Köttet, igen

av jstenling

Jag har skrivit om köttätande ett par gånger tidigare. Senast var i somras efter att jag läst boken Monsterbiff till middag. Det som har hänt sedan dess är att vi efter att ha läst boken kom överens om att en minskad köttkonsumtion var önskvärd. Som andra vaneförändringar jag företagit mig de senaste åren skyndar vi långsamt och har inte som mål att bli köttfria. Det kan mycket väl vara så att det är där vi slutar, det får vi se. Vi har har successivt under andra halvan av förra året jobbat upp ett utbud av vegetariska vardagsrätter vi tycker är goda och som inte gör att det känns som en uppoffring att strunta i köttet. Det händer att vi äter kött någon gång, men det är inte speciellt ofta. Vi har inte gjort några större förändringar när det gäller mejeriprodukter utan äter ost, smör, mjölk och filmjölk som tidigare.

I vilket fall som helst. Frågan om att äta kött har inte blivit mindre aktuell och jag känner fortfarande att fler och fler reflekterar över sitt köttätande. Å ena sidan finns trenden Nose to tail dining som i burgna kretser syftar till att legitimisera och höja statusen på köttätandet. Per Morberg kan väl anses vara en förgrundsfigur för denna rörelse även om han knappast skulle använda begreppet själv. Å andra sidan är det fler och fler som väljer att bli vegetarianer eller på olika sätt begränsa sitt köttintag.

Det fortsätter att komma böcker och filmer som på olika sätt belyser villkoren för djuren i det matindustriella komplexet.

Boken Äta djur av Jonathan Saffran Foer utges i dagarna på svenska. Boken väckte stor uppmärksamhet när den släpptes i USA 2009. Den handlar om hur den kommersiella köttindustrin i USA fungerar och de miserabla förhållandena som de flesta slaktdjur tvingas leva under. The Omnivore’s Dilemma av Michael Pollan är skriven på samma tema, men författarna når olika slutsatser. Där Saffran Foer är vegetarian försvarar Pollan köttätandet och argumenterar istället för att det är köttproduktionens industrialisering som är problemet, inte köttätandet i sig. I Babel intervjuar man Saffran Foer och har sedan en studiodiskussion med Per Morberg och Lotta Lundgren om boken. Något förvånande är alla rörande överens om att dagens tillstånd är förkastligt, men frågan om vad man ska göra åt det lämnas hängande i luften.

Magasinet Filter har i nummer 18 en artikel om köttätande där skribenten Mattias Göransson problematiserar den ibland kategoriskt negativa bild av köttätande som ges och lyfter fram bland annat att köttproduktion i vissa fall är ett sätt att utnyttja mark som inte är lämplig för produktion av andra typer av livsmedel. I det kalla Sverige finns det relativt gott av mark som inte lämpar sig för spannmålsproduktion, men där odling av vall funkar fint. Vall som man sedan kan mata djur med.

Köttätande är en komplex fråga som rymmer en mängd olika aspekter såsom miljö, näringsriktighet, djuretik, försörjning, med mera. Det är också en fråga som berör alla eftersom vi alla måste äta för att leva.

Med den kunskap om förhållandena i den kommersiella köttindustrin jag har är det svårt att äta kött med något som kan kallas matglädje. Det minsta jag kan göra för djuren är se till att när jag äter kött står min njutning i proportion till det lidande som orsakats för att lägga biffen på tallriken.

Köttbollar och makaroner en tisdag passerar inte det testet.

Det har varit tyst länge här på bloggen. Jag är pappaledig under resten av året, ni kan alltså räkna med mer aktivitet framöver. Stort tack till dig som läser, ny som gammal!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: