SvD har just nu en artikelserie om konsumtion och shopping som är väl värd att läsa.
Jakt efter livet med guldkant
Avund föder köphunger
Hemmabio på 37 kvadrat
”Det som var dyrt ville jag ha”
”Jag älskar att shoppa”
Knep kniper kund
Hur hamnade vi här? Hur kommer det sig att vi shoppar så mycket när det bevisligen inte gör oss lyckligare? Vad är det som driver oss till galleriorna? Vad är målet? Vad är nästa steg? Är det att fördubbla konsumtionen igen?
Jag är övertygad om att vägen till lycka är att nöja sig med mindre. Att säga: Jag är nöjd med det jag har. Finna glädje i vardagens aktiviteter. Vara med familj och vänner. Laga mat, äta, läsa, hålla kroppen i trim. Glädjen finns inte i ytterligare ett märkesplagg. Frivillig enkelhet, helt enkelt.
Jag har under året följt Anki i Göteborg som haft köpstopp. Inspirerad av henne så har jag efter moget övervägande bestämt mig för att det blir ett köpstopp nästa år. Här är mitt köpstoppsmanifest
frivillig enkelhet 