Erich Fromm var en tysk psykoanalytiker och samhällskritiker som levde 1900-1980. Han skrev en lång rad kulturkritiska böcker där han analyserade det samtida industrisamhället. En av hans sist blev Att ha eller att vara som publicerades 1978.
I boken driver Fromm tesen att havandet blivit industrisamhällets signum. Om man inte har (äger) något så är man inte heller något.
Genom att analysera språkbruk, lärande, läsande, tro och mycket annat argumenterar han för hur västerlandet blivit allt mer fjättrat vid ägandets bojor. På alla områden är vi besatta av att ha istället för att fokusera på att vara.
Boken publicerades för trettio år sedan men känns i allra högsta grad aktuell även idag. I en tid då våra livsprojekt till stor del går ut på att förverkliga oss själva genom tingen (huset, bilen, båten, teven, kläderna, osv) presenterar Fromm ett lockande alternativ.
Det är ett tag sedan jag läste ut boken men jag har kommit på mig själv att gå och fundera på den vid ett flertal tillfällen. Att ha och att vara är två skilda livsformer. Att ha innebär ägande och leder till konkurrens, avundsjuka och aggression. Att vara kräver oberoende, frihet, mänsklig mognad och kritiskt förnuft.
Bokens budskap stämmer väl överens med grundpelarna inom frivillig enkelhet även om det begreppet inte hade vunnit allmän spridning vid tiden för utgivningen. Som en reflektionsbok över vad vi fokuserar på här i livet är Att ha eller att vara väl värd att äga.
Det här inlägget är även publicerat på Frivillig enkelhet.
frivillig enkelhet 