frivillig enkelhet

Definition av förråd i SAOB:

samling av förnödenheter; upplag, lager, nederlag (av ngt); särsk. om samling av livsförnödenheter o. förbrukningsartiklar o. d., proviant, munförråd; äv. allmännare: (hopad l. tillgänglig) mängd (av ngt), tillgång (på ngt); ofta i pl. (utan ngn eg. bet.-skiftning).

För tidigare generationer låg ordets betydelse i den första meningen. Ett förråd av saker man behövde för att överleva.

För dagens människor är förrådet istället en plats där vi magasinerar allt skräp vi av olika anledningar har samlat på oss. En del är sådant vi använde tidigare men ej längre behöver, annat vi köpt i onödan. Gemensamt för båda kategorierna är att vi av olika anledningar inte gör oss av med skräpet.

Tyvärr är det ytterst få saker som vinner på att magasineras. Det mesta kommer aldrig till användning och det som skulle kunna göra det är hopplöst föråldrat när man väl plockar fram det.

Avveckla förrådet:

1. Sluta skaffa en massa skräp.
2. Sälj sakerna när de  har ett marknadsvärde, efter några år är det för sent.
3. Ge bort det du inte kan sälja till familj, vänner eller välgörenhet.
4. Återvinn det som blir över.

Jag tror att jag är ganska representativ för de flesta män när det gäller användandet av hygienprodukter. Tvål, schampo, deodorant, hudkräm, raktvål, parfym och tandkräm är det jag använder mig av på regelbunden basis. Trots det tyckte jag att Katarina Johanssons bok Badskumt var riktigt intressant. Om du någon gång stått och läst innehållsförteckningen på någon av produkterna i badrummet och funderat på vad det egentligen är du använder för något kommer du att känna dig både upplyst och en aning förvirrad efter att ha läst boken.

Huvuddelen av boken upptas av en genomgång av vad olika produkter egentligen innehåller och vilka ämnen som är omstridda av olika anledningar. Zinkpyrition, ftalater och parabener är några av dessa där det första är akut giftigt för vattenlevande djur och de två senare är östrogenliknande och misstänks påverka mäns fertilitet. Sida upp och sida ner går Katarina igenom vad som döljer sig bakom namnen på innehållsförteckningen. Någonstans här börjar man känna sig lite snurrig och undrar hur det kommer sig att alla dessa ämnen måste användas? En snabb titt i mitt eget badrumsskåp avslöjar att mina produkter innehåller många av de ämnen som anses skadliga antingen för miljön, mig själv, eller båda delarna.

Några saker i boken som fastnade särskilt i mitt huvud var:

• Huvudingrediensen i de flesta produkter är vatten (aqua)! Det står i och för sig på förpackningen, men oftast tänker man inte på det. Problemet med vatten är att hållbarheten försämras och då behöver man tillsätta konserveringsmedel.
• För att uppväga nackdelar med ett ämne måste man ofta tillsätta flera andra. Till exempel är sodium laureth sulfate som finns i typ alla tvålar uttorkande, vilket betyder att man måste tillsätta återfuktande ämnen för att motverka detta. Färre ingredienser är alltså i regel bättre.
• Många ämnen tillsätts för att en produkt ska bete sig på det sätt som vi har vant oss vid. Ett schampo ska till exempel skumma på ett visst sätt, trots att det inte är skummandet som är avgörande för hur rent håret blir.
• Många dåliga ämnen är färg-, parfym- eller konserveringsmedel.
• Köp inte produkter med zinkpyrition, triclosan, parabener och ftalater.

Jag är inte så jätteorolig för min egen del när det gäller de flesta ämnen som finns i kosmetikprodukter. De östrogenlika oroar mig och dem vill jag undvika. Men i det stora sammanhanget handlar det förstås om varför vi ska skeppa ut alla dessa olika kemiska föreningar i våra vattendrag när det finns snällare alternativ som fungerar lika bra?

Känslan efter att ha läst Badskumt påminner mycket om hur jag kände mig när jag läst Den hemlige kocken. Lite småförbannad, men samtidigt uppgiven. Hur ska man bära sig åt för att undvika ämnen som antingen är direkt skadliga eller bara finns där för att täcka upp för att tillverkaren använder sig av billiga, dåliga huvudingredienser? Att stå och läsa innehållsförteckningar varje gång man handlar är inte speciellt roligt i längden.

Läs ett smakprov av boken

Efter mitt inlägg om lådcyklar fick jag ett långt brev av Måns på Gamla Enskede lådcyklar. Han skrev till mig för att förklara hur de producerar sina cyklar, eftersom jag skrivit att det var oklart var produktionen skedde. Jag är personligen positivt inställd till handel och har inget emot att cykla på en cykel tillverkad i ett annat land än Sverige, däremot är det ju skönt om tillverkningen sker under någorlunda trevliga former för människor och miljö. Jag vill också ha en produkt som håller länge.

Hans förklaring är en bra illustration av hur otroligt specialiserad tillverkning är idag och hur delar till något så pass enkelt som en cykel kommer från alla jordens hörn. Med hans tillstånd reproducerar jag texten nedan. Jag har inte hunnit med att provcykla några lådcyklar i vår och nu ska jag åka på semester. Att ta hand om två barn tar galet mycket tid.

Var tillverkas lådcyklarna?
Gamla Enskede Lådcyklar skulle kunna betecknas som svensktillverkade, men det håller vi inte själva med om, dels för att cykeltillverkning i huvudsak inte går till så, dels för att det är en dubbel poäng för oss att flytta pengar från rika Sverige till mindre rika länder samtidigt som vi gör det möjligt för mindre rika svenskar att ställa bilen ibland och i stället ta lådcykeln.

Det har varit en hel del diskussioner i olika forum på nätet angående var olika lådcyklar tillverkas samt om arbetsförhållanden i fabriker och miljöhänsyn varför det kan vara på sin plats att klargöra lite om hur cyklar produceras i dag. Eftersom jag själv i många år arbetat med granskning av miljö- och arbetsförhållanden inom Svensk industri aktiv i tredje världen och arbetar med miljöforskning är frågan central för oss på Gamla Enskede Lådcyklar.

Den huvudsakliga bild du får nedan gäller, med variationer, för de flesta cykelfabrikanter även om en del försöker dölja det eller arbetar mer på att förlägga produktionen hos oss eller hos dom andra.

Vi tycker inte att det nödvändigtvis är bättre med produktion i Sverige eller Europa. I stället handlar det om individuella fabrikers förhållanden. Miljö och sociala förhållanden är dessutom oftast intimt sammankopplade med produktkvalitet, t.ex. svetsfogar. Vi satsar på granskning, certifiering och en aktiv miljöpolicy, då blir Kina och Sydostasien de platser som kräver högst nivå på kontrollen och kontrollen kommer garanterat och gång efter annan att falera. Vår ramsvetsning sker i Kina i en helt ny fabrik som inte drivs av gamla politruker och därmed har helt andra förhållanden.

Eftersom vi, tillsammans med våra samarbetspartners, hela tiden har folk som jobbar för oss i Asien, så har vi koll på våra tillverkare där. Den kinesiska lådcykelproduktionen i stort kompliceras av att flera fabriker producerar identiska ramdetaljer. Vi har till exempel valt att svetsa en framdel till trehjuliga cyklar på licens, varför den finns på andra cyklar utan att vara gjord i samma fabrik. Det förekommer även ett ivrigt piratkopierande, vilket gör att samma ramar kan dyka upp med helt olika kvalitet på stål och fogar.

Miljöaspekterna är ett svårt huvudbry. Vi försöker undvika det vanliga mönstret för t.ex. hjulproduktion, som kan se ut så här: Nav flygs från Tjeckien till Taiwan, Ekrar åker båt från Kina till Taiwan, färdiga hjul åker båt tillbaka till Europa. Eventuellt sker ekringen i Europa varvid hjulet t.ex. förvandlas till ett ”Franskt” hjul. Vi använder vatten & marktransport och inom företaget företar vi en flygresa per år, förra året var det jag som flög till Holland, i år flög vi i panik några delar till Sverige.

Så här ser vår ursprungslandslista ut just nu, men den ändras hela tiden och vissa delar har vi ännu inte full koll på varifrån de kommer. Det kommer under året tillkomma länder som t.ex. Engelska ”Brooks” samt ”Wald” från USA.
Design: Sverige, Holland & Tyskland
Prototyptestning: Sverige & Kina
Metaller: Global marknad
Ram: Kina (bara custom-ramar i Sverige)
Prototypproduktion: Sverige, Holland, Kina
Växlar & bromsar: Tjeckien, Taiwan, Tyskland & Kina
Skruvar, muttrar, fjädrar, lager etc.: Massor av länder
Elektronik: Taiwan, Kina & Japan
Hjul: Holland, Sverige & Kina ev. även Taiwan
Lackering: Kina & Sverige
Trädelar: Sverige, Kina och eventuellt Malaysia
Slutmontering & kundanpassning: Sverige

För att ha lite koll på vad saker och ting kostar har vi även koll på arbetstiden. Vi ser dock bara arbetstiden för delar som design, ramproduktion, hjulproduktion (delvis), lådprodukton och montering. Men precis som alla andra har vi lite eller ingen koll alls på vad det tar att bygga t.ex. ett baknav och då är baknav bland det som kostar i särklass mest på en cykel.

Av den arbetstid som går åt för en cykel från oss, så ligger, i runda slängar, mellan 30 & 90 procent i Sverige. Trots det tycker jag inte att man kan säga att det är en svensktillverkad cykel. Vi har valt att göra som t.ex. Nishiki att säga att cykeln är svenskbyggd. Men det är viktigt att framhålla att halva poängen med våra cyklar är att de skall vara tillverkade i Sverige, Kina, Malaysia, Holland, Tjeckien, Taiwan med flera länder, men under bra förhållanden och med minimala transporter.

Många Europeiska cykeltillverkare vill stoltsera med ett europeiskt ursprungsland, men det fungerar inte längre så. Faktum är att cyklar varit globala produkter i ett århundrade, glöm inte att t.ex. Att en ram är svetsad i Norge tycker jag personligen inte räcker för att göra cykeln Norsk, när nästan all arbetstid och miljöpåverkan ligger i Thailand, Kina, Turkiet och Taiwan. I stället skall diskussionerna handla om HUR cyklarna tillverkas och vad vi är beredda att betala. Om vi betalar några procent mer för en cykel kan en summa som spelar liten roll för oss göra all skillnad i världen både för miljö- och arbetsförhållanden hos olika underleverantörer och för kvalitén på cykeln och därmed dess långsiktiga miljöpåverkan. Därmed inte sagt att vi på Gamla Enskede Lådcyklar har perfekt eller ens bra kontroll över tillverkningsländer, miljö- och arbetsförhållanden, men vi försöker.
Måns Andersson
Gamla Enskede Lådcyklar
www.ladcyklar.se

Jag har tagit bort tillverkningsland från det ursprungliga inlägget, eftersom jag inte känner att jag kan stå för att informationen är korrekt.