Jag har funderat mycket den senaste tiden på hur ett liv med hållbar konsumtion egentligen skulle se ut och vilka förändringar vi skulle behöva göra i min familj för att nå dit. Den slutsats jag kommit fram till och som knappast kan betraktas som varken sensationell eller djup är helt enkelt att i de allra flesta fall låta bli att konsumera. Jag tänker börja med att rum för rum i hemmet titta på vad vi egentligen behöver konsumera för att leva ett bra liv.
I vårt sovrum finns det en säng och en sänggavel med plats för sänglampor och böcker. Det finns lite blommor i fönstret, en gardin, en rullgardin och en tavla på väggen. I sängen finns bäddmadrass, täcken, kuddar och sängkläder. Ibland när vi väntar gäster lägger vi på ett överkast och dekorationskuddar. En gammal stol står där som normalt är belamrad med överkast och kläder. På dörren hänger en klädhängare där morgonrockar och andra använda kläder hänger. På sänggaveln står en klockradio. Slutligen finns där även två garderober och en klädkammare fulla med kläder. Dem återkommer jag till i ett senare inlägg.
Jag tror att vårt sovrum är ganska representativt för vad som brukar finnas i ett sovrum. Vad man snabbt kan konstatera är att merparten av alla saker som finns i detta rum utan problem håller en lång tid om man sköter om dem. En säng håller 20-30 år utan problem. Bäddmadrasser behöver kanske bytas med tätare intervall, men själva sängen får man jobba hårt för att slita ut. Samma sak med sängkläder. När slet du ut några sängkläder senast? Överkast, dekorationskuddar, sänglampor. Allt detta håller väldigt lång tid, kanske en livstid. Om vi byter ut dem beror det inte på att de är utslitna utan snarare att de inte längre känns nya eller moderna.
Vägen till hållbar konsumtion i sovrummet handlar alltså om att nöja sig med det som redan finns där, inte köpa nytt på grund av modets nycker och endast köpa när något går sönder och inte går att reparera.
frivillig enkelhet 