I ganska många amerikanska thrillers, tv-serier och skräckfilmer fastnar personer med diverse kroppsdelar i kökets avfallskvarn. Normalt är den installerad som ett separat hål i diskbänken, eller sammankopplad med avloppet från diskhon. Avfallskvarnar har lyst med sin frånvaro i Sverige och jag kan inte dra mig till minnes att jag sett en enda någonstans under mitt trettioåriga liv.
Det finns flera fördelar med en avfallskvarn: volymen avfall som måste transporteras med bil minskar, det malda avfallet kan rötas till biogas i reningverket och stanken från soprum kan bli mindre.
Stockholm Vatten har undersökt på vilket sätt avloppssystemet skulle påverkas om alla brukare hade en avfallskvarn och har kommit fram till att det går bra att låta malet avfall ta samma väg som det vi redan spolar ned i avloppet.
En avfallskvarn kostar c:a 5000 kr, en investering som kan betala av sig på tio år med hjälp av sänkt sophämtningskostnad.
Jag tycker det låter som en bra idé att på det här viset ta till vara på det organiska material vi slänger. Vi måste dock fortsatt fråga oss varför stora delar av den mat vi köper hamnar i soporna. Att producera mat, transportera den över halva jordklotet, köra hem den från butiken och sedan mala ner den i avloppet för att göra biogas är förstås inte energieffektivt. Men det avfall som är oundvikligt, typ kaffesump och liknande ska vi förstås ta till vara på bästa sätt.
Om det är gynnsammare att elda upp det hela eller röta det i en biogasanläggning vet jag inte, kanske någon har svaret på den frågan?
Avfallskvarn slipper avgift från DN.
Garbage disposal på Wikipedia.
frivillig enkelhet 