Jag skrev förra veckan om konsumtionspyramiden. En annan konsekvens av att vi för varje år får högre och högre disponibel inkomst är att allt fler varor som tidigare var kapitalvaror istället blir konsumtionsvaror.
Om vi går tillbaka till början av 1900-talet var i princip allt förutom mat och andra förnödenheter kapitalvaror. Kläder och skor vårdades och togs om hand för att hålla så länge som möjligt. Möbler var något man köpte för livet. Bilar rullade så länge som möjligt. Det här var på den tiden man tvistade om arvegods istället för att se det som ett problem man var tvungen att göra sig av med.
Idag har vi kommit så pass långt att till och med våra bostäder börjar betraktas som konsumtionsvaror. Kök och badrum rivs långt innan de tjänat ut. Väggar målas om för att förnya. Möbler byts ut för att de inte längre passar.
Det går att komma med hur många exempel som helst, men jag ska komma till min poäng: Om vi ökar disponibel inkomst med 1,5 procent per år (i reala termer) kommer vi att ha fyra gånger mer pengar att röra oss med år 2100. Inte nog med det, år 2150 kommer vi att ha åtta gånger mer pengar jämfört med idag.
Om vi fortsätter att öka vår disponibla inkomst i ungefär samma takt som under 1900-talet kommer vi i under första delen av nästa århundrade att kunna betrakta alla varor som konsumtionsvaror.
frivillig enkelhet 
Lämna en kommentar