i huvudet på dem som börjar fundera på konsekvenserna av ett köpstopp är att man måste spara väldigt mycket pengar på det. Lite underförstått ligger också följdfrågan: "Vad har du tänkt göra för dem?"

För mig har köpstoppet aldrig handlat om att spara pengar. Köpstoppet och mitt arbete med boken Dina pengar eller ditt liv har definitivt ändrat min syn på pengar, men det var inte det som var den bakomliggande tanken. För mig har det hela tiden varit ett experiment för att se hur det är att inte konsumera så mycket. Ett experiment som jag är ganska tacksam över att det nu börjar lida mot sitt slut…

Ett av problemen med att inte äga någon bil är att det blir känns mer komplicerat att storhandla. Nyligen öppnade det en Coop Forum i närheten av där vi bor. Vi har varit där tillsammans med en kompis som har bil en gång. Den här helgen bestämde jag mig för att istället prova lyckan på egen hand tillsammans med min cykel. Jag satte fast en rymlig bag på pakethållaren och spände på mig den största ryggsäck vi har i förrådet.

När man kommer till en stormarknad är det väldigt uppenbart att det inte är tänkt att man ska cykla dit. Dels är parkeringen större än en normal butik, dels finns det ytterst få cykelställ. Just vid denna Coop Forum finns det plats för ungefär 5 cyklar utanför entrén. Det kändes lite konstigt att komma in i butiken småvarm och rosig om kinderna efter cykelturen. Jag köpte det jag skulle ha och packade sedan ner allt tungt (mjölk, mjöl, gryn, rotsaker) i bagen och satte alla småsaker i ryggsäcken. Sen var det bara att cykla hem. Svårare än så var det inte.

Jag handlade för ungeför 500 kr och transporterade uppskattningsvis hem totalt 15 kg varor. Slutsatsen får bli att två personer utan problem kan transportera hem en klassisk svensk veckohandling på ungefär 1000 kr. Förutsatt att man är beredd att se handlingen som vardagsmotion och hittar någonstans att parkera cyklarna utanför affären.

SvD skriver idag om ett forskningsprojekt i Karlstad. Forskarna har undersökt sambandet mellan bilåkning och välbefinnande. 70 familjer deltog i undersökningen och 45 av dem uppgav att de hade ökat sitt välbefinnande markant. Det var samma familjer som i genomsnitt minskade ned på sitt bilåkande med 10 procent.

Är resultatet bara en slump eller blir man lyckligare av att ta kollektivtrafiken? Studien i Karlstad fortsätter i två år till, vi får se hur det utvecklar sig.

Läs hela artikeln här.

Mats-Eric Nilssons bok Den hemlige kocken fick stor uppmärksamhet när den publicerades 2007 och har hittills sålts i fler än 60 000 exemplar. Själv har jag köpstopp och fick låna ett exemplar av en snäll kollega.

Jag hade hört många kommentarer om Den hemlige kocken från vänner och bekanta som alla vittnat om hur de helt ändrat sin syn på många livsmedel som tidigare varit stapelvaror i deras hem efter att ha läst boken. Jag började läsa med utgångspunkten att jag trots allt är en hyggligt upplyst konsument som undviker de värsta avarterna. Men i takt med att jag läste boken kom jag på mig själv med att bli mer och mer indignerad över sakernas tillstånd. Frågan "ska det verkligen vara så här?" dök hela tiden upp i mitt huvud. För mig handlar det inte bara om alla tillsatser utan också att vi faktiskt vant oss vid undermåliga produkter. Fabriksbröd exempelvis är ju helt kasst. Det vet jag, jag brukar själv baka bröd ibland och det är otroligt mycket godare. Det handlar inte bara om att väga pris mot kvalitet. I många fall finns det inte ett kvalitetsalternativ att välja i den vanliga butiken.

Nu ska frun också läsa boken. Vi får se vad som åker ut ur skåpen här hemma…

I dagarna har uppföljaren till Den hemlige kocken, Äkta vara kommit ut på Ordfront, vi får se om den får lika stor uppmärksamhet. Jag tror att vi bara har sett början på matupproret.

Anki har skrivit om Den hemlige kocken här och här.

Månaderna flyger fram. Nu återstår inte ens två månader av mitt köpstopp och jag måste faktiskt säga att det känns ganska skönt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag känner mig less på köpstoppet just nu, men det gör jag i alla fall. Jag tror det kan vara så enkelt att jag i höstens regn, rusk och mörker skulle vilja köpa något för att pigga upp mig själv lite. Om det är någon gång jag brukar ägna mig åt tröstshopping torde det vara i oktober och november.

Oktober har inte inneburit några större frestelser. Familjen har varit sjuk i varierande grad hela månaden vilket gjort att vi mest varit hemma och kurerat oss. I vardagen är det inte jättesvårt att köpstoppa, all tid går ändå åt till att äta, sova, jobba och kanske en stunds avkoppling där någonstans emellan.

Jag var på gång ett tag att köpa en höstjacka, men min kära fru peppade mig till att fortsätta med de kläder jag redan har. Helt klart är det kläder som blir mest lidande av ett köpstopp. Efter ett tag blir det faktiskt uppenbart att kläder är förbrukningsvaror. Bland annat gick ett par av mina jeans sönder ordentligt mitt i månaden. Fram med symaskinen och laga…

Som vanligt är största mängden noteringar i min kassabok utemat av olika slag. Om jag tar bort utematen för oktober månad har jag bara köpt saker vid sex tillfällen varav fem var matinköp. Jag ligger konstant på mellan 1500-2000 kr i utemat per månad fördelat på middagar, luncher och fika. Här finns det stora pengar att spara om man vill. Jag har faktiskt ändrat beteende en del och äter exempelvis oftare mat hemma hos kompisar istället för att gå ut och äta, särskilt på vardagar.

Undantag för mig under den tionde månaden

Jag har inte gjort något undantag för mig under månaden. Dock har jag valt att köpa lös min hempc efter tre år, jag har inte betalat för den ännu så tekniskt har jag inte brutit mot köpstoppet. Vi får se när fakturan kommer…

Undantag för familjen under den tionde månaden

Inget undantag.

Prylbehov just nu

Jag behöver köpa en framlampa till min cykel, det får sortera in under nödvändigt på grund av säkerhetsskäl. Det är mörkt ute nu på morgonen. Kläderna fortsätter att förfalla, men det ska inte vara något problem att klara sig till mellandagsrean. Jag skulle verkligen vilja ha ett större minneskort till min mobiltelefon, men även det kan vänta. Kanske julklapp?