Jag tror att jag är ganska representativ för de flesta män när det gäller användandet av hygienprodukter. Tvål, schampo, deodorant, hudkräm, raktvål, parfym och tandkräm är det jag använder mig av på regelbunden basis. Trots det tyckte jag att Katarina Johanssons bok Badskumt var riktigt intressant. Om du någon gång stått och läst innehållsförteckningen på någon av produkterna i badrummet och funderat på vad det egentligen är du använder för något kommer du att känna dig både upplyst och en aning förvirrad efter att ha läst boken.
Huvuddelen av boken upptas av en genomgång av vad olika produkter egentligen innehåller och vilka ämnen som är omstridda av olika anledningar. Zinkpyrition, ftalater och parabener är några av dessa där det första är akut giftigt för vattenlevande djur och de två senare är östrogenliknande och misstänks påverka mäns fertilitet. Sida upp och sida ner går Katarina igenom vad som döljer sig bakom namnen på innehållsförteckningen. Någonstans här börjar man känna sig lite snurrig och undrar hur det kommer sig att alla dessa ämnen måste användas? En snabb titt i mitt eget badrumsskåp avslöjar att mina produkter innehåller många av de ämnen som anses skadliga antingen för miljön, mig själv, eller båda delarna.
Några saker i boken som fastnade särskilt i mitt huvud var:
- Huvudingrediensen i de flesta produkter är vatten (aqua)! Det står i och för sig på förpackningen, men oftast tänker man inte på det. Problemet med vatten är att hållbarheten försämras och då behöver man tillsätta konserveringsmedel.
- För att uppväga nackdelar med ett ämne måste man ofta tillsätta flera andra. Till exempel är sodium laureth sulfate som finns i typ alla tvålar uttorkande, vilket betyder att man måste tillsätta återfuktande ämnen för att motverka detta. Färre ingredienser är alltså i regel bättre.
- Många ämnen tillsätts för att en produkt ska bete sig på det sätt som vi har vant oss vid. Ett schampo ska till exempel skumma på ett visst sätt, trots att det inte är skummandet som är avgörande för hur rent håret blir.
- Många dåliga ämnen är färg-, parfym- eller konserveringsmedel.
- Köp inte produkter med zinkpyrition, triclosan, parabener och ftalater.
Jag är inte så jätteorolig för min egen del när det gäller de flesta ämnen som finns i kosmetikprodukter. De östrogenlika oroar mig och dem vill jag undvika. Men i det stora sammanhanget handlar det förstås om varför vi ska skeppa ut alla dessa olika kemiska föreningar i våra vattendrag när det finns snällare alternativ som fungerar lika bra?
Känslan efter att ha läst Badskumt påminner mycket om hur jag kände mig när jag läst Den hemlige kocken. Lite småförbannad, men samtidigt uppgiven. Hur ska man bära sig åt för att undvika ämnen som antingen är direkt skadliga eller bara finns där för att täcka upp för att tillverkaren använder sig av billiga, dåliga huvudingredienser? Att stå och läsa innehållsförteckningar varje gång man handlar är inte speciellt roligt i längden.
frivillig enkelhet 