Myten om maskinen

av jstenling

image Via Daniel fick jag tips om boken Myten om maskinen av Alf Hornborg. Hornborg är professor i humanekologi vid Lunds Universitet. Jag tror att man på många sätt kan se den här boken som en pendang till Hållbarhetsmyten som också är skriven av två lundaforskare, Martin Andersson och Christer Gunnarsson. Jag målar upp en bild i mitt huvud av hur Alf och Christer utbyter skeptiska blickar när de möts på campus på väg mellan deras respektive institutioner. (Jag hittade för övrigt en intervju med Christer Gunnarsson som är väl värd att titta på. Det är Birger Schlaug som intervjuar, Christer har det lite svårt.)

I vilket fall som helst, Daniel har skrivit en bra sammanfattning av vilken tes Hornborg driver och jag tänker därför inte upprepa den här. Jag kommer istället lyfta fram några olika citat ur boken som jag tycker är värda att fundera på.

I det första kapitlet Den vite konsumentens börda skriver Alf:

När vi byter våra pengar mot varor tänker vi sällan på att det vi byter är timmar ur våra egna liv mot timmar ur andra människors liv, och mot resurser ur andra människors landskap. Vi ser inte hur andra människors arbete och landskap förkroppsligas i varorna på snabbköpshyllorna. Vi funderar i regel inte så mycket över om utbytet är rättvist, eller vilka konsekvenser det får för okända människors hälsa eller natur. Varorna framstår som lösgjorda från de sammanhang där de produceras. (s. 23)

Hornborg resonerar på olika ställen i boken kring begreppet ojämnt utbyte. Han menar att prissystemet i en penningekonomi döljer att många utbyten är ojämna. De flesta nationalekonomer menar att alla utbyten på marknaden per definition är frivilliga, men att något sker utan tvång betyder såklart inte att själva bytet är jämnt, bara att alternativet för ena eller båda parterna framstod som mindre lockande. (Det finns självklart även ekonomer som funderar på denna fråga. Ett exempel är Mike Mungers idé om euvoluntary exchange.)

Jag tror att när vi faktiskt funderar på hur det är möjligt att exempelvis ett par jeans kan kosta 249 kr, då känner vi instinktivt att det var nog någon i produktionskedjan som inte riktigt fick samma betalning som vi får för en timma på vår arbetsplats. Frågan är bara: Varför är det så? Tycker vi att det är ett problem? Vad är vi i så fall beredda att göra åt det?

Nu ägnar vi nog inte speciellt mycket tankemöda åt dessa frågor och det tror beror på att nästan all produktion sker någon annanstans av någon annan. Bytesmedlet (pengarna) ligger som en slöja över allt och döljer vad som egentligen krävs för att byxorna ska materialiseras i butiken.

One Comment to “Myten om maskinen”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: