Min morfar dog i höstas. Han var den sista av mina far- och morföräldrar i livet. Född innan och ung under andra världskriget växte han upp i norrlands inland. Han började tidigt att arbeta i skogen. Sverige var ännu ett fattigt land, förhållandena knappa. Jag tyckte om att lyssna till hans berättelser om hur de under vintern levde i en koja i skogen tillsammans med en kokerska. Hur de hoppade mellan stockarna i älven och flottade timret nedströms.
Som vuxen jobbade han åt Vägverket och byggde vägar i hela norrland. Jag kommer aldrig att glömma de bilturer han tog mig på när han hade beredskap kring jul och vi åkte runt och besiktigade farbarheten på vägarna kring Arvidsjaur. Om det snöat mycket ringde han på sin gigantiska biltelefon och beordrade ut plogbilarna.
Morfar hann träffa min son, hans första barnbarnsbarn. Jag har ett fotografi av honom gungandes i gungstolen hos mina föräldrar med Theodor i famnen. Han berättade den gången om hur de när han var liten letade mossa i skogen för att använda som blöja på hans småsyskon. Att hushålla och vara sparsam var en självklarhet.
Morfars generation förvandlade Sverige från ett mörkt, fattigt land till ett av världens rikaste. Han fick uppleva elektricitetens, telefonens, grammofonens, radions, och tevens intåg. Han hjälpte till att bygga ett land där alla har samma möjlighet till utbildning, vård och omsorg. Ett land där vi idag lever i ett överflöd som aldrig tidigare skådats.
Trots det så är vi idag inte lyckligare än vad hans generation var för femtio år sedan. Vårt materiella välstånd har inte gett någon avtryck i de mätningar av vår lycklighet som görs. Kanske hade de när han var ung något som uppvägde den relativa fattigdomen? Sammanhållningen i familjen? Kamratskapet i arbetet? Eller var det känslan av att tillsammans arbeta för att skapa en bättre framtid?
Att lyssna på morfars berättelser gav perspektiv på livet. En bild av ett annat land som fick mig att uppskatta mina egna livsbetingelser. Jag önskar att alla ni som har far- och morföräldrar kvar i livet frågar och lyssnar till deras berättelser från denna svunna tid.
frivillig enkelhet 
Kommentera