12 januari, 2012

Bästa och sämsta köpen 2011

av jstenling

Pernilla skickade denna utmaning vidare. Jag har inte funderat på vad jag har köpt på ett tag så det var kul att se tillbaka lite och se vad som var bra och dåligt. Det sjuka är att när jag tittade vad jag köpt under året insåg jag hur otroligt lite jag köper nu för tiden. Eftersom jag varit föräldraledig under nästan hela 2011 har dessutom behovet av kläder och liknande varit mindre än normalt. Jag har mest gått hemma och skrotat och då behöver man inte direkt klä upp sig. Jag lyckades dock skrapa ihop nedanstående.

Fem bästa köpen

1. Biljett till Metaltown 2011. Grym resa, även om evenemanget lämnade en del övrigt att önska.

2. Biljett till konsert med Säkert!. Jättefin konsert med god mat innan.

3. Reservationsavgifter på biblioteket. Jag har flitigt reserverat och fått böcker levererade till det närmaste biblioteket. Det är klart värt tio kronor att få boken skickad dit istället för att åka runt hela stan för att hämta den.

Fem sämsta köpen

1. Laddningsbart batteri till min skäggtrimmer. Det gick inte att löda fast så det slutade med att jag fick slänga både batteriet och skäggtrimmern.

Vilka var dina fem bästa och sämsta köp under 2011? Hur ska du minska antalet dåliga köp under 2012?

9 januari, 2012

Årets vaneförändring – somna tidigare

av jstenling

Jul- och nyårshelgerna har varit rogivande och bjudit på välbehövlig vila och kontemplation. Sedan några år tillbaka ger jag inga nyårslöften. Jag väljer istället att fokusera på en vaneförändring, något i mitt beteende jag vill förändra. Eftersom det ofta handlar om väl inarbetade vanor tar det lång tid att nå resultat, men genom att fokusera på en sak i taget går det att ändra sitt beteende med tiden. Förra året inledde jag med en månadslång digital sabbat för att försöka förändra mitt Internetanvändande. Jag jobbade sedan vidare med detta under 2011 och tycker idag att jag har kommit en bra bit på vägen.

I år kommer jag fokusera på att somna tidigare. Jag har alltid suttit uppe ganska länge på kvällarna. Ofta sitter jag framför datorn. Sen jag fick barn har det blivit lite lättare att komma i säng. Vetskapen om att natten och morgonen kan bli lite hur som helst gör det mer angeläget att gå och lägga sig. Jag skulle dock vilja komma till en punkt där jag faktiskt somnar någon gång 22.00 – 22.30 som regel för att kunna stiga upp utvilad vid 05.30 – 06.00.

Jag har aldrig riktigt tänkt på det, men i Stockholm går solen redan i början av mars upp en bit innan 07.00. Sen går den förstås upp ännu tidigare hela våren, men det är först i maj som den går ned efter 21.00. Det finns alltså goda skäl till att stiga upp tidigt på våra breddgrader. (Vintern ska vi inte tala om…)

Kolla solens upp- och nedgång där du bor!

Målet med vaneförändringen är att kunna stiga upp tidigare och vara pigg. Första steget är att somna tidigare. En förutsättning för att kunna somna tidigare är att gå och lägga sig tidigare. Jag ska alltså under året jobba på detta. Jag tjuvstartade lite redan i december, men det är enklare med rutiner i vardagen.

För att lyckas med vaneförändringen kommer jag använda min variant av Leo Babautas enkla metod för detta:

1. Skapa en plan

Min plan är att jag varje dag 21.45 ska påbörja mitt sänggående. Normalt tar det 15-30 minuter för mig att göra alltså behöver göras innan jag kan gå och lägga mig. Jag ska då ligga i sängen senast 22.15. Utlösare för planen är helt enkelt att klockan blir 21.45. Jag kommer ställa larmet på min telefon att ringa den tiden varje kväll. Jag hoppas att min fru som redan är mycket bättre än jag på att komma i säng hjälper mig. Det största hindret jag ser för att lyckas är “bara en sak till” beteende från min sida.

2. Genomför planen under 4-6 veckor

Jag kommer anteckna varje kväll tidpunkten när jag lägger mig i sängen. Jag ska försöka hålla antalet undantag till ett minimum. Självfallet kommer helger och liknande att se annorlunda ut.

3. Rapportera dina framsteg

Jag kommer rapportera på bloggen varje månad hur det går.

4. Testa, förändra och upprepa

Om det är något i planen som inte fungerar kommer jag försöka komma på ett nytt angreppssätt.

Min föräldraledighet lider mot sitt slut och jag ska snart börja jobba. Det betyder att det inte kommer bli lika mycket aktivitet på bloggen under 2012. Jag kommer fortsätta skriva, men inte lika mycket som under förra året. Tack alla som läser och kommenterar det jag skriver. Det är ni som gör det värt besväret!

16 december, 2011

Myten om maskinen

av jstenling

image Via Daniel fick jag tips om boken Myten om maskinen av Alf Hornborg. Hornborg är professor i humanekologi vid Lunds Universitet. Jag tror att man på många sätt kan se den här boken som en pendang till Hållbarhetsmyten som också är skriven av två lundaforskare, Martin Andersson och Christer Gunnarsson. Jag målar upp en bild i mitt huvud av hur Alf och Christer utbyter skeptiska blickar när de möts på campus på väg mellan deras respektive institutioner. (Jag hittade för övrigt en intervju med Christer Gunnarsson som är väl värd att titta på. Det är Birger Schlaug som intervjuar, Christer har det lite svårt.)

I vilket fall som helst, Daniel har skrivit en bra sammanfattning av vilken tes Hornborg driver och jag tänker därför inte upprepa den här. Jag kommer istället lyfta fram några olika citat ur boken som jag tycker är värda att fundera på.

I det första kapitlet Den vite konsumentens börda skriver Alf:

När vi byter våra pengar mot varor tänker vi sällan på att det vi byter är timmar ur våra egna liv mot timmar ur andra människors liv, och mot resurser ur andra människors landskap. Vi ser inte hur andra människors arbete och landskap förkroppsligas i varorna på snabbköpshyllorna. Vi funderar i regel inte så mycket över om utbytet är rättvist, eller vilka konsekvenser det får för okända människors hälsa eller natur. Varorna framstår som lösgjorda från de sammanhang där de produceras. (s. 23)

Hornborg resonerar på olika ställen i boken kring begreppet ojämnt utbyte. Han menar att prissystemet i en penningekonomi döljer att många utbyten är ojämna. De flesta nationalekonomer menar att alla utbyten på marknaden per definition är frivilliga, men att något sker utan tvång betyder såklart inte att själva bytet är jämnt, bara att alternativet för ena eller båda parterna framstod som mindre lockande. (Det finns självklart även ekonomer som funderar på denna fråga. Ett exempel är Mike Mungers idé om euvoluntary exchange.)

Jag tror att när vi faktiskt funderar på hur det är möjligt att exempelvis ett par jeans kan kosta 249 kr, då känner vi instinktivt att det var nog någon i produktionskedjan som inte riktigt fick samma betalning som vi får för en timma på vår arbetsplats. Frågan är bara: Varför är det så? Tycker vi att det är ett problem? Vad är vi i så fall beredda att göra åt det?

Nu ägnar vi nog inte speciellt mycket tankemöda åt dessa frågor och det tror beror på att nästan all produktion sker någon annanstans av någon annan. Bytesmedlet (pengarna) ligger som en slöja över allt och döljer vad som egentligen krävs för att byxorna ska materialiseras i butiken.

13 december, 2011

Leva etiskt: Ekologiskt köttinköp

av jstenling

Som jag skrivit om tidigare har jag inget vidare förtroende för det köttindustriella komplexet. Tyvärr verkar utvecklingen mot allt större importberoende av kött fortsätta eftersom andra länder tillåter billigare produktion = mindre hänsyn till djur och natur. Vi är i familjen nere på köttätande 1-2 middagar varje vecka. Till lunch äter jag för det mesta vegetariskt. Eftersom vi fortfarande inte har några planer på att bli vegetarianer känns det riktigt att faktiskt hitta kött som känns okej att köpa. Genom att köpa ekologiskt kött direkt från gården kortsluter man stora delar av kedjan som jag har har störst problem med. Djuren har ett bra liv som slutar på gården utan några onödiga transporter. Eftersom ekodjur också utfodras med merparten lokalproducerat grovfoder (inte importsoja från Brasilien) är det också en mer hållbar produktion.

Jag kollade runt lite på webben efter gårdsbutiker i Stockholmsområdet och hittade Husa Gård. Förra veckan beställde jag tillsammans med två andra familjer ett lamm som vi sedan hämtade hem i lördags. Vi passade samtidigt på att köpa lite blandfärs och korv som också är gjord med gårdens råvaror. Det var fullt i butiken och jag hade därför inte möjlighet att prata med Staffan som driver gården. Förhoppningsvis kan jag göra det nästa gång. Det finns dock mycket information på hemsidan om hur han bedriver verksamheten.

Är inte ekologiskt kött dyrare undrar du kanske? Jag vill ställa en motfråga: Är inte vanligt kött för billigt? Är det rimligt att föda upp levande djur under de förhållanden som råder i den konventionella köttindustrin? För mig är det inte rimligt och då är det enda etiskt riktiga att äta mindre kött och när jag gör det äta sådant som är producerat på ett sätt som jag kan stå bakom.

Den etiska dimensionen är närvarande i alla köpbeslut vi tar och även om jag ofta tänker på det när jag köper något följer jag knappast alltid den rätta vägen. Jag vill dock bli bättre och det här känns som ett steg i rätt riktning.

12 december, 2011

Veckans IN:UT

av jstenling

IN

  • Inget

UT

  • 5 st böcker (Stadsmissionen)
  • Ett skärp (Stadsmissionen)
  • Ett par byxor (Stadsmissionen)
  • Ett par kalsonger (energiåtervinning)

Summa –8 prylar sen förra rapporten. Har inte rensat på ett par veckor, nu var det dags igen. Det är en tröja kvar i garderoben som får en sista chans att komma till användning innan den åker till Stadsmissionen. Sen skulle jag säga att jag är nere på en minimal garderob. Foto kommer.

8 december, 2011

World Energy Outlook 2011

av jstenling

Men för tusen bövlar! Jag har missat att WEO 2011 kom ut för ganska precis en månad sen! World Energy Outlook publiceras av IEA som är OECDs organisation för energifrågor. Jag brukar skriva ett inlägg om den varje år eftersom det är intressant att följa hur organisationen ändrar sin prognos från år till år. Även i år står organisationen fast vid att vi har sett toppen för produktionen av konventionell råolja. Prognosen nu är att konsumtionen ska öka från 87 mb/d 2010 till 99 mb/d 2035. Samtidigt skriver man:

The cost of bringing oil to market rises as oil companies are forced to turn to more difficult and costly sources to replace lost capacity and meet rising demand. Production of conventional crude oil – the largest single component of oil supply – remains at current levels before declining slightly to around 68 mb/d by 2035. To compensate for declining crude oil production at existing fields, 47 mb/d of gross capacity additions are required, twice the current total oil production of all OPEC countries in the Middle East. A growing share of output comes from natural gas liquids (over 18 mb/d in 2035) and unconventional sources (10 mb/d). The largest increase in oil production comes from Iraq, followed by Saudi Arabia, Brazil, Kazakhstan and Canada. Biofuels supply triples to the equivalent of more than 4 mb/d, bolstered by $1.4 trillion in subsidies over the projection period. [min kursivering]

Eftersom det knappast vinns två OPEC med konventionell råolja som väntar på att tas i bruk räknar man med att gas och “okonventionell olja”, exempelvis oljesanden i Kanada ska stå för merparten av både ökad produktion och ersättning för fält som passerat sin topp. Jag är bara en lekman, men jag tror fortfarande att det är peak lite vi kommer att få se framöver. Fortsatt höga priser på flytande bränslen, som merparten av oljan används till. Eftersom vi i västvärlden har mest pengar kommer människor i utvecklingsländer att prisas ut från marknaden och minska sin konsumtion.

Jag menar också att många konsumenter har stora möjligheter att minska sin konsumtion av olja, exempelvis genom att åka kollektivt eller cykla. En sådan förändring kommer dock inte att ske förrän flertalet tycker att pengabesparingen kompenserar för den extra tidsåtgången.

IEAs chefsekonom Fatih Birol är i Stockholm imorgon för att presentera rapporten. Ni som har tid och lust har kanske fortfarande en möjlighet att närvara.

6 december, 2011

Vad kostar det att förvara alla prylar hemma?

av jstenling

Jag har ibland förfasats tillsammans med vänner som ska flytta hur mycket det kostar att magasinera saker i externa förråd. Något vi inte funderar lika ofta på är hur mycket det kostar att förvara saker i vårt eget hem. Jag tog en snabb tur i lägenheten och mätte upp alla garderober, byråer, klädkammare och förråd. Sammantaget kom jag fram till att ganska precis 10 kvadratmeter av vår lägenhet används till förvaring. Då har jag inte inkluderat kök och badrum. Vi har en årshyra på 1460 kr/kvm. Sammantaget kostar alltså förvaringen av våra saker 14600 kr/år. Bara vårt förråd på 4,5 kvm kostar 6500 kr/år. Det är knappt att sakerna vi förvarar där är värda så mycket.

Man kan självfallet inte betala mindre i hyra bara för att man gör sig av med saker som behöver förvaras, men på lång sikt tror jag att byggnormerna påverkas av hur mycket saker vi förväntas ha i våra hem. Med färre prylar och smartare förvaringslösningar skulle vi kunna minska på golvytan utan att kompromissa med något annat!

Hur mycket betalar du för att förvara prylarna i ditt hem?

27 november, 2011

Nedkoppling i gammelmedia

av jstenling

DN har den senaste tiden haft flera artiklar om att leva nedkopplad. Det började med en artikel på Insidan om Susan Maushart som drog ut Internetsladden i sex månader för hela familjen. Hon skrev sedan boken Nedkopplad om upplevelsen.

I söndagens kulturdel skriver Hanna Fahl om sin vecka som nedkopplad.

Jag har tidigare skrivit om min digitala sabbat.

23 november, 2011

Vegomyten

av jstenling

image Boken Vegomyten av Lierre Keith dyker upp då och då på olika nätforum.  Det handlar vanligtvis om matens miljöpåverkan eller dieter som förespråkar högre intag av animalier, i Sverige främst företrädda av LCHF-falangen.

Till att börja med måste jag säga att den här boken är riktigt dåligt skriven rent språkligt. Den är dåligt redigerad och författaren fyller sida upp och sida ner med en blandning av personliga erfarenheter, referenser till andra verk och allmänt tyckande. Boken hade vunnit åtskilligt i både slagkraft och läsbarhet om den tvingats genom en redaktörs kritiska nålsöga.

Boken är uppdelad i tre huvuddelar: moralvegetarianer, politiska vegetarianer och näringsvegetarianer. Eftersom Sarah Vinterlycka i sin recension i SvD effektivt sammanfattar innehållet och jag är lat till naturen citerar jag den nedan:

Texten är uppbyggd kring två huvudsakliga teman som författaren har för avsikt att koppla samman – något hon inte riktigt lyckas med på ett övertygande sätt. Det ena temat, som större delen av boken ägnas åt trots titeln, är att på ett genomgripande sätt kritisera all form av jordbruk. […]

Bokens andra tema är kritiken av en vegetarisk kosthållning, och inte minst de personer som följer en sådan. Keith säger sig vilja slå hål på det hon kallar ”vegomyten” som innebär idén om att en vegetarisk kosthållning är mindre resurskrävande och således tär mindre på miljön än blandkost.

Om vi börjar med det första temat så håller jag i princip med Keith om att den industriella jordbruket knappast kan fortsätta på det sätt som det gör idag. Den utpräglade specialisering som skett är förvisso “effektiv”, men bygger på ett stort tillskott av fossil energi för att fungera. På något sätt måste jordbruket sluta näringsomloppen så att ingen extern näringstillförsel krävs. Det funkar ju inte heller att ha en kontinuerlig jorderosion eller ansamling av salt i jorden. Sen har vi hela den djuretiska dimensionen som jag har berört tidigare. Hur ett sådant reformerat jordbruk skulle se ut har jag inget detaljerat svar på, men jag tror att med dagens teknik skulle det gå att bedriva hyggligt mekaniserat så att vi inte alla tvingas tillbaka till gården.

När det gäller det andra temat: vilken kosthållning som är den bästa är det en fråga som sysselsätter oss alla i större eller mindre omfattning. I boken talar hon dels om vegetarisk kost som mat, dels om den är miljömässigt bra att äta.

Om vi börjar med näringsaspekten. Som med mycket annat tenderar det att bli en närmast religiös fråga där de som “sett ljuset” proklamerar för sin ståndpunkt på ett så aggressivt sätt att man i princip ska vara beredd att dö en tidig död om man inte ansluter sig till X-dieten. Trots att jag spenderat en hel del tid på att försöka läsa in mig på olika argument kan jag inte påstå att jag känner mig speciellt upplyst.

Keith argumenterar att spannmål är djävulens påfund och ligger bakom i princip alla våra problem såsom cancer, autoimmuna sjukdomar, osv. Jag har läst en hel del om LCHF och teorierna bakom den dietens förträfflighet. Ur mitt lekmannaperspektiv tycker jag det låter rimligt att det inte är nyttigt att ligga med hög insulinproduktion år ut och år in. Något är det som har ändrats de senaste trettio åren som orsakat den ökning av fetma och diabetes som vi ser i västvärlden. Om det är så som LCHF-gänget säger att det är för stort intag av kolhydrater som orsakar dessa problem då är det lite svårt att ha kostråd som säger att man ska äta på det viset. Jag ser ingen anledning att tivivla på att Keith mår bättre på en animaliediet, samtidigt finns det gott om veganer och vegetarianer som verkar må alldeles förträffligt. Det känns som en väldigt komplicerad fråga helt enkelt.

Hela det här “fettkriget” är intressant ur det perspektivet att det handlar om ett paradigm, eller det som jag tidigare skrivit om som pre-analytic vision. För de som tror att en lågfettdiet baserad på mycket kolhydrater är det rätta är det helt enkelt otänkbart att det förhåller sig tvärtom. Det vill säga att vi ska äta en diet med lite kolhydrater och mycket fett. Det är samma sak när ekonomer hävdar att evig tillväxt inte är ett problem, eller när miljöaktivister fördömer kärnkraft trots att det finns gott om data som visar att kärnkraft på många sätt är överlägset andra energikällor.

Det är alltid ett problem när man har investerat så mycket i en hypotes eller teori att det blir omöjligt att ändra ståndpunkt. Som av en händelse har Econtalk publicerat en podcast denna vecka med Gary Taubes som handlar om just precis detta ämne.

När det gäller miljöaspekten menar Keith att ett jordbruk som producerar spannmål i monokulturer är lika ohållbart som att äta kött från djur som fötts upp på kraftfoder. Hon fördömer helt enkelt hela det moderna jordbruket. Frågan är bara vilket alternativt sätt vi skulle kunna använda för att producera mat till sju miljarder människor och där är Keiths svar helt enkelt att vi är för många och måste sluta skaffa barn.

Sammantaget finns det en del relevant kritik i boken, men den drunknar i allt det övriga som är så mycket att det liksom inte går att ta riktigt på allvar. Att faktagranska och kolla upp allt som Keith hävdar i den skulle ta hundratals timmar i anspråk. Jag lämnas med en känsla av att en del säkert är sant, en del tvivelaktig och mycket bara rent tyckande från författarens sida. Läs Sarah Morgonlyckas recension, den gör ett bättre jobb av att sammanfatta boken… ;-)

21 november, 2011

Veckans IN:UT

av jstenling

IN

  • Inget

UT

  • Ett par kalsonger (energiåtervinning)
  • Två böcker (Stadsmissionen)

Summa –3 prylar sen förra rapporten.