DN recenserade i helgen boken Skräp av Mattias Hagberg. Den verkar vara upplagd på ungefär samma sätt som Garbage Land av Elisabeth Royte. (En fin sida om den boken finns här.) Mattias Hagberg är frilandsjournalist som bland annat skriver för GP och tidskriften Ord & Bild. Han har en blogg här som verkar handla mycket om konsumtion.
Annat slänger vi fast det egentligen fungerar. Två år gamla spisar och kylskåp hamnar på tippen bara för att de inte passar in i vår bild av det perfekta hemmet. Begagnade vitvaror går inte att sälja på nätet, hur mycket heminredningstidningarna än tjatar om att man måste våga blanda "nytt och nött".
[…]
"Vi lever i ymnighetens tid", konstaterar Hagström. "Jag skulle kunna köpa nya leksaker till barnen varje dag. I leksaksaffären ett par hundra meter hemifrån kostar små plastbilar eller plastgubbar inte mer än en kopp kaffe." Och detta trots att de fraktats tusentals mil från fabriker i Kina.
Sambandet mellan tillväxt och avfall inte inte brutet. Det betyder att så länge vi har tillväxt kommer också mängden avfall att öka. Detta visar åter igen på tillväxtsamhällets problematik. Det handlar inte bara om att sluta resursflödena med återanvändning och återvinning. På sikt måste mängden materia i flödena stabiliseras på en hållbar nivå, globalt. Om det betyder en minskning från idag vet jag inte, men helt säkert är att en ökning inte är hållbar.
Jag har reserverat boken på biblioteket och återkommer med en recension. Vi få se om det blir några tevesoffor för Mattias under lanseringen, kanske mot Frycklund på Timbro?
frivillig enkelhet 