Jag skrev tidigare i år om årets vaneförändring som för mig är att somna tidigare på kvällen.
Planen
Planen för att lyckas är min variant av Leo Babautas vaneförändringsmetod:
1. Skapa en plan
Min plan är att jag varje dag 21.45 ska påbörja mitt sänggående. Normalt tar det 15-30 minuter för mig att göra alltså behöver göras innan jag kan gå och lägga mig. Jag ska då ligga i sängen senast 22.15. Utlösare för planen är helt enkelt att klockan blir 21.45. Jag kommer ställa larmet på min telefon att ringa den tiden varje kväll. Jag hoppas att min fru som redan är mycket bättre än jag på att komma i säng hjälper mig. Det största hindret jag ser för att lyckas är “bara en sak till” beteende från min sida.
2. Genomför planen under 4-6 veckor
Jag kommer anteckna varje kväll tidpunkten när jag lägger mig i sängen. Jag ska försöka hålla antalet undantag till ett minimum. Självfallet kommer helger och liknande att se annorlunda ut.
3. Rapportera dina framsteg
Jag kommer rapportera på bloggen varje månad hur det går.
4. Testa, förändra och upprepa
Hur har det gått?
Min telefon har ringt klockan 21.45 alla kvällar utom fredag och lördag. Det jag har märkt är att det i regel tar lite längre än trettio minuter för mig att göra allt som behöver göras innan jag släcker lampan. Klockan har varit 22.15 – 22.30 när jag legat i sängen. Det senaste jag har släckt lampan en vardagskväll är klockan 22.58. Det har gått över förväntan att komma i säng!
Min nyordning har inneburit att jag många kvällar lagt mig innan min fru och jag har därför fått känna på hur det känns att ligga och vänta i sängen. Det är omöjligt att somna när man vet att någon kommer och bökar runt inom 15-30 minuter. Det är lite samma sak som när man väntar på att partnern ska komma hem till middagen. Om man själv är sen tänker man att femton minuter hit eller dit spelar inte så stor roll, men om man står och försöker laga mat med två barn som är vrålhungriga är den där kvarten betydligt viktigare… Det är alltid nyttigt att få praktisk erfarenhet av andra sidan av ett spörsmål.
Det som inte gått lika bra är att faktiskt somna. Det är tydligt att om man går och lägger sig samtidigt är risken överhängande att man ligger och pratar en bra stund om både det ena och det andra. I regel har nog klockan varit 23.00 innan jag slumrat in.
Planen för februari är att ytterligare tidigarelägga hela proceduren med femton minuter. Målet är då att ligga i sängen kl 22.00. Med lite kvällsprat bör själva insomningen kunna ske vid 22.30 istället för 23.00.
Det som känns skumt är att redan efter en månad börjar det som jag betraktar som “normal” sängtid att förskjutas. Tidigare skulle jag inte ens ha tänkt tanken på att gå och lägga mig vid 21.30, men nu har jag flera gånger börjat borsta tänderna och sånt redan innan telefonen har ringt. Vi får se om det håller i sig!
frivillig enkelhet 