frivillig enkelhet

Hej och välkommen!

Downshifting, minimalism och frivillig enkelhet ligger hela tiden och bubblar som trender som väntar på sitt stora breda genombrott i Sverige.

Jag tycker det är otroligt positivt att fler och fler får upp ögonen för att leva minimalistiskt, eller i frivillig enkelhet. Det finns ganska mycket i bloggarkivet här och om jag får lyfta fram några saker som jag tror kan inspirera andra vill jag peka på följande:

Vad är frivillig enkelhet?

Min samling av länkar och artiklar kring ämnet.

Läs om mitt köpstopp 2008

Ett årslångt köpstopp är ett livsomvälvande projekt som jag tror sätter djupa spår i alla som går igenom det.

Your money or your life

En inläggsserie om boken med samma namn. Den här boken förändrade för evigt sättet jag ser på pengar.

Jag vill skicka med en sista reflektion till alla som just har påbörjat sin resa mot ett mer minimalistiskt liv i frivillig enkelhet. Jag upplever att det är påfallande ofta som mycket av resan fortfarande handlar om konsumtion. Skillnaden är att det ska vara rätt konsumtion och inte masskonsumtion. Det är till exempel väldigt ofta som det förekommer Macbook Air datorer, Moleskine skrivböcker, iPhones, vissa typer av klädesplagg och så vidare. Det man kallar positionsvaror. Skulle det fungera att nöja sig med det man redan har hemma?

Lycka till!

Jonas

Planen

Planen för att lyckas är min variant av Leo Babautas vaneförändringsmetod:

1. Skapa en plan

Min plan är att jag varje dag 21.30 ska påbörja mitt sänggående. Normalt tar det 15-30 minuter för mig att göra allt som behöver göras innan jag kan gå och lägga mig. Jag ska då ligga i sängen senast 22.00. Utlösare för planen är helt enkelt att klockan blir 21.30. Jag kommer ställa larmet på min telefon att ringa den tiden varje kväll. Jag hoppas att min fru som redan är mycket bättre än jag på att komma i säng hjälper mig. Det största hindret jag ser för att lyckas är “bara en sak till” beteende från min sida.

2. Genomför planen under 4-6 veckor

Jag kommer anteckna varje kväll tidpunkten när jag lägger mig i sängen. Jag ska försöka hålla antalet undantag till ett minimum. Självfallet kommer helger och liknande att se annorlunda ut.

3. Rapportera dina framsteg

Jag kommer rapportera på bloggen varje månad hur det går.

4. Testa, förändra och upprepa

Hur har det gått?

Det har gått ytterligare tre månader sen jag påbörjade min vaneförändring. Jag har inte haft något specifikt att rapportera sen sist, därav avståndet till förra rapporten. Det som har hänt är att nu börjar det sätta sig att jag per automatik börjar göra mig redo för sängen vid 21.30. Jag börjar känna mig trött vid 21.00 och somnar i regel omgående när lyset är släckt.

Kvällarna där jag stannar uppe och nattsuddar blir färre och färre. När man väl vant sig vid att gå och lägga sig en viss tid och stiga upp pigg blir det otroligt jobbigt att komma upp när man slarvat.

Jag känner mig nöjd med det jag har åstadkommit hittills. Nu gäller det att hålla i tills jag verkligen integrerat förändringen och blivit en tidig sovare. Snart är det semester, vi får se hur det blir med sömnen då…

Efter semestern ska jag köra en kontrollmånad och åter skriva ned när jag somnar/vaknar för att se att jag är där jag vill vara.

Den brittiska journalisten Mark Lynas har gjort sig känd genom böckerna Oväder och Sex grader som båda handlar om klimatförändringar. I hans senaste bok Guds utvalda art – Hur planeten kan överleva oss övergår han från ett mer beskrivande anslag till att föreslå lösningar på hur vi kan bromsa uppvärmningen av planeten. Det hela görs inom ramverket för planetariska gränser som tagits fram av Johan Rockström och andra. Till många miljövänners fasa förespråkar han i boken både kärnkraft och genmodifierade grödor som lösningar för att snabbt kunna minska på utsläppen av fossila växthusgaser.

Om vi börjar med kärnkraften menar han att den förvisso inte är riskfri, men att miljörörelsen historiskt inte satt dessa risker i rätt perspektiv och vägt för- och nackdelar på ett rimligt sätt. Som exempel lyfter han fram Tysklands panikstängning av kärnkraftverk och de utsläpp av många miljoner ton koldioxid detta kommer leda till på grund av ökad elproduktion från kol.

När det gäller genmodifierade grödor menar han (och har här sällskap av många forskare) att det inte finns några specifika risker med växtförädling genom genmodifiering och att det finns stora förtjänster med genmodifierade grödor som kräver mindre bekämpningsmedel, kan växa under andra förhållanden osv.

Lynas är tillsammans med George Monbiot den andra brittiska journalisten som gör en sådan här radikal omsvängning. Han skriver i boken att han tidigare kampanjat mot både kärnkraft och genmodifierade grödor, men att han efter att ägnat mycket tid åt att undersöka fakta i ämnena ändrat ståndpunkt.

Direkt efter att jag läst ut boken började jag läsa The structure of scientific revolutions av Thomas S. Kuhn. Det är omöjligt att inte dra paralleller mellan Kuhns idéer om teorikriser och paradigmskiften och denna gryende omsvängning inom miljörörelsen för idéer som tidigare varit, för att parafrasera George W. Bush, “icke förhandlingsbara”. Det har liksom inte varit möjligt att vara miljövän och förespråkare för kärnkraft. Det vi ser nu tror jag är början på en omsvängning inom miljörörelsen som kommer pågå under de kommande decennierna.

Jag tycker att alla miljövänner ska läsa Lynas bok. Dels är den en bra genomgång av tanken bakom de planetariska gränserna, dels utmanar den invanda föreställningar om vad som är rätt att göra.

George Monbiots omsvängning i kärnkraftsfrågan

IN

• Tankens lätthet, tingens tyngd – Sven-Eric Liedman
• The structure of scientific revolutions – Thomas S. Kuhn

UT

• En riktigt risig gammal tröja som inte ens funkar för hemmadagar längre (energiåtervinning)
• Två par kalsonger (energiåtervinning)

Summa –1 prylar sen förra rapporten. Har fortfarande inte fått min efterlängtade pryl, men det närmar sig…

Jag påbörjade min egen resa mot ett enklare liv för lite drygt fem år sedan. Jag är inte utpräglat extrovert som person och för mig var det mycket en inre resa som handlade om att orientera om mig själv. Jag ville skapa nya vanor och en ny bild av min egen framtid. Jag bloggade primärt för att formulera mina egna tankar i skrift, inte för att inspirera andra.

Det verkar som att det finns ett manus som är likvärdigt för alla som ger sig på att förenkla sina liv. Det ser inte likadant ut för alla, men det verkar följa ungefär samma tidslinje och berättelse. När jag nu följer Pernilla känner jag igen mig så mycket i allt hon skriver. Hennes rensningsserie, till exempel, är en karbonkopia av det jag själv gjort.

Jag önskar att jag hade skrivit mer om det praktiska kring att förenkla sitt liv. Nu kan alla istället läsa Pernilla och inspireras. När hennes tåg närmar sig slutstationen finns det förhoppningsvis någon annan som just har hoppat på sitt. På så vis finns det alltid någon för dem som törstar efter ett enklare liv att läsa, inspireras av och få den där knuffen som ibland behövs för att påbörja sin förändring. Jag är övertygad om att vi fortfarande är i den frivilliga enkelhetens tidiga dagar!

Heja Pernilla, det du gör är viktigt!

Planen

Planen för att lyckas är min variant av Leo Babautas vaneförändringsmetod:

1. Skapa en plan

Min plan är att jag varje dag 21.30 ska påbörja mitt sänggående. Normalt tar det 15-30 minuter för mig att göra allt som behöver göras innan jag kan gå och lägga mig. Jag ska då ligga i sängen senast 22.00. Utlösare för planen är helt enkelt att klockan blir 21.30. Jag kommer ställa larmet på min telefon att ringa den tiden varje kväll. Jag hoppas att min fru som redan är mycket bättre än jag på att komma i säng hjälper mig. Det största hindret jag ser för att lyckas är “bara en sak till” beteende från min sida.

2. Genomför planen under 4-6 veckor

Jag kommer anteckna varje kväll tidpunkten när jag lägger mig i sängen. Jag ska försöka hålla antalet undantag till ett minimum. Självfallet kommer helger och liknande att se annorlunda ut.

3. Rapportera dina framsteg

Jag kommer rapportera på bloggen varje månad hur det går.

4. Testa, förändra och upprepa

Hur har det gått?

Eftersom jag redan efter första månaden kände att jag etablerat mig att börja gå och lägga mig runt 21.30-21.45 har jag inte haft något larm inställt under februari. Jag har trots det i huvudsak lyckats ligga i sängen vid 22.00. Några kvällar har det blivit senare då jag varit borta på aktiviteter, eller ensam hemma.

Att somna har gått betydligt bättre i februari, mycket beroende på att nu när jag jobbar är på jobbet 06.25 när jag hämtar på förskolan. Om man är uppe så tidigt är det inget problem att somna 22.00. 🙂 Jag upplever dock att jag är pigg på dagarna. När jag slarvat och somnat senare straffar det sig direkt och jag känner mig trött på morgonen och när jag kommer från jobbet.

Eftersom jag inte skrivit ner tiden när jag gått och lagt mig under februari har jag inte varit lika medveten om att jag företar mig denna vaneförändring. Trots att det känns som att det går bra ska jag börja göra det igen under några veckor för att känna att jag har lite fokus på frågan.

I övrigt är jag nöjd med min plan och fortsätter med den månaden ut.

Jag skrev tidigare i år om årets vaneförändring som för mig är att somna tidigare på kvällen.

Planen

Planen för att lyckas är min variant av Leo Babautas vaneförändringsmetod:

1. Skapa en plan

Min plan är att jag varje dag 21.45 ska påbörja mitt sänggående. Normalt tar det 15-30 minuter för mig att göra alltså behöver göras innan jag kan gå och lägga mig. Jag ska då ligga i sängen senast 22.15. Utlösare för planen är helt enkelt att klockan blir 21.45. Jag kommer ställa larmet på min telefon att ringa den tiden varje kväll. Jag hoppas att min fru som redan är mycket bättre än jag på att komma i säng hjälper mig. Det största hindret jag ser för att lyckas är “bara en sak till” beteende från min sida.

2. Genomför planen under 4-6 veckor

Jag kommer anteckna varje kväll tidpunkten när jag lägger mig i sängen. Jag ska försöka hålla antalet undantag till ett minimum. Självfallet kommer helger och liknande att se annorlunda ut.

3. Rapportera dina framsteg

Jag kommer rapportera på bloggen varje månad hur det går.

4. Testa, förändra och upprepa

Hur har det gått?

Min telefon har ringt klockan 21.45 alla kvällar utom fredag och lördag. Det jag har märkt är att det i regel tar lite längre än trettio minuter för mig att göra allt som behöver göras innan jag släcker lampan. Klockan har varit 22.15 – 22.30 när jag legat i sängen. Det senaste jag har släckt lampan en vardagskväll är klockan 22.58. Det har gått över förväntan att komma i säng!

Min nyordning har inneburit att jag många kvällar lagt mig innan min fru och jag har därför fått känna på hur det känns att ligga och vänta i sängen. Det är omöjligt att somna när man vet att någon kommer och bökar runt inom 15-30 minuter. Det är lite samma sak som när man väntar på att partnern ska komma hem till middagen. Om man själv är sen tänker man att femton minuter hit eller dit spelar inte så stor roll, men om man står och försöker laga mat med två barn som är vrålhungriga är den där kvarten betydligt viktigare… Det är alltid nyttigt att få praktisk erfarenhet av andra sidan av ett spörsmål.

Det som inte gått lika bra är att faktiskt somna. Det är tydligt att om man går och lägger sig samtidigt är risken överhängande att man ligger och pratar en bra stund om både det ena och det andra. I regel har nog klockan varit 23.00 innan jag slumrat in.

Planen för februari är att ytterligare tidigarelägga hela proceduren med femton minuter. Målet är då att ligga i sängen kl 22.00. Med lite kvällsprat bör själva insomningen kunna ske vid 22.30 istället för 23.00.

Det som känns skumt är att redan efter en månad börjar det som jag betraktar som “normal” sängtid att förskjutas. Tidigare skulle jag inte ens ha tänkt tanken på att gå och lägga mig vid 21.30, men nu har jag flera gånger börjat borsta tänderna och sånt redan innan telefonen har ringt. Vi får se om det håller i sig!

Pernilla skickade denna utmaning vidare. Jag har inte funderat på vad jag har köpt på ett tag så det var kul att se tillbaka lite och se vad som var bra och dåligt. Det sjuka är att när jag tittade vad jag köpt under året insåg jag hur otroligt lite jag köper nu för tiden. Eftersom jag varit föräldraledig under nästan hela 2011 har dessutom behovet av kläder och liknande varit mindre än normalt. Jag har mest gått hemma och skrotat och då behöver man inte direkt klä upp sig. Jag lyckades dock skrapa ihop nedanstående.

Fem bästa köpen

1. Biljett till Metaltown 2011. Grym resa, även om evenemanget lämnade en del övrigt att önska.

2. Biljett till konsert med Säkert!. Jättefin konsert med god mat innan.

3. Reservationsavgifter på biblioteket. Jag har flitigt reserverat och fått böcker levererade till det närmaste biblioteket. Det är klart värt tio kronor att få boken skickad dit istället för att åka runt hela stan för att hämta den.

Fem sämsta köpen

1. Laddningsbart batteri till min skäggtrimmer. Det gick inte att löda fast så det slutade med att jag fick slänga både batteriet och skäggtrimmern.

Vilka var dina fem bästa och sämsta köp under 2011? Hur ska du minska antalet dåliga köp under 2012?

Jul- och nyårshelgerna har varit rogivande och bjudit på välbehövlig vila och kontemplation. Sedan några år tillbaka ger jag inga nyårslöften. Jag väljer istället att fokusera på en vaneförändring, något i mitt beteende jag vill förändra. Eftersom det ofta handlar om väl inarbetade vanor tar det lång tid att nå resultat, men genom att fokusera på en sak i taget går det att ändra sitt beteende med tiden. Förra året inledde jag med en månadslång digital sabbat för att försöka förändra mitt Internetanvändande. Jag jobbade sedan vidare med detta under 2011 och tycker idag att jag har kommit en bra bit på vägen.

I år kommer jag fokusera på att somna tidigare. Jag har alltid suttit uppe ganska länge på kvällarna. Ofta sitter jag framför datorn. Sen jag fick barn har det blivit lite lättare att komma i säng. Vetskapen om att natten och morgonen kan bli lite hur som helst gör det mer angeläget att gå och lägga sig. Jag skulle dock vilja komma till en punkt där jag faktiskt somnar någon gång 22.00 – 22.30 som regel för att kunna stiga upp utvilad vid 05.30 – 06.00.

Jag har aldrig riktigt tänkt på det, men i Stockholm går solen redan i början av mars upp en bit innan 07.00. Sen går den förstås upp ännu tidigare hela våren, men det är först i maj som den går ned efter 21.00. Det finns alltså goda skäl till att stiga upp tidigt på våra breddgrader. (Vintern ska vi inte tala om…)

Kolla solens upp- och nedgång där du bor!

Målet med vaneförändringen är att kunna stiga upp tidigare och vara pigg. Första steget är att somna tidigare. En förutsättning för att kunna somna tidigare är att gå och lägga sig tidigare. Jag ska alltså under året jobba på detta. Jag tjuvstartade lite redan i december, men det är enklare med rutiner i vardagen.

För att lyckas med vaneförändringen kommer jag använda min variant av Leo Babautas enkla metod för detta:

1. Skapa en plan

Min plan är att jag varje dag 21.45 ska påbörja mitt sänggående. Normalt tar det 15-30 minuter för mig att göra alltså behöver göras innan jag kan gå och lägga mig. Jag ska då ligga i sängen senast 22.15. Utlösare för planen är helt enkelt att klockan blir 21.45. Jag kommer ställa larmet på min telefon att ringa den tiden varje kväll. Jag hoppas att min fru som redan är mycket bättre än jag på att komma i säng hjälper mig. Det största hindret jag ser för att lyckas är “bara en sak till” beteende från min sida.

2. Genomför planen under 4-6 veckor

Jag kommer anteckna varje kväll tidpunkten när jag lägger mig i sängen. Jag ska försöka hålla antalet undantag till ett minimum. Självfallet kommer helger och liknande att se annorlunda ut.

3. Rapportera dina framsteg

Jag kommer rapportera på bloggen varje månad hur det går.

4. Testa, förändra och upprepa

Om det är något i planen som inte fungerar kommer jag försöka komma på ett nytt angreppssätt.

Min föräldraledighet lider mot sitt slut och jag ska snart börja jobba. Det betyder att det inte kommer bli lika mycket aktivitet på bloggen under 2012. Jag kommer fortsätta skriva, men inte lika mycket som under förra året. Tack alla som läser och kommenterar det jag skriver. Det är ni som gör det värt besväret!

Via Daniel fick jag tips om boken Myten om maskinen av Alf Hornborg. Hornborg är professor i humanekologi vid Lunds Universitet. Jag tror att man på många sätt kan se den här boken som en pendang till Hållbarhetsmyten som också är skriven av två lundaforskare, Martin Andersson och Christer Gunnarsson. Jag målar upp en bild i mitt huvud av hur Alf och Christer utbyter skeptiska blickar när de möts på campus på väg mellan deras respektive institutioner. (Jag hittade för övrigt en intervju med Christer Gunnarsson som är väl värd att titta på. Det är Birger Schlaug som intervjuar, Christer har det lite svårt.)

I vilket fall som helst, Daniel har skrivit en bra sammanfattning av vilken tes Hornborg driver och jag tänker därför inte upprepa den här. Jag kommer istället lyfta fram några olika citat ur boken som jag tycker är värda att fundera på.

I det första kapitlet Den vite konsumentens börda skriver Alf:

När vi byter våra pengar mot varor tänker vi sällan på att det vi byter är timmar ur våra egna liv mot timmar ur andra människors liv, och mot resurser ur andra människors landskap. Vi ser inte hur andra människors arbete och landskap förkroppsligas i varorna på snabbköpshyllorna. Vi funderar i regel inte så mycket över om utbytet är rättvist, eller vilka konsekvenser det får för okända människors hälsa eller natur. Varorna framstår som lösgjorda från de sammanhang där de produceras. (s. 23)

Hornborg resonerar på olika ställen i boken kring begreppet ojämnt utbyte. Han menar att prissystemet i en penningekonomi döljer att många utbyten är ojämna. De flesta nationalekonomer menar att alla utbyten på marknaden per definition är frivilliga, men att något sker utan tvång betyder såklart inte att själva bytet är jämnt, bara att alternativet för ena eller båda parterna framstod som mindre lockande. (Det finns självklart även ekonomer som funderar på denna fråga. Ett exempel är Mike Mungers idé om euvoluntary exchange.)

Jag tror att när vi faktiskt funderar på hur det är möjligt att exempelvis ett par jeans kan kosta 249 kr, då känner vi instinktivt att det var nog någon i produktionskedjan som inte riktigt fick samma betalning som vi får för en timma på vår arbetsplats. Frågan är bara: Varför är det så? Tycker vi att det är ett problem? Vad är vi i så fall beredda att göra åt det?

Nu ägnar vi nog inte speciellt mycket tankemöda åt dessa frågor och det tror beror på att nästan all produktion sker någon annanstans av någon annan. Bytesmedlet (pengarna) ligger som en slöja över allt och döljer vad som egentligen krävs för att byxorna ska materialiseras i butiken.