Archive for september, 2011

29 september, 2011

Ett upprop för patinans återkomst

av jstenling

Jag kommer ihåg att min morfar brukade hävdade att saker hade “patina”. Det börjar vara rätt många år sen jag hörde det ordet sist. För er som har glömt bort vad det betyder säger Rikstermbanken:

Definition: ytbeläggning eller ytbeskaffenhet som ger intryck av hög ålder.

Anmärkning: patina kan bildas genom kemiska reaktioner under inverkan av luft, vatten eller jord eller genom mekaniska processer, såsom nötning.

Vanligtvis pratar man om patina i samband med gamla oxiderade metallföremål, men även antika möbler som är nötta av tidens tand brukar man säga är “patinerade”. Uttrycket går förstås att använda i alla möjliga sammanhang. Min dator börjar exempelvis vara rätt patinerad. Färgen är snyggt bortnött där jag vilar vänsterhanden. Plasten på pekplattan är skönt blankpolerad.

Nu för tiden är saker ofta gjorda av material som ser riktigt fula ut när de blir nötta. Folierade möbler från IKEA är ett exempel. Jämför med en femtiotalsmöbel som du drar på lite olja på så den ser ut som ny. Kostnad går före hållbarhet.

Många saker hinner aldrig bli nötta innan vi slänger bort dem. Kläder och elektronik drabbas ofta av detta öde. Fullt fungerande och i bra skick skickar vi det till återvinning.

Jag vill slå ett slag för patinans återkomst:

Välj saker som åldras med värdighet! Ta hand om dem! Beröm andra för deras patinerade saker! Känn dig bekväm med prylar som inte är skinande nya! Dina vänner tycker sannolikt inte bättre om dig bara för att du har en iPhone 5 istället för en iPhone 4.

Annonser
27 september, 2011

Böcker, böcker, böcker

av jstenling

Jag har under mitt år med aktivt rensande blivit rätt bra på att släppa taget om saker jag inte använder och aldrig kommer att använda i framtiden. Det jag har absolut svårast att göra mig av med är mina böcker. Jag har ungefär två Billy fulla. Inte lite, inte jättemycket. En salig blandning av skönlitterärt och fakta. Gemensamt för de flesta är att jag aldrig kommer att läsa dem igen.

Jag har en idé om att mitt bibliotek på sikt endast ska bestå av sådant jag antingen läser regelbundet, eller vet att jag kommer läsa i framtiden. Genom att jag numera lånar allt jag läser först och överväger varje köp ordentligt känner jag mig trygg i att det inte kommer att öka i omfång allt för snabbt. I snitt skulle jag säga att det är ett par om året jag läser som är så bra att de platser i mina framtida hyllor. För alla övriga räcker det gott att de finns med på min lista över det jag läst.

Mitt problem är hur jag ska göra mig av med allt som inte platsar. Det är till större delen god litteratur, men inte tillräckligt bra för en permanent plats. Att göra en storrensning känns som ett oöverstigligt hinder, även om jag är övertygad om att jag inte skulle ångra det i efterhand. Min nuvarande metod är att rensa ett par i veckan. Hittills har jag inte saknat något och jag kommer knappt ihåg vad det är som försvunnit.

Jag vet inte vad det är med just böcker som gör det svårare att skiljas från dem jämfört med annat. Är det tiden man investerat i att läsa dem? Hur det ser ut i bokhyllan? Rädslan att ge bort något man kommer att sakna i framtiden?

Med nuvarande takt tar det nog ungefär ett år innan jag gjort mig av med allt. Vi får se hur det går.

26 september, 2011

Veckans IN:UT

av jstenling

IN

  • Inget

UT

  • Två kablar och en adapter (Tradera)
  • Fyra pocketböcker (Stadsmissionen)
  • Åtta tomma cd-r skivor och en cd-skiva.

Summa –16 prylar sen förra rapporten. Jag har skrivit det förut, men det är helt otroligt att jag fortfarande hittar saker att slänga/skänka bort trots att jag har haft denna veckorutin i ett år den första oktober. Det tar mellan fem och femton minuter varje vecka att gå runt i lägenheten och välja ut de saker jag aldrig använder som jag är känslomässigt redo att skiljas från.

21 september, 2011

Hållbarhetsmyten

av jstenling

image I Hållbarhetsmyten – Varför ekonomisk tillväxt inte är problemet ger Martin Andersson och Christer Gunnarsson sin bild av det man kallar ekologismen. Tanken att vi ska bevara ursprungliga natur- och kulturmiljöer istället för att förespråka modernisering, tillväxt och samhällsomvandling.

Det finns mycket att säga om den här boken. Jag skulle utan tvekan kunna skriva ett långt inlägg om varje kapitel.

Många saker håller jag med författarna om, samtidigt störs jag av att man konsekvent genom hela boken väljer exempel som jag menar i stor utsträckning inte speglar vad de flesta (i alla fall de som befinner sig i mittfåran) inom miljörörelsen ser som lösningar på människans utmaningar.

Jag håller exempelvis med om att en högproduktiv jordbrukssektor är ett måste i ett modernt land. Bara genom att frigöra människor från livsmedelsproduktion finns det händer och huvuden över för att göra andra saker. Författarna får det dock att låta som att de som förespråkar hållbar utveckling är motståndare till detta och ser en framtid där vi har gått tillbaka till självhushållning. Särskilt kritiska är man mot det motstånd som sägs existera mot att det afrikanska jordbruket ska genomgå den strukturomvandling som den utvecklade världen i stort gjort under 1900-talet. Tvärtom finns det flera framträdande representanter för hållbar utveckling som är för en sådan omvandling i Afrika. Ett exempel är Johan Rockström som framfört detta budskap vid flera tillfällen.

Trots att författarna är ekonomer och inte agronomer menar de tvärsäkert att en ekologisk jordbruksproduktion alltid har mycket sämre produktivitet än en konventionell. Jag tror att verkligheten är mer komplicerad än så och det är ett exempel på hur man gör det enkelt för sig för att hamra hem sin poäng.

I författarnas värld finns det inga problem med det konventionella jordbruket, det verkar som att man aldrig har hört talas om algblomning eller artdöd.

När man diskuterar frågan om ekologiskt fotavtryck och påståendet att industriländerna skulle behöva krympa sina ekonomier för att minska detta menar man exempelvis att Sveriges medellivslängd skulle sänkas tio år, eftersom vi skulle behöva återgå till BNP/capita som den var i slutet av 1920-talet. Det låter ju slagkraftigt, men ett Sverige idag som producerade säg hälften så mycket varor och tjänster skulle naturligtvis inte se likadant ut som Sverige gjorde då. Vi har ju hunnit bygga en del hus och uppfinna en del nya saker sedan dess. En mer intressant frågeställning tycker jag är om det är möjligt att ha en teknologisk utveckling i ett samhälle utan tillväxt?

Boken innehåller en bra sammanfattning av hur diskussionen kring population, hållbarhet och miljöförstöring har låtit under 1900-talet. Man tar upp de flesta kända personerna och granskar kritiskt deras förmåga att komma med förutsägelser om framtiden. Onekligen är det så att exempelvis Paul Ehrlich haft fel om väldigt mycket och jag tror personligen inte att det kommer att bli någon massvält på jorden, inte ens när vi når nio-tio miljarder någon gång under detta århundrade.

Författarna använder återkommande som argument att många använt sig av axiomatiska modeller när man förutspått framtiden och att dessa modeller inte hållit för empirisk granskning och det historiska förloppet. Istället menar man att den traditionella utvecklingstanken med ekonomisk tillväxt och strukturomvandling är det som visat sig fungera i praktiken. Problemet med det argumentet är som jag ser det att det lider av precis samma brist. Det faktum att den modellen fungerat bättre historiskt är ingen garanti för att det kommer fortsätta att göra det framöver. Det motargumentet tar man också upp i boken, men man ger ingen bra förklaring till varför det inte är giltigt.

Ingenstans i boken diskuterar man hur det ska vara möjligt att för evigt öka uttaget av exempelvis malm, kol och olja. Som bevis på att detta inte är ett problem har man med en massa grafer på prisutvecklingen för olika metaller. Att det inte finns någon nära förestående brist på järn kan nog de flesta ställa sig bakom, men att gömma sig bakom argumentet att “om det blir brist så kommer detta att lösas med substitution av någon annan metall” tror jag är att göra det väldigt enkelt för sig. Detta gäller inte minst oljan där det inte finns något substitut som ens på medellång sikt går att få fram i den volym som skulle krävas och till ett pris som är ens i närheten av vad den kostar idag.

Oavsett om du förespråkar tillväxt eller nedväxt kommer du finna mycket att fundera på i den här boken. Du kommer säkerligen att lämna den med vässade argument, hur dessa än ser ut.

Uppdatering: Se en intervju med Christer Gunnarsson.

20 september, 2011

Rensande som en del av ett medvetet liv

av jstenling

Gå in i ett rum, välj ut ett ting och fråga dig själv:

Varför är detta ting här? Vilken nytta har jag av det? Vilken glädje skänker det mig? Vad skulle hända om det inte längre var här?

När du går in i ett rum och svarar på dessa frågor, då har du börjat resan mot en medveten inställning till det materiella i livet. Ett liv där du tänkt igenom och gjort val kring vilka saker du omger dig med. Ett liv där allt har sin plats och mening.

I takt med att du rensar ut det överflödiga kommer du att märka att det blir lite lättare att andas, lite lättare att motstå impulsen att ackumulera nytt. När du står i affären kommer du att börja fråga dig själv:

Varför ska jag köpa detta ting? Vilken nytta kommer jag att ha av det? Vilken långsiktig glädje kommer det att skänka mig? Vad skulle hända om jag lät bli att köpa det?

Sakta men säkert kommer flödet av saker genom ditt liv att minska. En dag kommer du att märka att du är nöjd med allt precis som det är. Du har det du behöver och kan fokusera på annat än att rensa och köpa nytt i en evig rundgång.

19 september, 2011

Veckans IN:UT

av jstenling

IN

  • Inget

UT

  • Två stycken kablar (Tradera)
  • Fem stycken böcker (Readcycle)

Summa –7 prylar sen förra rapporten.

Mitt kabelsäljande har nått vägs ände. Det som är kvar verkar jag inte kunna bli av med så det blir återvinningsrummet för dem.

När jag går till återvinningsrummet brukar jag snegla på elåterviningen, där kan man göra verkliga fynd. För något år sedan hittade jag datorhögtalare i fint skick som vi använt i köket för att koppla till telefon/dator. Jag har hållit utkik efter ett par som är mindre och med inbyggd strömförsörjning. Till min stora glädje låg det ett par såna och väntade på mig i veckan! Mindre sladdar och finare i bokhyllan.

Jag har också (som en uppföljning på förra veckans inlägg om att köpa nytt) ropat in höstkläder till minsta sonen på Tradera. Just barnkläder verkar funka finfint att köpa och sälja på Tradera. Enkelt att skicka med Posten.

15 september, 2011

Om enkelhet som ett projekt

av jstenling

Mycket som har med enkelhet att göra är projektbaserat. Det kan till exempel handla om att rensa hemmet på överflödiga saker, tömma jobbkalendern på åtaganden eller reflektera över de fem viktigaste sakerna i livet.

Ibland undrar jag om enkelhet bara är ytterligare ett “livsprojekt” som ska bockas av på samma sätt som köksrenoveringen, jordenruntresan eller maratonlöpningen?

Många som kommer in i enkelhetssvängen verkar göra det för att de känner sig överlastade. Det kan handla om saker, sociala åtaganden, arbete eller ekonomi. Som en reaktion på detta påbörjas projektet “förenkla”.

Om man följer enkelhetsbloggar kan man se hur de över tid förändras. I början handlar det mycket om rensande. Göra sig av med alla onödiga saker. Få ordning på ekonomin. När det är avklarat går man vidare till nästa fas. Nu när huset är i ordning, vad är viktigt i livet? Kanske byter man jobb, går ner i arbetstid eller något liknande. Här någonstans börjar man ha frigjort tid och energi för att fundera på vad man egentligen vill göra med sitt liv.

Det är här jag tror många börjar få problem. När man väl är där: var det ett enklare liv man ville ha, eller var det bara något man kastade sig in i för att det verkade vettigt?

Själva kärnan i att leva enkelt är ju enkelheten. Mindre prylar, mindre arbete och mindre stress. Är det möjligt att stanna i detta och känna sig nöjd när omvärlden ständigt skriker mer, mer, mer?

Vad är nyckeln till att i själ och hjärta känna sig nöjd med livet, där jag befinner mig just precis nu?

13 september, 2011

Varför åker vi alltid till affären när vi behöver något nytt?

av jstenling

De senaste veckorna har jag diskuterat köpa nytt kontra begagnat med flera olika vänner. Infallsvinklarna har varit lite olika. I det ena fallet handlade det om att jag fick hjälpa till att köra två fina bokhyllor till återvinningscentralen på grund av att ingen ville köpa dem på Blocket. I det andra fallet handlade det om hur ett par vänner köpt nästan alla sina möbler i lägenheten begagnat.

Jag är själv fortfarande fast i tänkandet att om jag ska skaffa mig något nytt – då åker jag till en affär. Jag måste aktivt påminna mig själv om att kolla Blocket/Tradera och då finns så gott som alltid det jag söker där – i bra skick – till en bråkdel av nypriset. I många fall är det också smidigare att köpa begagnat. Antingen behöver inte åka lika långt till affären, eller så får ett paket hemskickat till sig.

Som med mycket annat är det vaneförändringar som måste till för att börja köpa mer använda saker:

Tänk begagnat
Det du behöver vill någon annan med största säkerhet bli av med! Kolla de vanligaste säljplatserna innan du åker till affären.

Ha god framförhållning
Gäller både när du ska köpa och sälja. Fundera igenom vad ni behöver de kommande sex till tolv månaderna. Många saker är säsongsbetonade. Nu kan det till exempel vara läge att köpa cyklar eftersom många vill bli av med dem på hösten inför vintern. Räkna med att det kan ta ett par veckor att hitta det du vill ha till rätt pris, eller bli av med det du vill sälja.

Var realistisk med priset
Begagnade varor är värda betydligt mindre än nya. Min tumregel är att ungefär en tredjedel av nypriset kan man ofta få för saker som är i fint skick. Då blir man av med dem hyggligt snabbt. Jag menar då nypriset för att köpa en liknande vara just nu, inte vad din plattv kostade när du köpte den för fem år sen…

12 september, 2011

Veckans IN:UT

av jstenling

IN

  • Inget

UT

  • Sex kablar, två kabeladaptrar, ett USB riserkort och lite blandade skruvar (Tradera)

Summa –10 prylar sen förra rapporten.

7 september, 2011

Vad kan man äta från havet med gott samvete?

av jstenling

Jag har inte skrivit om marina frågor tidigare. Jag levt i en värld där alla är medvetna om problemet med tigerräkor, sushi, odlad lax och överfiskning i allmänhet. Efter att en kortfilm om hur tigerräkor odlas i asien fick stor uppmärksamhet förra veckan pratade jag med några om detta och insåg då att kunskapen kanske inte är så bra trots allt. Informera er:

Skriv ut WWFs fiskguide och ha den i plånboken. Kolla WWFs fisksida.

Naturskyddsföreningen har också en bra sida där man kan se vilka fiskar som är okej att äta. För er som inte orkar läsa är här några saker som jag tycker alla ska känna till.

Äte inte

  • Haj/Rocka
  • Hajmal/Pangasius
  • Havskatt
  • Hälleflundra (vild)
  • Kungsfisk/Uer
  • Jätteräkor (tigerräkor, scampi, gambas, tropiska räkor)
  • Lax (odlad, sydamerikansk)
  • Marulk
  • Tunga/Sjötunga/Rödtunga
  • Svärdfisk
  • Tonfisk
  • Ål

Problemet med Sushi

Ofta används fiskarter som är hotade eller odlade på galet sätt av sushirestaurangerna. Välj bort dessa bitar!

  • Dålig lax
  • Svärdfisk
  • Tonfisk
  • Jätteräkor (tigerräkor, scampi, gambas, tropiska räkor)

Laxen

Den mesta laxen vi äter idag är odlad. Odlingarna ser lite olika ut, men i många fall matas laxen med foderfisk som i sin tur ofta är fiskad på ohållbara sätt. Det finns odlingar som är okej. Fisk från såna odlingar är märkta med KRAV eller MSC.

KRAV

Märkningen ställer krav på att redskap och fångstmetoder sorterar ut fiskar av fel storlek och minimerar bifångsten. Krav kontrollerar att fartygen bara fiskar på livskraftiga bestånd som tål fisket. Det ska också gå att spåra var fisken fångats.  För odlad fisk finns regler kring var och hur foderfisken fiskats, samt regler för användning av kemikalier och antibiotika. 

image
MSC

Marine Stewardship Council (MSC) miljömärker hållbart fiske. MSC-märkning garanterar ett välskött fiske på bärkraftiga fiskbestånd, med hållbara fiskemetoder utan negativa konsekvenser för den marina miljön.

image