Jag har funderat mycket den senaste tiden på vilket personligt ansvar vi har för att lösa kollektiva problem. Klimathotet är just ett sådant där vi alla kommer att drabbas av effekterna. På individnivå sker det dock väldigt lite förändring trots att de flesta nu är överens om att något onekligen håller på att hända med vår planet som kommer att leda till svåra konsekvenser för oss alla.
Eftersom jag själv tycker att vi har ett moraliskt ansvar att faktiskt göra så gott vi kan för att forma vår gemensamma framtid har jag undrat varför så få verkar angelägna att ändra sina liv i den riktning som behövs.
Jag hade aldrig hört talas om ”bystander effect”, men när jag läste det här inlägget så kände jag att några pusselbitar föll på plats.
”One afternoon last summer, I was on a commuter train when I heard someone yelling behind me. I didn’t pay attention because I was breaking up a fight between my kids. I figured the noise was from some college students having fun. The third time the person yelled, I turned around.
It was a boy, about six years old. He was standing on his seat, screaming, ”My mom’s having a seizure.” The only part of his mom I could see were her legs sticking out into the aisle, convulsing.
And arrayed around the train car, staring, were 40 other people, mouths open. Not one of them doing a thing.”
Du kan säkert själv dra dig till minnes någon situation där en grupp misslyckats med att agera för att hjälpa någon eller avvärja en fara.
Jag tror att mänskligheten just nu befinner sig i detta stadium i förhållandet till klimathotet. Vi ser ett stort abstrakt hot på horisonten. Vi vet inte riktigt hur vi ska agera för att avvärja det. Vi ser oss omkring, ingen annan verkar göra något. Vi avvaktar.
Det som behövs är tillräckligt många som leder vägen och visar att det är dags att agera nu. När väl en kritisk massa börjat röra på sig kommer resten att följa med av bara farten. Jag hoppas att du själv överväger att bli en som går före.
Mer om ”bystander effect”:
Bystander effect (Wikipedia)
Bystander effect (Wisegeek)
frivillig enkelhet 