Nu har jag läst Mattias Hagbergs bok Skräp som jag skrivit om tidigare. På Mattias blogg finner man hans kommentarer kring läsarreaktioner och recensioner, väl värt att läsa.
Boken är kort och lättläst. Sakligt och utan krusiduller beskriver Hagberg hur det går till i tillväxtbranschen avfallshantering. Hela avfallsbranschen bygger för större volymer i framtiden, samtidigt som företrädare avsäger sig ansvaret för att minska mängden avfall. Det är deras levebröd det handlar om.
På ett naturligt sätt väver Mattias in historiska referenser i texten som hjälper till att förklara varför vi har hamnat där vi hamnat. Till exempel hur sopnedkastet var dåtidens rationella lösning på avfallsproblemet.
Gemensamt för de flesta som intervjuas är att de inte ser minskad konsumtion som lösningen på sopproblemet. Den eviga tillväxtens omöjlighet är den ständigt närvarande elefanten i rummet som ingen vill kännas vid. Alla med intellekt och logisk slutledningsförmåga begriper att i en begränsad värld är evig tillväxt en fysisk omöjlighet. Visst kan vi förlänga tillväxtåldern genom att effektivisera energi- och råvaruanvändning, men till syvende och sist finns det en begränsad mängd atomer här på jorden som vi har till vårt förfogande i form av olika råvaror.
Trots att bokens referenslista ryms på sista sidan fick jag flera nya böcker att läsa. Lubbe Nordströms Lortsverige har jag hört talas om tidigare, Elin Wägner kanske i någon passus men jag har inte läst hennes bok Väckarklocka. Fred Hirschs bok Tillväxtens sociala gränser (på engelska här) ligger redan reserverad på Hornstulls bibliotek!
Det är en fin bok som Mattias Hagberg skrivit och jag hoppas att många människor läser den och reflekterar över budskapet och sitt eget konsumtionsbeteende. Själv kommer jag köpa ett exemplar så fort mitt köpstopp är över, ge bort det och uppmana mottagaren att skicka den vidare till någon annan efter läsning.
frivillig enkelhet 