I gårdagens DN skriver Katarina Bjärvall en helsida om den digitala överbelastningen. Katarina kom ut med boken Var är du? tidigare i år. Jag har inte hunnit läsa den ännu, men den står på läslistan. Katarina hävdar i artikeln att det i Sverige idag inte finns någon kritisk debatt om hur den digitala uppkopplade verkligheten påverkar oss. Jag vet inte om det är så att det inte finns någon debatt. Jag tycker i alla fall att det diskuterats friskt kring middagsbordet hur absorberade många blir av sina smarta telefoner. Frågan är om det dras några djupare slutsatser?
Jag håller inte nödvändigtvis med om allt Bjärvall skriver, men att ha en öppen och kritisk diskussion om ämnet känns högst angeläget. Jag tror många kan känna igen sig i beskrivningen av att alla i familjen på kvällarna är fast vid sin skärm och interagerar med andra och inte med dem i familjen. Jag ser hur många står i parken och tittar på sina mobiler istället för att leka med sina barn. Jag gör det själv ibland.
Den största anledningen till att jag själv inte har skaffat någon smart telefon är att jag redan är Internetberoende och helt övertygad om att telefonen skulle sluka stora mängder tid varje dag på saker som jag egentligen inte vill ägna tid åt.
Läs artikeln och reflektera över:
- Hur påverkar det uppkopplade samhället mig? Vad är positivt? Vad är negativt?
- Kan jag minska på de negativa aspekterna genom en vaneförändring hos mig själv eller någon annan?
- Hur kan jag bättre utnyttja de positiva aspekterna?
- Har jag tänkt igenom hur jag ska förhålla mig till ny teknik och hur den påverkar mitt liv?
frivillig enkelhet 