Energimyndigheten har publicerat ett ny rapport som en forskningsgrupp vid Lunds Universitet har skrivit. Den beskriver vilka möjligheter vi har i Sverige att öka användningen av biobränslen de kommande 10-20 åren.
Några slutsatser som dras i rapporten:
- Avsättningen av biomassa för värme- och elproduktion beräknas kunna öka från 87 TWh till 113-134 TWh beroende på fjärrvärmesystemens framtida utbyggnad.
- Produktionen av biodiesel (RME) beräknas kunna öka till 1,4 TWh (3,1% av Sveriges dieselförbrukning 2005)
- Produktionen av spannmålsbaserad etanol beräknas kunna öka till 3,8 TWh (8,0% av Sveriges bensinförbrukning 2005). Detta antagande bygger på att drankens kvalitet förbättras.
- Produktionen av andra generationens biodrivmedel (etanol, metanol , DME, FT-diesel) i energikombinat kräver ett stort fjärrvärmeunderlag för att dra nytta av all värme som produceras. Även om fjärrvärmeunderlaget växer i framtiden bedöms det inte vara tillräckligt stort vilket gör det viktigt att begränsa värmeproduktionen så mycket som möjligt.
Rapporten undersöker inte hur stor råvarubasen är för andra generationens biodrivmedel utan bara vilken storlek som behövs på anläggningarna för att det ska bli effektivt. Man kan dock redan här konstatera två grundläggande problem med biodrivmedelproduktionen:
- Eftersom anläggningarna måste vara väldigt stora för att vara effektiva och vi inte är speciellt många i Sverige är antalet platser de kan byggas på för att få avsättning för värmen begränsade till större städer.
- På grund av storleken på anläggningarna kommer råvaran att behövas transporteras långa sträckor.
Vi kan också se att produktionen av RME och etanol från spannmål inte är i närheten av att ersätta någon större del av vår importerade olja.
Jag undrar varför de undviker att analysera den tillgängliga råvarubasen för cellulosabaserade biodrivmedel? De gör den beräkningen för spannmålsbaserade biodrivmedel med tydligt nedslående resultat. Kanske skulle slutsatserna vara för kontroversiella?
Läs mer:
frivillig enkelhet 