Jag var på bröllopsfest för två helger sedan och som vanligt var det någon i sällskapet vid mitt bord som hade vetskap om mitt köpstopp och började fråga ut mig om hur det gick. Jag svarade som vanligt lydigt och de flesta lyssnade intresserat om än med förvånad uppsyn. Det är ungefär som det brukar vara. Jag har inte blivit less på att prata om köpstoppet då det oftast leder in på andra intressanta diskussioner såsom miljö, meningen med livet, vår konsumtion, och så vidare. Men! Den fråga som ofta ställs och så även denna gång var den i rubriken. Det verkar som att den första tanke som formulerar sig i huvudet på dem som börjar fundera på konsekvenserna av ett köpstopp är att man måste spara väldigt mycket pengar på det. Lite underförstått ligger också följdfrågan: "Vad har du tänkt göra för dem?"
För mig har köpstoppet aldrig handlat om att spara pengar. Köpstoppet och mitt arbete med boken Dina pengar eller ditt liv har definitivt ändrat min syn på pengar, men det var inte det som var den bakomliggande tanken. För mig har det hela tiden varit ett experiment för att se hur det är att inte konsumera så mycket. Ett experiment som jag är ganska tacksam över att det nu börjar lida mot sitt slut…
frivillig enkelhet 