I juni började jag en följetong om våra sopor. Den fick ett abrupt slut när vi åkte upp till Norrbotten på semester. Ansatsen då var densamma som flera andra använt sig av: spara soporna och gå igenom dem för att se vad det är man egentligen slänger.
Förutom att detta är ett ganska utrevligt arbete kräver det också utrymme och tålamod från övriga familjemedlemmar. Jag har den senaste tiden provat ett annat angreppssätt som jag tycker fungerar bättre för mig i vardagen. Det hela är väldigt enkelt och bygger egentligen på samma princip som jag tillämpar när det gäller materiell enkelhet.
Varje gång jag slänger något frågar jag mig följande:
- Varför slänger jag detta?
- På vilket sätt skulle jag kunna förändra mitt beteende så att jag inte behöver slänga en likadan sak igen?
Det första jag märkte när jag började hantera mitt slängande på detta sätt var vilken automatiserad handling det är att slänga bort saker. Vi slänger bort otroliga mängder saker varje dag utan att ägna en tanke åt varför vi gör det.
Det visar sig att genom att hejda sig själv varje gång vid soptunnan och ställa dessa två frågor lär man sig en hel del om sig själv och man tvingas till en stor dos självrannsakan.
Man kan dela upp slängandet i tre kategorier:
- Saker som lätt går att substituera och inte kräver stor beteendeförändring.
- Saker som inte går att substituera och kräver beteendeförändring.
- Strukturellt avfall som är svårt att undvika givet den befintliga samhällsstrukturen.
Exempel på den första kategorin:
- Ta med en mugg till jobbet och använda den istället för att slänga en pappersmugg efter varje fikarast.
- Ta med ett glas till lunchrummet istället för att använda en pappersmugg varje dag.
Exempel på den andra kategorin:
- Vi köper för mycket frukt och slänger därför mycket som blivit gammalt. Förändring kräver att vi faktiskt accepterar att vi inte äter mycket frukt på veckorna.
- Ge lagom mat till sonen så att man slipper slänga det han lämnar. Här gäller det att ge lite åt gången och vara tålmodig och lägga upp mer.
Exempel på den tredje kategorin:
- En stor del av hushållsavfallet är organiskt. Om kommunen inte har insamling av detta för rötning/kompostering finns det inte så mycket annat att göra än att slänga det i hushållssoporna. (Man kan förstås ordna en egen kompost, men det kräver utrymme vilket inte alltid finns.)
- Många matvaror finns endast i förpackningsintensiva versioner. Stapelvaror skulle utan problem kunna vara i större förpackningar och till och med på lösvikt i butiken.
Prova på att ställa dig de två frågorna under en dag. Det kommer garanterat sätta igång en tankeprocess. Sen kan du påbörja det mödosamma arbetet att förändra ditt beteende i en sopsnål riktning!
frivillig enkelhet 