Den första januari i år skrev jag här på bloggen att jag hade påbörjat ett köpstopp som jag ämnade hålla under hela 2008. Jag hade under hösten 2007 fått upp ögonen för Ankis köpstoppsblogg och läste en hel del på nätet om frivillig enkelhet. Exakt vad som fick mig att faktiskt ta steget och bestämma mig för ett köpstopp för min egen del kommer jag inte ihåg, men de skäl jag angav var följande:
- Det passar bra in i min strävan mot materiell enkelhet.
- Jag vill väcka debatt kring våra konsumtionsmönster och vilka konsekvenser dessa har för vår planet och för oss människor.
- Jag är övertygad om att priset på energi kommer att stiga dramatiskt under detta århundrade. För att inte abrubt behöva ändra hur jag lever försöker jag att gradvis sluta upp med aktiviteter som är energislukande för att istället börja med sådant som är energisnålt.
- Det blir spännande att se hur det i praktiken fungerar att ha köpstopp. Vilka problem kommer jag att stöta på? Vilka undantag kommer jag tvingas göra? Hur kommer omgivningen att reagera?
En sak som jag inte tror jag tänkte på just då, men som blivit allt tydligare under året är att ett köpstopp mycket handlar om vanor. Att upptäcka vilka köpvanor man har, att fundera över om de är vettiga och att ändra på dem. Att man tvingas ändra på vanor även om man inte vill det är ofrånkomligt om man har ett köpstopp. Det här med vanor är dock synnerligen intressant och applicerbart inte bara på konsumtion utan på många olika delar av livet. Jag kommer att återkomma till detta ämne.
Reglerna för köpstoppet blev:
Mitt köpstoppsmanifest
1. Jag ska under 2008 inte köpa något som inte är livsviktigt.
2. Mat, medicin och förbrukningsartiklar är undantagna från det allmänna köpstoppet.
3. Köpa tjänster som inte innebär utbyte av något materiellt är undantaget från det allmänna köpstoppet.
4. Om jag behöver köpa något livsviktigt så ska jag i första hand försöka låna det, alternativt köpa det begagnat eller byta till mig det mot något som jag inte behöver längre.
Om man ska sammanfatta köpstoppet i en mening får den bli: Vad enkelt det var! Nästan ingen gång under året har jag känt mig begränsad av köpstoppet. Jag vet inte om det beror på att jag snabbt anpassade till mina nya konsumtionsregler eller om jag redan innan köpstoppet låg ganska nära dem. Om sanningen ska fram har jag också gjort undantag från reglerna vid ett antal tillfällen, bland annat för att köpa presenter. På det sättet har jag gjort det lite enkelt för mig eftersom jag inte tvingat mig själv att komma på alternativa lösningar på det problemet. Men överlag har jag följt reglerna och det har inte varit något problem.
Jag fick förra julen boken Your Money or Your Life och började att arbeta med den under våren. Bland annat började jag med kassabok och månadsutvärdering och jag måste säga att detta var nog en större ögonöppnare än själva köpstoppet. Att faktiskt se svart på vitt vart de tar vägen och i efterhand utvärdera om det var värt det har förmodligen för evigt förändrat mitt sätt att se på pengar. Tidigare har jag till exempel inte tänkt så mycket på om det är värt pengarna att äta lunch ute, men när man sitter i efterhand och utvärderar om de där rätterna som man äter om och om igen är värda pengarna börjar man verkligen att fundera.
Något som blev tydligt under året är att för en normal människa i Sverige är det inget problem att inte köpa något under ett år. Kläder, skor och annat slits förvisso, men det enda som jag nu har lite ont om är strumpor och skor. Vad jag menar med det är att i princip inget vi köper under ett år är ersättning för något som går sönder eller slits ut. Självfallet kan man inte ha köpstopp hur länge som helst, men att radikalt dra ner sin konsumtion är inget som helst problem.
En konsekvens av köpstoppet och de böcker jag läst om frivillig enkelhet är att jag ägnat mycket tid under året åt att fundera över vad som är viktigt för mig och vad som inte är viktigt. Även här spelar vanorna in och jag har upptäckt att ganska många saker som jag gjorde tidigare snarare var vanor än något som faktiskt var viktigt. Jag har till exempel radikalt dragit ner på tiden jag använder till att läsa nyheter.
När nu köpstoppet är slut tar jag med mig följande in i framtiden. Jag ska:
- Fortsätta att sträva mot materiell enkelhet. Det betyder att jag även framöver kommer att köpa väldigt lite saker. Jag ska även i fortsättningen använda principen om "en in – två ut" för att successivt minska ner på mitt innehav av materiella ting.
- Fortsätta ändra mina vanor så att de står alltmer i samklang med mina mål och värderingar.
- Fokusera min tid och energi på saker som verkligen skänker mening och glädje i livet.
För er som kanske läst min blogg under året och funderat på ett köpstopp för er egen del: Jag kan varmt rekommendera det. Jag tror att de flesta som köpstoppar i ett år kommer att dela in sitt liv i ett pre-köpstopp och ett post-köpstopp. De tankeprocesser som startas av ett köpstopp kommer garanterat leda till att du ser på din konsumtion och ditt liv på ett annat sätt när året är slut.
Under våren planerar jag att fortsätta skriva om konsumtion och miljö här på Jonas hållbara blogg. Jag tänker även börja skriva lite mer om ämnen som är relaterade till personlig utveckling. Förhoppningsvis kommer både gamla och nya läsare att finna bloggen intressant och tankeväckande även framöver!
frivillig enkelhet 