frivillig enkelhet

Den tredje boken på semestern blev Växla ner! – 77 sätt att leva bättre på mindre av Karin Lilja. I boken berättar Karin på ett personligt sätt och med exempel ur sitt eget liv hur man kan växla ner inom olika områden som boende, mat, nöjen och motion. Det är mer en reflektions- och tankebok snarare än en gör-så-här bok, även om det finns en mängd konkreta tips om hur du kan växla ner ditt liv.

Av någon anledning blev jag inte jätteengagerad av boken. Jag har läst ganska många böcker på samma tema och tyckte inte att den här tillförde något direkt nytt. Det tematiska upplägget funkar bra, men tipsen känns mest som sådant jag läst förut. Till stor del tror jag det beror på att de flesta som växlar ner sina liv gör liknande resor och kommer fram till ungefär samma saker. Om jag läst den här boken som en av mina första böcker om nedväxling hade jag förmodligen haft ett annat omdöme.

Det är en ganska tunn bok som går snabbt att läsa och den lämpar sig bra för blädderläsning eller läsa ett kapitel i taget. Om du inte har läst några böcker om nedväxling tidigare kan du säkert få bra inspiration från den. Min fru var mer positiv i sitt omdöme och tyckte boken var bra.

Personligen rekommenderar jag Rik på riktigt och Lev enklare som första böcker att läsa om du är intresserad av nedväxling och vill läsa på svenska.

Anki har tidigare recenserat boken och hon var mer positiv i sitt omdöme.

Jag har skrivit om köttkonsumtion tidigare. Min fru stack boken Monsterbiff till middag? i näven på mig och det fick bli min andra bok i hängmattan. Jag har tidigare bland annat läst The Omnivore’s dilemma av Michael Pollan. Monsterbiff till middag? har lite samma upplägg, vi får följa olika slaktdjur från deras födelse till slakten. Skillnaden är att denna bok utspelar sig i Sverige och beskriver svenska förhållanden.

Att förhållandena för slaktdjur i andra länder för det mesta är rätt vedervärdiga var jag väl medveten om och jag kan väl inte direkt påstå att jag hade speciellt högt ställda förväntningar på den svenska djurhållningen heller. Man måste vara mer än lovligt naiv om man tror på grönbetet i reklamen. I vilket fall som helst berättar Torbjörn och Ylva Esping en deprimerande historia fylld av fuskande bönder och en näring som inte direkt har djurens välbefinnande i högsätet. Boken är till stor del skriven i jagform av Torbjörn som under 20 års tid varit journalist på tidningen ATL Lantbrukets affärstidning.

I boken får vi följa några vanliga slaktdjur: kycklingen, kalkonen, grisen och kossan. Fram träder en bild av en bransch som ensidigt fokuserat på produktivitet och vinst under lång tid. Kött är idag 30 procent billigare än 1990 och vår konsumtion har ökat från 50 kg per person 1950 till 83 kg per person idag. Förlorare är djuren som tvingas leva ett i allmänhet miserabelt liv inomhus för att slutligen gå till slakt under inte allt för trevliga omständigheter.

På sätt och vis är det vi konsumenter som gjort att vi hamnat här. Vi har inte efterfrågat kött från djur som är uppfödda under bättre förhållanden och det är få som är beredda att betala en premie för den typen av produkt. Det är inte för att bli rika som branschen drivit utvecklingen åt det här hållet. Lönsamheten är dålig. Antalet djur som går till slakt minskar, framförallt inom gris- och nötproduktionen har svenska bönder svårt att konkurrera med importkött som sannolikt framställts under ännu värre former. Svenska konsumenter blundar och sväljer den danska fläskfilén.

Kött används ofta som lockvara i annonser från livsmedelsbutiker. (Det är ganska absurt när man tänker på det, en helsida med styckade kroppsdelar och lockande prislappar.) Varför är det kött, billigt kött, som ska driva besökare till butiken? Varför kan det inte vara fräscha grönsaker? Handlarna säljer kött till inköpspris men paprika kostar 59,90 kr/kg mitt i skördesäsongen. Det kan inte vara möjligt att mata spannmål genom ett djur och sälja det till en lägre kostnad än en grönsak. Det är något annat som pågår i bakgrunden.

Om vi som konsumenter går tillbaka till en köttkonsumtion kring 35-50 kg/år och samtidigt börjar kräva kött från djur som faktiskt levt ett bra liv och dessutom får sluta det på ett värdigt sätt skulle vi få äta vegetariskt vissa måltider, men den totala kostnaden för maten skulle inte öka.

Att äta strikt vegetariskt är förstås det säkraste sättet att veta att man inte bidrar till djurplågeri, men de flesta är inte villiga att bli vegetarianer. Jag tror och hoppas att ganska många är beredda att minska sin köttkonsumtion för att få ett renare samvete. Tyvärr är jag övertygad om att det också finns många som skiter fullständigt i hur djuren de stoppar i sig har det under sin levnad, bara de får billigt kött. Att de sedan inte behandlar sina katter, hunder och andra husdjur på samma sätt får man inte nämna för då blir det något svart i blicken. Grisarna får finna sig i att de hade otur i livets lotteri och därför ska födas upp till slakt och inte till att bli högt aktade familjemedlemmar. Intelligens eller förmåga att känna smärta har inget med saken att göra.

Jag menar att alla ska läsa Monsterbiff till middag? och sedan reflektera, gärna tillsammans med familjen, över vad man ska tycker är okej. Antingen kommer man fram till att en del förändringar i kosthållningen är på sin plats, eller så tycker man att dagens ordning är acceptabel.

Jon Stewart, underbar som alltid.

Det är semestertider och det betyder för min del gott om tid för att läsa. En tur till biblioteket gav utdelning och jag tänker göra lite korta recensioner här på bloggen av de böcker jag läser. Kanske inspirerar det någon annan att resa sig ur hängmattan och bege sig till det lokala biblioteket?

Den första boken jag läst är Mat & klimat av Johanna Björklund, Per Holmgren och Susanne Johansson. På drygt 200 sidor berättar författarna matens historia och hur vi hamnat där vi är idag med ett mekaniserat, energikrävande jordbruk. Vi får veta vilket matavtryck vår moderna föda gör på jorden och på vilka olika sätt den påverkar ekosystem, djur och människor. Boken avslutas med en skiss av hur en framtida mer miljöanpsasad matproduktion skulle kunna tänkas se ut och hur vi bör förändra våra matvanor i en mer hållbar riktning. Bland annat finns en ny variant av matpyramiden med som tar hänsyn till matens klimatpåverkan.

Det som tilltalar mig med boken är att den sammanfattar mycket av det man läst på olika ställen till en helhet. Den tydliggör vilken fantastisk utveckling jordbruket haft under nittonhundratalet, men även vilka konsekvenser detta fått för miljön och vilka problem det kommer att orsaka i framtiden. Som ett exempel kan nämnas att vi har gått från 100-1000 hektar för att föda en människa (jägare/samlare) till 0,4 hektar idag! Det är helt otroligt när man låter det sjunka in. 75 procent av dessa 0,4 hektar används för att odla foder till djur.

Om du inte tidigare läst så mycket om maten och klimatet, eller är ute efter att få en samlad bild av läget rekommenderar jag starkt Mat & klimat.