Du handlar saker du behöver för din överlevnad, till exempel mat.
Du köper saker av varaktig art, till exempel bil eller hus.
Du shoppar saker som mestadels kan betraktas som lyxkonsumtion, till exempel kläder eller skor utöver det man behöver för att inte frysa.
Detta kallar jag konsumtionshierarkin.
För 60-70 år sedan såg konsumtionspyramiden ut så här:
Större delen av en familjs disponibla inkomst gick till att betala rena nödvändigheter. En normal familjs matkostnader utgjorde 50-75 procent av de samlade utgifterna.
Idag ser konsumtionspyramiden ut så här:
I takt med ökad disponibel inkomst går en allt mindre del till att betala för nödvändigheter och en allt större del till att shoppa. Enligt SCBs senaste statistik lägger snittfamiljen exempelvis 13 procent av sina utgifter på mat.
Den här utvecklingen kan man förstås se både positivt och negativt på. Å ena sidan är det skönt att inte hela inkomsten går till att ställa mat på bordet. Å andra sidan kan man ju fundera på hur det kommer sig att så många fortfarande har så mycket månad kvar i slutet av lönen?
Den gröna delen av pyramiden ovan kan du i stor utsträckning påverka vad du gör med. Där döljer sig en myriad av dagliga val kring hur du väljer att konsumera, eller avstå från att konsumera.
Glöm inte att pengar = livsenergi!
frivillig enkelhet 