Det här inlägget handlar om den andra delen av Giséla Lindes bok Lev enklare – Idéer för en hållbar livsstil: Måste-borde-vill – en livsinventering.
Här är Ankis inlägg om den andra delen.
Mitt tidigare inlägg om boken:
Lev enklare: Ett enklare liv – varför det?
Det perfekta livet – finns det?
I det här kapitlet målar Giséla upp en bild av ett samhälle där alla ständigt strävar efter det perfekta livet. Det handlar om det rätta jobbet, den stora kärleken, de fungerande relationerna, den ungdomliga kroppen, den personliga stilen och så vidare. Allt detta manas på av alla intryck vi får av reklam, tidningar och inredningsprogram. Överallt målas en perfekt bild upp utan minsta skavank.
Det här är inte en speciellt originell analys, du har säkert redan hört den vid middagsbordet. Det gör den dock inte mindre aktuell. Jag tror att vi gruvligt överskattar vår förmåga att värja oss mot den visuella verklighet vi lever i. "Vad är normalt? Det som det finns mest av – eller det vi ser mest av? Enligt statistiken: det som det finns mest av förstås. Men reptilhjärnan och det sårbara hjärtat skiter i statistiken", skriver Linde. Inreder jag vardagsrummet för min egen skull eller för att jag sett något nytt och fräscht i en tidning eller hos en bekant? Även om vi hävdar det fria valet är frågan om vi ens hade kommit på tanken att köpa nytt om vi inte läst den där tidningen eller gjort det där hembesöket?
Linde uppmanar oss att sänka ribban. Allt måste inte vara perfekt. Ibland blir det som det blir och det är okej. Jag läste en gång en intervju i en tidning med ett par tjejer som fick frågan om hur deras perfekta pojkvän skulle vara. "Jag vill inte ha en perfekt pojkvän. Perfektion innebär ju död!", svarade en av tjejerna. Av någon anledning la jag det svaret på minnet. Perfektion innebär död. Det är i det imperfekta livet gömmer sig.
Giséla slänger i det här kapitlet in de till synes nödvändiga påståendena om samhällets ökande tempo och press. Jag har lite svårt för när detta schablonmässigt hävdas i diverse sammanhang. Människor i alla tider har påstått att tempot och pressen i samhället ökar. Jag tror egentligen att det handlar om något annat: den upplevda stressen och pressen är ett uttryck för vår oförmåga att handskas med de förändringar som ständigt pågår. Varje tid har sina utmaningar, men ju snabbare vi kan se igenom mekanismerna som orsakar stressen, desto snabbare kan vi börja göra något åt det. Jag menar att den gryende enkelhetsrörelsen är just en sådan reaktion. Det är orimligt med ett samhälle som ständigt försöker få dig att känna dig otillräcklig, både materiellt och själsligt. Reaktionen är att börja bejaka förnöjsamheten och förenkla livet.
Alla dessa måsten
Det här kapitlet uppmanar dig att syna vad i ditt liv som är måste och vad som är borde. Poängen är att när man gör det visar det sig ofta att många måste egentligen är borde och att många borde kan man strunta i. Jag försöker intala mig själv att jag är bra på att sortera i mina måste och borde, men jag måste nog erkänna för mig själv att jag har fler än vad jag skulle vilja. Särskilt saker som jag tror andra förväntar sig av mig. Jag städar i ordning hemma innan vi ska få gäster, jag klär mig på ett visst sätt om jag tror det förväntas av mig, jag konverserar med andra om ämnen som inte är intressanta för mig. Att skriva ner listor med måste och borde och sedan försöka rucka lite på några och se vad som händer är nog en bra idé!
Fri att vilja och välja
Sociologer talar om kulturella manus. Det vill säga om du kommer från en viss samhällsgrupp finns det ett oskrivet manus som du mer eller mindre förväntas följa. Om du inte gör det kommer du att betraktas som en avvikare, du kommer att sticka ut. Ett exempel: Om du växer upp i ett akademikerhem säger ditt manus att du själv ska studera på högskola eller universitet. Om du väljer att istället ta jobb som rörmockare bryter du mot manuset. Det spelar ingen roll om du gör det som ett medvetet val, snacket kommer ändå att gå att det var då ett underligt barn som inte studerade vidare, men de förutsättningarna. Det här återkommer på de flesta större områden i livet: vilket yrke du väljer, var du bor, vilka affärer du shoppar i, vilka vänner du väljer. Frågan är alltså hur fritt vårt val egentligen är?
Giséla fastnar vid att även de små valen innebär en livsriktning i sig. Varje litet beslut kan föra dig närmare eller längre bort från det liv du vill leva. Om du lyckas avslöja ditt eget kulturella manus tror jag att du även kan börja ta beslut i vardagen som kanske för dig in på en annan väg, om det är dit du vill vandra.
Inventera ditt liv
I det här avslutande kapitlet uppmanar Linde oss att inventera våra liv. Var står du idag? Beskriv din livssituation. Som verktyg föreslås måste-borde-vill, vill ha in i mitt liv – vill ha ut ur mitt liv – är jag tacksam för och positiva listor.
frivillig enkelhet 
Kommentera