Biodrivmedel – en återvändsgränd

av jstenling

I spåret av klimatdebatten pratas det mycket om biodrivmedel. Etanolbilar har blivit väldigt populära som ett sätt att vinna förmåner från staten och ett renare miljösamvete. Idag produceras etanol i princip uteslutande från sockerrör, majs, vete och några andra grödor. Den exploderande ökningen av majs som används för etanolproduktion har fått priset att rusa på världsmarknaden och debatten om att ”använda mat för att tanka bilen” att ta fart. Av alla olika typer av etanol så är det bara sockerrörsetanolen som har en bra energibalans, det vill säga att den energi som en liter innehåller är väsentligt mer än all den energi som gått åt i alla steg av produktionen.

Det här känner de flesta i branschen till och hoppet ställs till den så kallade ”andra generationens biodrivmedel” som ska använda skogsråvara som energikälla. I Sverige talas det mycket om detta då vi inte har så mycket majsodling men desto mer skog.

Tyvärr finns det ett fundamentalt problem med biodrivmedel som det inte talas lika högt om: Den energimängd som behövs för att ersätta all bensin och diesel som vi använder är så stor att biomassan inte på långa vägar räcker till för att täcka behovet.

Vi gör ett tankeexperiment. I Sverige använde vi under 2006 5,3 miljoner kubikmeter bensin och 4,4 miljoner kubikmeter diesel. Den totala mängden energin i all bensin och diesel var 92 TWh.

Antag nu att vi tar all avverkad skog under ett år i Sverige. Som snitt mellan 1944 – 2004 har vi avverkat 63 miljoner kubikmeter ur våra skogar per år. Den totala energimängden i all avverkad skog enligt detta snitt är 91 TWh. Det betyder alltså att även om vi uppfann en process som helt utan energiförluster kunde omvandla veden till bensin eller diesel så skulle energin i veden fortfarande inte räcka till för att ersätta vår nuvarande förbrukning.

Om du till detta lägger att Sverige i princip är en enda stor skog med inga invånare (20 inv/km2 jämfört med exempelvis Tyskland som har 220 inv/km2) så blir det extra tydligt att ekvationen inte går ihop.

Det fundamentala problemet är att mängden energi som behövs för att driva runt vår nuvarande transportapparat är alldeles för stor. Biodrivmedel är inte nödvändigtvis en dålig idé, men att fortsätta som vi gör nu – att tanka etanol i törstiga turbomotorer är definitivt det. Jag kommer under våren att återkomma till vad jag tycker vi måste göra för att ändra detta i rätt riktning.

One Trackback to “Biodrivmedel – en återvändsgränd”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: