Det har blossat upp en debatt om ekomatens vara eller icke vara. DN skriver idag att det finns forskare som menar att ekomat inte tillför något mervärde:
– Vi har ju gjort hur många studier som helst, och det finns ingen av dessa som visar att ekologisk odling blir bättre än konventionell odling. Ändå är det vi som blir kallade för knäppgökar, säger Olle Andrén, professor i växtnäring och markbiologi på SLU.
Han och hans kolleger menar att det svenska, konventionella jordbruket är så välutvecklat och miljövänligt att den ekologiska odlingen inte tillför något. De framhåller också att det inte finns några studier som visar att bekämpningsmedlet som används inom det svenska lantbruket ger några medicinska effekter hos konsumenterna.
Marit Paulsen har nyligen utkommit med boken Lurad av laxen där hon bland annat argumenterar:
Marit Paulsen svär i kyrkan. Hennes matbudskap är att nackdelarna med ekologiskt odlad mat överväger fördelarna, sett ur ett globalt solidaritetsperspektiv. Skördarna blir mindre i ekologiska odlingar.
Jordens yta räcker inte till att odla ekologiskt för alla, därför är det inte en hållbar global lösning. Det är viktigare att hitta bekämpningsmedel som är bättre än dagens. Så argumenterar hon, medveten om att hon kommer möta mothugg.
Ekomatens förespråkare har under ganska lång tid fått spela fritt i medierna. Visst finns det många aspekter att ta hänsyn till när det gäller ekomatens för- och nackdelar och bilden kommer säkerligen att nyanseras framöver. Det finns inget ämne som är så politiserat som livsmedel. Som Marit säger handlar det också väldigt mycket om associerade värden, vad som känns bra och inte nödvändigtvis vad som är fakta.
Som väntat har detta orsakat en hel del reaktioner, somliga mer indignerade än andra i bloggosfären. Några exempel:
Att handla ekologiskt är inte bara något man gör för att döva ett dåligt samvete
frivillig enkelhet 