Den skäggtrimmer som jag fick när jag flyttade till Stockholm för snart tio år sedan började att tappa sugen efter nyår. Batteriet blev så dåligt att även med en hel natts laddning hann jag knappt raka mig innan det var slut igen. Eftersom den i övrigt är i strålande skick och jag har köpstopp bestämde jag mig för att försöka byta ut batteriet mot ett nytt.
När jag började ta isär den blev det snabbt tydligt att den inte är konstruerad för att det ska vara möjligt. Tanken från Braun är sannolikt att när batteriet efter tio år är slut ska man köpa en ny skäggtrimmer. Det här fenomenet stöter man på med många andra apparater. I Apples iPod är till exempel batteriet så krångligt att byta att man måste lämna in den och det kostar så pass mycket att det känns som mer värde för pengarna att köpa en helt ny häftig iPod med färgskärm istället. Musikspelare utvecklas förvisso snabbt och kan på bara något år kännas hopplöst omoderna. En skäggtrimmer är dock ganska likadan idag som för tio år sedan. Att även den typen av apparater är konstruerade för att behöva slängas bort innan de är trasiga tycker jag är bedrövligt. Nu lyckades jag till sist byta batteri, det tog några timmar, men när jag väl fick alla bitar på plats och kunde raka mig som i gamla dagar kände jag mig väldigt nöjd med mig själv.
frivillig enkelhet 