frivillig enkelhet

Så här i semestertider finns tid för att reflektera över livet och vad det går ut på egentligen. Efter att varit hemma med sonen sedan i december är det snart dags att börja jobba igen. Som alla andra familjer med två arbetande föräldrar och småbarn har även vi börjat diskutera hur vi ska få vardagen att fungera på ett smidigt sätt. Den största frågan är om det är nödvändigt för en eller båda att gå ner i arbetstid för att stressen inte ska bli för stor. Som det ser ut nu kommer vi att till en början jobba heltid båda två men jag kommer flagga för att jag kanske går ner i tid om det inte fungerar.

I samband med denna diskussion har jag också funderat på vilka förväntningar vi egentligen har på vardagen. Hur mycket är det rimligt att hinna med om man jobbar heltid?

Grundläggande mänskliga behov tar en stor del av dygnets timmar i anspråk att uppfylla. I tabellen nedan sammanfattar jag ungefär hur lång tid de vardagliga aktiviteterna tar. Om man vill göra det i lugnt tempo är den övre tiden mer realistisk.

De kvarvarande 2,5 timmarna ska räcka till allt det där andra som vi vill hinna med i livet. Vara med barn och vänner, förkovran, skratt. Det är uppenbart att den tiden för de flesta inte känns tillräcklig, alltså måste något stryka på foten. Att gå ner i arbetstid gör inte speciellt många eftersom det skulle innebär en sänkt materiell standard. Det är alltså de basala aktiviteterna som krymps. Vi sover 6-7 timmar och vaknar trötta. Vi stressar vid matbordet och på toaletten. Det blir inte 30 minuters motion varje dag. Men eftersom detta är aktiviteter som utförs varje vardag betyder det också att vi kommer att stressa varje vardag.

Det finns egentligen bara två vägar att gå om man inte vill stressa. Antingen får man gå ner i arbetstid eller acceptera att vardagen till största delen kommer bestå av att äta, sova och arbeta.

Det är ju inte bara jag som köpstoppar i Sverige. En hel del personer har under en längre eller kortare period gjort det. Jag har tittat igenom alla som bloggar om det och hittade följande bra som är värda att följa:

Fru Tureson

Josefine skriver om sitt köpstopp, men även om andra händelser.

Tagganer

Monica skriver mestadels om sitt köpstopp, men ett och annat inlägg om andra saker blir det också.

Party like it’s 2008

Emma skriver om sitt köpstopp, fast inte så många inlägg…

Jenny Albanis blogg

Jenny skriver intressanta inlägg om vår miljö.

Jag hittade det här videoklippet om Blogg-Erika från Lyxfällan. Hon hade totalt köpstopp under en vecka.

Sen är det en drös med människor som avslutat sina köpstopp. Du hittar den kompletta listan hos Anki. Jag blev lite förvånad över att det var så  pass få aktiva köpstoppare. Kanske har hypen svalnat?

Det är intressant att när man söker på köpstopp på knuff.se så förekommer begreppet rätt ofta, men vanligtvis bara som en temporär åtgärd i väntan på nästa lön eller liknande. Det är få som har ett medvetet köpstopp som inte är ekonomiskt betingat.

Daniel Berg skriver i senaste Ordfront magasin om peak oil. Läs artikeln bortom petroleum. Lars Linder kommenterar artikeln i DN Kultur. De artiklar i The Economist som refereras finns här och här.

Nu har hälften av mitt köpstoppsår gått. Det är otroligt hur snabbt tiden går! Under juli kommer jag vara på semester tillsammans med familjen i Norrbotten. Det kan säkert leda till en del köpstoppsrelaterade incidenter, vi får se.

Under maj har jag fortsatt min serie om boken Your money or your life. Det har blivit mer inlägg om energi och olja vilket blir allt mer aktuellt i takt med att oljepriset stiger. Jag har fortsatt att skriva om konsumtion ur olika synvinklar. Slutligen hann jag börja ett arbete att försöka minska ner på vår sopmängd. Detta är pausat under semestern och återupptas i augusti igen. Lite videotips har det blivit och fler recensioner av ekorekobutiker.

Vi har fortsatt med kassaboken och jag har börjat förändra mitt köpbeteende efter att ha gjort månadstabellen för april och maj. Jag hade mycket minus i kategorierna utemat och har försökt minska ner på detta för att verkligen få valuta för pengarna de gånger jag äter ute. Matkostnaderna var också väldigt höga i maj vilket jag försökte åtgärda i juni genom att handla mer planerat och följa butikernas veckoerbjudanden. Genom detta minskade vi matkostnaden med 30 procent i juni jämfört med maj!

Anki hjälpte mig förbi mina problem med Bookmooch och jag har börjat lägga upp mina böcker och moocha sånt jag vill ha. Om du inte redan är en moochare tycker jag att du ska bli det!

I övrigt har köpstoppandet gått bra även under juni.

Undantag för mig under den sjätte månaden

Jag har inte behövt göra något undantag.

Undantag för familjen under den sjätte månaden

Jag har köpt en cykelhjälm till sonen. Sen har det blivit mycket presenter eftersom vi varit på två bröllop och en trettioårsfest! Jag köpte också en cykelpump på grund av att jag inte hittade vår gamla. Sen visade Annelie var den låg i förrådet, onödigt… Det har också blivit några sommarbyxor åt sonen på Stadsmissionen.

Prylbehov just nu

Det enda jag känner att jag skulle vilja köpa är några böcker. Jag försöker moocha till mig istället!

Det finns gott om dysterkvistar som bloggar på nätet om det moderna samhällets snara kollaps på grund av ett galopperande oljepris. Själv delar jag inte uppfattningen att samhället kommer att sluta fungera, däremot tror jag att vi står inför en svår och kostsam förändring av hur vi tänker och agerar. I ett antal inlägg under rubriken oljan och samhället kommer jag fundera över vilka konsekvenser vi kommer att se av den allt dyrare oljan.

Förändringar är jobbiga
Min grundtes är att människan i allmänhet inte är benägen att förändra sitt beteende förrän det påtvingas av någon pressande extern omständighet. Den primära drivkraften till förändring är när den enskilde individen direkt påverkas av något. Ett exempel är när bensinen kraftigt ökar i pris. Den sekundära drivkraften är om något i närmiljön påverkas vilket indirekt kan komma att påverka den enskilda individen. Lokal miljöförstöring är ett exempel på denna sekundära drivkraft.

Förändringstrappan brukar användas för att beskriva hur människor hanterar förändringar. När det gäller oljans knapphet skulle jag säga att vi fortfarande befinner oss på stadiet förkasta. Om du frågar någon på stan om de tror att oljan håller på att ta slut skulle nog de flesta svara nej. Som förklaring till det höga oljepriset framhålls spekulanter och giriga oljebolag som bovar, inte geologiska begränsningar.

Med tiden kommer fler och fler att bestiga denna trappa och komma till insikt om varför en förändring är nödvändig. Det hindrar dock inte att vi redan nu ser beteendeförändringar, men de är kopplade direkt till den primära drivkraften – dyrare bensin.

Hur påverkar dyrare olja bilåkandet?
När det gäller drivmedel (bensin/diesel) tror jag att de första förändringar vi kommer att få se är:

1. Köra mer bränsleeffektivt. Här finns en lätt vinst att hämta som bara kräver ändrat beteende i bilen, inte att den används mindre.
2. Minska ner på användandet av bilen. Detta kan ske genom att vissa transporter flyttas till gång, cykel eller kollektivtrafik eller att ärenden slås ihop till en resa. Handla mer hos den lokala butiken istället för köpcentrumet utanför stan.
3. Skaffa en bil som förbrukar mindre bränsle. Vi har inte sett så mycket av detta i Sverige ännu, men i USA pågår en veritabel rusch till mindre och bränslesnålare fordon. Försäljningen av rambaserade stadsjeepar och pickups är på god väg att halveras i år jämfört med i fjol. Samtidigt är det väntelista på vissa mindre modeller som Civic och Fit från Honda. Begagnatpriserna på Toyota Yaris har ökat så att en ett år gammal bil i vissa fall kostar mer än en fabriksny.

När dessa tre steg är genomförda kör individen så lite som möjligt, så effektivt som möjligt i en så bränslesnål bil som möjligt. När inte heller detta räcker för att klara budget kommer nästa runda av förändringar:

1. Samåkning – fyll alla bilar med passagerare i största möjliga mån. Jag tror vi kommer att få se många Internettjänster för att göra samåkning enkel och smidig.
2. Livsstilsförändringar för att minska på transportbehovet. Till exempel att byta till ett jobb närmare hemmet eller att flytta närmare jobbet. Pendling från landsbygden in till staden kommer att bli mycket mindre attraktivt. Byta till fritidsintressen som inte kräver lika mycket bilåkande.
3. Politiskt tryck att bygga ut kollektivtrafiken. När allt fler inte har råd att använda bilen kommer trycket att bygga ut en effektiv kollektivtrafik att öka.

I alla de steg jag beskrivit ovan finns otroligt mycket effektiviseringar att hämta. Det enda som hindrar att de sker idag är att bensinen ännu inte är tillräckligt dyr. Jag tror att även i en framtid där den kostar 30 kr/l kommer många hellre att dra ner på annan konsumtion än att till exempel börja samåka med andra. Till sist kommer förstås de flesta tvingas till även det för att har råd att ta sig till jobbet. Ingen av dessa förändringar kommer dock leda till samhällets kolaps. Visst kommer det vara smärtsamt och besvärligt, men vi kommer att anpassa oss – precis som vi gjort historiskt när vi tvingats till det.

Samtidigt som dessa förändringar sker kommer naturligtvis arbetet med att ta fram alternativa drivmedel och fordon att intensifieras. Att säga hur dyr bensinen kommer att vara innan vi kan köra omkring med elfordon istället tänker jag inte ge mig in på, men redan vid 30 kr/l misstänker jag att trycket att få fram alternativ kommer att vara stort. Mobilitet är något som den moderna människan värderar högt.

Nordea har låtit Synovate genomföra en undersökning av hur svenskarnas semesterplaner ser ut.

Det genomsnittliga beloppet för sommarsemestern är i år 12.800 kronor per hushåll, vilket är 12 procent lägre än förra året om man tar hänsyn till inflationen. Billigare semester samt sämre ekonomi anges som anledning till att man tänker sig spendera mindre pengar i år. De som planerar en Europasemester beräknar kostnaderna till runt 19.100 kronor och de som planerar att resa ännu längre bort beräknar att lägga 29.400 kronor på sin semester.

Många som har de ekonomiska möjligheterna lägger stora pengar varje år på att semestra utomlands med familjen.  I själva begreppet semester ryms många saker. Avkoppling, omväxling, värme, gemenskap. I många familjer är vardagen så full av arbete och aktiviteter att semestern är den enda långa sammanhängande perioden av familjesamvaro som året bjuder på.

Men det skulle inte behöva vara på det viset. Ett alternativt sätt att använda pengarna skulle vara att istället ta tjänstledigt en månad varje år. Genom att lära sig att koppla av hemma och upptäcka närområdet skulle tiden med familjen i ett slag kunna fördubblas utan ekonomiska konsekvenser. Det skulle kräva en ändrad inställning till vad semester innebär och minska på möjligheterna att berätta för vänner och bekanta om de storslagna upplevelserna från utlandsvistelsen. Men kanske är det viktigare att tillbringa mer tid med de riktigt nära än två veckor på en strand i Phuket?

Wired körde för ett nummer sedan en artikel som syftar till att slå hål på några "myter" om hur man bäst lever miljövänligt. Jag tyckte att det var en ganska fånig artikel som verkade innehålla uppenbara sakfel och förenklingar. Den har dock kommenterats på ett flertal ställen. Den bästa vederläggningen hittade jag hos Realclimate.

Jag tycker det här är ett bra exempel på hur lätt det blir fel när man försöker förenkla komplexa frågor. Jag tror inte att Wired medvetet har försökt ljuga, men fel har det blivit i alla fall. Här är ett exempel, läs gärna hela artikeln i Wired och sedan Realclimate för deras svar.

Från Wired:

As a symbol of American profligacy, the air conditioner may rank second only to the automobile. Energy-sucking AC props up an unsustainable lifestyle in scorching desert cities like Phoenix, while the cheerful New Englander splitting wood and tending his potbelly stove is the epitome of ecological harmony MDASH so goes the green cant. But this stereotype gets it wrong. When it’s 0 degrees outside, you’ve got to raise the indoor thermometer to 70 degrees. In 110-degree weather, you need to change the temperature by only 40 degrees to achieve the same comfort level. Since air-conditioning is inherently more efficient than heating (that is, it takes less energy to cool a given space by 1 degree than to heat it by the same amount), the difference has big implications for greenhouse gases.

In the Northeast, a typical house heated by fuel oil emits 13,000 pounds of CO₂ annually. Cooling a similar dwelling in Phoenix produces only 900 pounds of CO₂ a year. Air-conditioning wins on a national scale as well. Salving the summer swelter in the US produces 110 million metric tons of CO₂ annually. Heating the country releases nearly eight times more carbon over the same period. Meanwhile, chilly Northeasterners can at least take heart in one thing: With global warming you can turn the heat down.

Från Realclimate (förkortat, men ändå långt):

Let’s take air conditioning for starters. Basically WIRED took a look at the carbon footprint of New England heating vs. Arizona cooling and jumped to the conclusion that air conditioning was intrinsically more efficient than heating. To see where they were led astray let’s consider a house sitting where you need to cool it by 20 degrees to be comfortable. The heat leaks into the house at a rate that is approximately proportional to this temperature difference, and the heat leaking in needs to be removed. Now, in order to move that heat from inside to outside, energy has to be expended. Given a fixed electric power usage (in watts), a better air conditioner can remove more heat per day than a worse one, but every air conditioner needs to expend some energy to move the heat. That’s just thermodynamics.

Efficiency of air conditioners is measured by a SEER rating, which is the ratio of heat moved to the outside (in BTU/hr) to the electric power consumption (in Watts). A typical modern air conditioner has a SEER rating of 10, We can convert this into nicer units by converting BTU/hr into Watts, which means dividing the SEER rating by 3.413, which then gives us a Coefficient of Performance, in units of Watts of heat moved per Watt of electricity used. For the aforementioned efficiency, we move heat at a rate of 2.92 Watts if we expend 1 Watt of electric energy. An air conditioner is just a heat engine run in reverse: instead of making use of a temperature differential to use heat flow from hot to cold to do work, we expend mechanical work in order to move heat from a colder place to a hotter place. Thus, an efficient heat engine is an inefficient air conditioner. That’s basically why the Coefficient of Performance gets smaller when the temperature difference between indoors and outdoors is greater — with bigger temperature difference heat engine cycles tend to get more efficient, which means that air conditioner cycles tend to get less efficient. That’s also where the "S" in SEER comes from. It stands for "Seasonal," and reflects the fact that efficiency must be averaged over the range of actual temperature differentials experienced in a "typical" climate. Your mileage may vary.

This situation can be contrasted with heating. If that same house were in an environment that were too cold instead of too warm, so that it had to be kept 20 degrees warmer than the environment, then the amount of heat leaking out of the house each day would be about the same as the amount leaking into the house in the previous case. That heat loss needs to be replaced by burning fuel. Now, generating heat is the only thing that can be done with 100% efficiency. Old furnaces lose a lot of heat up the chimney, but modern sealed-combustion burners– the kind that can use PVC pipes instead of a chimney — lose virtually nothing. With a heat exchanger between the air intake and the exhaust, they could closely approach the ideal. But still, in this case we are generating heat rather than just moving it, so it takes 1 watt of heat power from fuel burning to make up 1 watt of heat loss. That would seem to make heating a factor of 2.92 less efficient than air conditioning.

But wait, the story doesn’t stop there. First, there’s the fact that air conditioning almost invariably runs off of electricity, and the increased electricity demand is a big source of the pressure to build more coal-fired power plants. A house can be heated by burning natural gas, and right there air conditioning becomes 1.8 times worse than heating, because natural gas emits only 55% of the carbon of coal, per unit of heat energy produced. And it gets even worse: Coal fired power plants are only 30% efficient at converting heat into electricity, on average, so there you get another factor of 3.3 in carbon emissions per unit of energy transferred between the house and its environment. Finally, figure in a typical electric line transmission loss of 7% and you get another factor 1.075. Put it all together with the energy efficiency of the air conditioner itself and air conditioning comes in at a whopping 2.19 times less efficient than heating. for a given amount of temperature difference between house and environment. That means that so far as carbon emissions go, heating a house to 70 degrees when the outside temperature is 40 degrees is like cooling the same house to 70 degrees when the outside temperature is 83.7 degrees.

[…]

Is there any real conclusion that could have been drawn from more clear thinking about the heating vs. air conditioning issues danced around in the article? Yes, in fact. The conclusion is that it makes a lot of sense to build houses in places where the environment requires neither much heating nor much cooling. This is in fact why Los Angeles scores pretty well in carbon footprint per capita, despite all the driving (as noted recently in The Economist.). Another conclusion to be drawn from the carbon footprint of New England heating is that there are probably a lot of leaky homes up there heated by inefficient oil-fired furnaces. Fixing that situation represents a huge untapped virtual energy source.

Läs andra kommentarer:

Rädda planeten – skit i miljön?

Digital rules

Thank you wired…

Jag har suttit och letat igenom den svenska bloggosfären efter intressanta bloggar om miljö och konsumtion. Det finns rätt många, men det är få som uppdateras speciellt ofta. Nedan är några som jag tycker är värda att kika närmare på om ni inte redan gör det.

Arbetarens klimatblogg
Inlägg om nyheter och tankar kring klimathotet.

Arga tankar
Vendela skriver om sina funderingar kring miljö och konsumtion.

Back to balance
Långa inlägg om miljö, transporter och energi.

Beamways – friendly rides
Benkes blogg om transporter, smårbilar och klimat. Intressant och initierat.

Grönarealisten
Johan Simu skriver om kärnkraft ur en kärnfysikers synvinkel. Johan har helt klart påverkat min ståndpunkt när det gäller kärnkraftens vara eller icke vara.

hippihäxan
Emelie skriver personligt om hur hon försöker leva miljömedvetet.

Ljungbergs blogg
Christer Ljungberg skriver alltid intressant om städer, trafik och miljö.

Lunkens blogg
Lunken har alltid intressanta inlägg om energi och miljö och varvar detta med annat av intresse.

Pias blogg
Pia skriver om mat, miljö och allt mellan himmel och jord.

rekobloggen
Rekobloggen handlar om rättvisemärkt och ekologiskt.

Stimulansbloggen
Johan Jansson bloggar om tjänster och hållbar utveckling.

Tommy tycker om energi
Tommy på Jämtkraft skriver om energifrågor ur ett lokalt perspektiv.

Dessa bloggar och fler hittar man i listningen som finns hos MiljöBloggAktuellt. Finns det flera bloggar värda att följa? Kommentera!

Nummer 24 av Veckans Affärer har i samband med utnämnandet av årets Social Capitalist Award en special där de ställer sig frågan om tillväxten är helig. Jag har skrivit om tillväxt tidigare och min inställning är att evig ekonomisk tillväxt inte är möjlig eftersom jorden är begränsad. Jag menar också att vi behöver andra mått på nationell framgång än hur mycket vi producerar och konsumerar. Ekonomen Magnus Henreksson säger många kloka saker i linje med detta. Han pekar till exempel på att varukonsumtionen ökar mycket snabbare än tjänstekonsumtionen i Sverige, mycket beroende på att så stor andel av tjänstekonsumtionen är skattefinansierad. Det handlar förstås också om en inställning hos oss som bor i landet, det måste vara okej att köpa tjänster även om de inte innebär något bestående materiellt. Förändringar i beskattningen av arbetskraft behövs också för att gynna tjänstekonsumtionen. Henreksson prickar helt rätt när han säger:

Ett tankefel är att tillväxt betyder mer av samma sak. Alltså om vi har 3 procents tillväxt i år så ska det betyda att vi konsumerar eller producerar 3 procent mer i volym av just det som vi konsumerade eller producerade förra året. Tillväxt långsiktigt handlar nästan inte alls om detta, utan om att vi med hjälp av entreprenörskap och innovationer tillgodoser våra behov på ett effektivare sätt. Det är därför bättre att tala om ekonomisk utveckling. (Min kursivering)

Vi måste komma bort från hysterin kring BNP-siffrorna så snabbt som möjligt. Självklart är det viktigt att vi är produktiva, det är grunden till att vi kan leva ett gott och bekvämt liv. Frågan är bara hur produktiva vi behöver vara för att livet ska vara gott?

Tyvärr kan man bara läsa artiklarna på nätet om man är prenumerant. VA finns dock på de flesta bibliotek.

Läs mer:
Är tillväxten helig?
Dags för kortare arbetstid?
Exponentiell tillväxt och ändliga resursbaser

Detta är det tolfte inlägget i min serie om boken Your Money or Your Life av Joe Dominguez och Vicki Robin. Det här inlägget handlar om bokens åttonde kapitel: The crossover point

Tidigare inlägg i serien:
Dina pengar eller ditt liv?
Dina pengar eller ditt liv: Introduktion
Dina pengar eller ditt liv: Steg 1 – Att sluta fred med din ekonomiska historia
Dina pengar eller ditt liv: Steg 2 – Pengar är inte vad det aldrig var
Dina pengar eller ditt liv: Steg 3 – Vart tar allt vägen?
Dina pengar eller ditt liv: Steg 4 – Hur mycket är tillräckligt?
Dina pengar eller ditt liv: Steg 5 – Se dina framsteg
Dina pengar eller ditt liv: Steg 6 – Spara pengar
Dina pengar eller ditt liv: Annat på nätet om boken
Dina pengar eller ditt liv: Steg 7 – Hur värderar du din livsenergi?
Månadstabellen avslöjar: Äta ute – ett dyrt sätt att umgås

Korspunkten – Guldskatten vid grafens slut
Genom att göra steg ett till sju kommer du obevekligen att röra dig mot FI. Du kommer att uppnå Finansiell Intelligens, förmågan att ta ett steg tillbaka från dina antagande och känslor om pengar och observera dem objektivt. Du kommer veta hur mycket du har, hur mycket du spenderar och hur mycket av din livsenergi du investerar i de olika aspekterna av din livsstil. Genom att göra de första sju stegen kommer du också att öka din Finansiella Integritet. Hur du hanterar pengar blir mer integrerat i resten av ditt liv och i enlighet med dina värderingar.

Dessa förändringar kan i sig leda till en stor ökning av ditt Finansiella Oberoende. Dina utgifter går ner, dina inkomster upp, dina skulder försvinner och dina besparingar ökar. Med steg åtta öppnar sig möjligheten att bli helt Finansiellt Oberoende. Steg åtta visar hur du kan lämna lönearbete bakom dig, kanske tidigare än du tror.

I steg fem visade vi grafen med inkomster och utgifter.

Bilden från The Simple Dollar

Avståndet mellan inkomster och utgifter utgör det exempelpersonen sparar varje månad.

Sparande kontra kapital
Sparar är något man normalt gör för att ha en buffert om något oförutsett skulle hända, eller till något specifikt ändamål. En ny bil, en resa eller kontantinsatsen till ett hus. Kapital är pengar som arbetar åt dig, som genererar en inkomst lika säkert som ditt jobb genererar en lön. Poängen här är att du måste börja se ditt sparande som kapital som ska förränta sig och inte som något som ska konsumeras upp.

Kapital och korspunkten
Ditt totala kapital är helt enkelt alla pengar du har som du inte planerar att spendera. Genom att multiplicera ditt kapital med den långa riskfria räntan och dela med tolv får du din månatliga kapitalinkomst.

(kapital x långa riskfria räntan) / 12 = månatlig kapitalinkomst

Om du exempelvis har 100 000 kr i kapital och den långa riskfria räntan är 6 procent ser uträkningen ut så här:

(100 000 x 0,06) / 12 = 500

Din månatliga kapitalinkomst är alltså 500 kr. Det är pengar du kan spendera utan att ditt kapital på 100 000 kr minskar.

Genom att göra denna beräkning varje månad och lägga till hur mycket du sparat den månaden ser du hur din kapitalinkomst växer för varje månad som går. Om du exempelvis sparar 5000 kr nästa månad ser beräkningen ut så här:

(105 000 x 0,06) / 12 = 525

Nästa månad kommer du alltså att få 525 kr i kapitalinkomst. Genom att rita in dessa siffror på en tredje linje i din graf ser du hur din kapitalinkomst ökar över tiden.

Bilden från The Simple Dollar

Den gröna linjen längst ner på grafen är kapitalinkomsten. Den ser inte mycket ut för världen. Men om vi ökar på tidsskalan lite ser det helt annorlunda ut.

Bilden från The Simple Dollar

Korspunkten är när linjen för kapitalinkomsten korsar utgiftslinjen. Den dagen tjänar du tillräckligt på ditt kapital för att täcka dina löpande utgifter. Du är ej längre beroende av att lönearbeta för att klara ditt uppehälle. I exemplet ovan tar det 25 år att nå korspunkten. Hur länge det tar beror självklart på från vilket läge du startar och hur dina inkomster och utgifter utvecklas. Sannolikt skulle det kunna inträffa väldigt mycket snabbare än vad du själv tror, bara du följer det här programmet noggrannt.

Du kan sluta att lönearbeta innan pensionen
Vad det här betyder är att om du vill kan du sluta lönearbeta innan du går i pension. Det betyder inte att du måste göra det, men du kan om du vill. Vad skulle du göra om du inte behövde lönearbeta för ditt uppehälle? Budskapet som grafen ovan presenterar är att du bara behöver arbeta en tidsbestämt antal år. Hur många påverkar du i stor utsträckning själv, men det är inte nödvändigt att jobba till pensionen.

Nästa vecka tittar vi på det nionde och sista steget i programmet.