Jag har ju skrivit en hel del om exponentiell tillväxt i en ändlig värld. För någon månad sen när jag var hos en kompis och samtalade kläckte han ur sig: “Du skriver om att exponentiell tillväxt inte är möjlig i en ändlig värld, men tänk om även lösningarna på våra problem utvecklas exponentiellt?” Det han menade var alltså att istället för att titta på exponenten på problemsidan så bör vi göra det på lösningssidan. Han gav mig sedan boken The singularity is near av Ray Kurzweil. Kurzweil är så kallad transhumanist. Han menar att den tekniska evolutionen är en naturlig följd av den biologiska evolutionen och att vi under detta århundrade kommer att slita oss loss från våra biologiska bojor och med teknikens hjälp bland annat kunna:
- Leva för evigt (med hjälp av nanorobotar som åker runt i kroppen och reparerar celler och annat som går sönder)
- Simulera ett mänskligt medvetande i en dator (vilket skulle göra det möjligt att “ladda ner” sig själv och starta upp en kopia i en dator.
Oavsett om man köper att det är möjligt att göra ovanstående eller inte finns det mycket intressant att läsa i boken.
Den intuitivt linjära kontra den historiskt exponentiella vyn
Kurzweil menar att människor i allmänhet inuitivt ser på skeenden som linjära. På kort sikt ser även exponentiell utveckling ut att vara linjär och eftersom människors minne sviker med tiden och vi är dåliga på att prognosticera framtiden har vi svårt att ta in när något faktiskt följer en exponentiell utveckling. Tittar man historiskt är det dock väldigt mycket utveckling som sker exponentiellt. Ekonomins tillväxt är ett bra exempel. De som hunnit komma upp i medelåldern betraktar sällan sjuttiotalet som en knaper tidsperiod, men faktum är att vi idag har dubbelt så hög inkomst per capita jämfört med då. Antalet människor på jorden är ett annat bra exempel.
Källa: SCB och Ekonomifakta
Källa: UNEP
Andra exempel är förbrukningen av olja, kol, järnmalm och så vidare. Poängen är att när man tittar på dessa kurvor så häpnar man. Det går fort på vägen upp.
Om dessa kurvor befinner sig på “problemsidan” så tänkte jag att vi kan titta på några kurvor som är på “lösningssidan”.
Källa: Greenecon
Kostnaden för solcellspaneler sjunker som en sten och närmar sig nivån då den är jämförbar med kostnaden för att producera en kWh med vatten- eller kärnkraft.
Källa: Windy Future
Att prisnedgången på vindkraftprojekt tagit stopp under 2000-talet beror till stor del på kapacitetsproblem i branschen. Man hinner helt enkelt inte producera tillräckligt många turbiner och då går priserna upp på de turbiner som produceras. Jag tror dock att den faktiska kostnaden för att producera en kWh med vindkraft kommer att fortsätta nedåt. Större vindkraftparker, större turbiner, bättre driftsäkerhet.
Om man applicerar det exponentiella tänkandet på exempelvis fusionskraftsforskning är det fullt möjligt att vi inte är långt borta från fungerande fusionskraft, trots att det länge verkat som att vi bara gör små framsteg. När kurvan väl sticker iväg uppåt går det fort…
Jag är själv ingen teknikutopist. Jag tror inte att vi kan lösa världens resursproblem med teknikens hjälp. Jag tror dock att ibland är det lätt att stirra sig blind på problemen och inte på lösningarna.
frivillig enkelhet 