I bondesamhället fanns det ingen ekonomisk tillväxt att tala om. Beroendet av manuellt arbete och att leva av det jorden gav gjorde att det inte var möjligt att i någon större utsträckning öka sin konsumtion. När den industriella utvecklingen kom igång började också produktiviteten att öka i takt med att allt fler arbetsuppgifter mekaniserades. Färre kunde producera mer. Grunden för ekonomisk tillväxt var lagd.
Sedan 1950-talet har Sveriges nationalprodukt ökat ungefär fem gånger. Fram till 1970-talet gick också det ökande välståndet hand i hand med att människor blev mer nöjda med sina liv. Sedan 70-talet har dock den ökade konsumtionen inte givit någon utväxling i högre upplevd lycka.
Om man antar den enligt ekonomer mediokra tillväxten 2% per år kommer vi att fördubbla konsumtionen igen på bara 35 år. Efter ytterligare 35 år kommer konsumtionen vara fyra gånger så stor som idag och en bit in på 2100-talet kommer den att vara åtta gånger så stor som idag. Detta på bara lite drygt hundra år!
Jag menar att vi måste sätta oss ned och fundera på i vilken riktning vi vill ta vårt samhälle. Är det rimligt att all ökad produktivitet tas ut som ökad konsumtion, eller ska vi kanske börja fundera på att ta ut en del som minskad arbetstid? Sedan lagstiftningen kring 40-timmars veckan trädde i kraft 1970 har den totala arbetstiden ökat.
Vi behöver inte arbeta så mycket som vi gör idag för att ha en dräglig levnadsstandard. Tyvärr är det ekonomiska systemet vi lever i uppbyggt på så vis att mer alltid är bättre. Vi konsumerar för konsumerandets skull, utan att fundera på om det har någon nytta. Jag tror inte heller att vi kommer att bli lyckligare människor av det.
frivillig enkelhet 