Jag har funderat på samma sak. Det är ju svårt att ställa om ett tankesätt, speciellt när hela världen hetsar en till att vilja ÄGA mer MATERIELLA saker.
Pernillas kommentar till mitt inlägg om vad man ska göra om man inte har några materiella mål i livet fick mig att fundera.
Är det så att världen hetsar oss till att vilja äga mer saker? Jag kan inte påstå att jag själv har känt mig speciellt hetsad av andra till att skaffa saker. Jag har helt klart ägnat min uppväxt åt att längta och spara till saker som jag ville ha. Stereo, teve, dator. Såna saker som man som tonåring inte ville dela med andra i familjen. Helt klart gör kommersiella intressen sitt bästa för att övertyga oss om vad vi behöver vi reklamen. Men gör våra vänner det?
Jag tror att det är så att materialismen är så naturlig i vårt samhälle att vi har svårt att ens reflektera över hur den ser ut. Samtidigt upplever jag att om man väljer att konsumera på en lägre nivå respekterar de flesta det och känner sig inte hotade av det. Visst kan man få frågor om det inte är dags att skaffa en ny telefon, men när man förklarar hur man tänker accepterar nästan alla att man vill göra på sitt sätt. Jag tror också man påverkar andra att fundera över sin egen konsumtion genom att visa på ett alternativ.
Jag tror helt enkelt att det största hindret till ett mindre materialistiskt liv är vi själva.
frivillig enkelhet 