frivillig enkelhet

Definition av förråd i SAOB:

samling av förnödenheter; upplag, lager, nederlag (av ngt); särsk. om samling av livsförnödenheter o. förbrukningsartiklar o. d., proviant, munförråd; äv. allmännare: (hopad l. tillgänglig) mängd (av ngt), tillgång (på ngt); ofta i pl. (utan ngn eg. bet.-skiftning).

För tidigare generationer låg ordets betydelse i den första meningen. Ett förråd av saker man behövde för att överleva.

För dagens människor är förrådet istället en plats där vi magasinerar allt skräp vi av olika anledningar har samlat på oss. En del är sådant vi använde tidigare men ej längre behöver, annat vi köpt i onödan. Gemensamt för båda kategorierna är att vi av olika anledningar inte gör oss av med skräpet.

Tyvärr är det ytterst få saker som vinner på att magasineras. Det mesta kommer aldrig till användning och det som skulle kunna göra det är hopplöst föråldrat när man väl plockar fram det.

Avveckla förrådet:

1. Sluta skaffa en massa skräp.
2. Sälj sakerna när de  har ett marknadsvärde, efter några år är det för sent.
3. Ge bort det du inte kan sälja till familj, vänner eller välgörenhet.
4. Återvinn det som blir över.

Jag tror att jag är ganska representativ för de flesta män när det gäller användandet av hygienprodukter. Tvål, schampo, deodorant, hudkräm, raktvål, parfym och tandkräm är det jag använder mig av på regelbunden basis. Trots det tyckte jag att Katarina Johanssons bok Badskumt var riktigt intressant. Om du någon gång stått och läst innehållsförteckningen på någon av produkterna i badrummet och funderat på vad det egentligen är du använder för något kommer du att känna dig både upplyst och en aning förvirrad efter att ha läst boken.

Huvuddelen av boken upptas av en genomgång av vad olika produkter egentligen innehåller och vilka ämnen som är omstridda av olika anledningar. Zinkpyrition, ftalater och parabener är några av dessa där det första är akut giftigt för vattenlevande djur och de två senare är östrogenliknande och misstänks påverka mäns fertilitet. Sida upp och sida ner går Katarina igenom vad som döljer sig bakom namnen på innehållsförteckningen. Någonstans här börjar man känna sig lite snurrig och undrar hur det kommer sig att alla dessa ämnen måste användas? En snabb titt i mitt eget badrumsskåp avslöjar att mina produkter innehåller många av de ämnen som anses skadliga antingen för miljön, mig själv, eller båda delarna.

Några saker i boken som fastnade särskilt i mitt huvud var:

• Huvudingrediensen i de flesta produkter är vatten (aqua)! Det står i och för sig på förpackningen, men oftast tänker man inte på det. Problemet med vatten är att hållbarheten försämras och då behöver man tillsätta konserveringsmedel.
• För att uppväga nackdelar med ett ämne måste man ofta tillsätta flera andra. Till exempel är sodium laureth sulfate som finns i typ alla tvålar uttorkande, vilket betyder att man måste tillsätta återfuktande ämnen för att motverka detta. Färre ingredienser är alltså i regel bättre.
• Många ämnen tillsätts för att en produkt ska bete sig på det sätt som vi har vant oss vid. Ett schampo ska till exempel skumma på ett visst sätt, trots att det inte är skummandet som är avgörande för hur rent håret blir.
• Många dåliga ämnen är färg-, parfym- eller konserveringsmedel.
• Köp inte produkter med zinkpyrition, triclosan, parabener och ftalater.

Jag är inte så jätteorolig för min egen del när det gäller de flesta ämnen som finns i kosmetikprodukter. De östrogenlika oroar mig och dem vill jag undvika. Men i det stora sammanhanget handlar det förstås om varför vi ska skeppa ut alla dessa olika kemiska föreningar i våra vattendrag när det finns snällare alternativ som fungerar lika bra?

Känslan efter att ha läst Badskumt påminner mycket om hur jag kände mig när jag läst Den hemlige kocken. Lite småförbannad, men samtidigt uppgiven. Hur ska man bära sig åt för att undvika ämnen som antingen är direkt skadliga eller bara finns där för att täcka upp för att tillverkaren använder sig av billiga, dåliga huvudingredienser? Att stå och läsa innehållsförteckningar varje gång man handlar är inte speciellt roligt i längden.

Läs ett smakprov av boken

Efter mitt inlägg om lådcyklar fick jag ett långt brev av Måns på Gamla Enskede lådcyklar. Han skrev till mig för att förklara hur de producerar sina cyklar, eftersom jag skrivit att det var oklart var produktionen skedde. Jag är personligen positivt inställd till handel och har inget emot att cykla på en cykel tillverkad i ett annat land än Sverige, däremot är det ju skönt om tillverkningen sker under någorlunda trevliga former för människor och miljö. Jag vill också ha en produkt som håller länge.

Hans förklaring är en bra illustration av hur otroligt specialiserad tillverkning är idag och hur delar till något så pass enkelt som en cykel kommer från alla jordens hörn. Med hans tillstånd reproducerar jag texten nedan. Jag har inte hunnit med att provcykla några lådcyklar i vår och nu ska jag åka på semester. Att ta hand om två barn tar galet mycket tid.

Var tillverkas lådcyklarna?
Gamla Enskede Lådcyklar skulle kunna betecknas som svensktillverkade, men det håller vi inte själva med om, dels för att cykeltillverkning i huvudsak inte går till så, dels för att det är en dubbel poäng för oss att flytta pengar från rika Sverige till mindre rika länder samtidigt som vi gör det möjligt för mindre rika svenskar att ställa bilen ibland och i stället ta lådcykeln.

Det har varit en hel del diskussioner i olika forum på nätet angående var olika lådcyklar tillverkas samt om arbetsförhållanden i fabriker och miljöhänsyn varför det kan vara på sin plats att klargöra lite om hur cyklar produceras i dag. Eftersom jag själv i många år arbetat med granskning av miljö- och arbetsförhållanden inom Svensk industri aktiv i tredje världen och arbetar med miljöforskning är frågan central för oss på Gamla Enskede Lådcyklar.

Den huvudsakliga bild du får nedan gäller, med variationer, för de flesta cykelfabrikanter även om en del försöker dölja det eller arbetar mer på att förlägga produktionen hos oss eller hos dom andra.

Vi tycker inte att det nödvändigtvis är bättre med produktion i Sverige eller Europa. I stället handlar det om individuella fabrikers förhållanden. Miljö och sociala förhållanden är dessutom oftast intimt sammankopplade med produktkvalitet, t.ex. svetsfogar. Vi satsar på granskning, certifiering och en aktiv miljöpolicy, då blir Kina och Sydostasien de platser som kräver högst nivå på kontrollen och kontrollen kommer garanterat och gång efter annan att falera. Vår ramsvetsning sker i Kina i en helt ny fabrik som inte drivs av gamla politruker och därmed har helt andra förhållanden.

Eftersom vi, tillsammans med våra samarbetspartners, hela tiden har folk som jobbar för oss i Asien, så har vi koll på våra tillverkare där. Den kinesiska lådcykelproduktionen i stort kompliceras av att flera fabriker producerar identiska ramdetaljer. Vi har till exempel valt att svetsa en framdel till trehjuliga cyklar på licens, varför den finns på andra cyklar utan att vara gjord i samma fabrik. Det förekommer även ett ivrigt piratkopierande, vilket gör att samma ramar kan dyka upp med helt olika kvalitet på stål och fogar.

Miljöaspekterna är ett svårt huvudbry. Vi försöker undvika det vanliga mönstret för t.ex. hjulproduktion, som kan se ut så här: Nav flygs från Tjeckien till Taiwan, Ekrar åker båt från Kina till Taiwan, färdiga hjul åker båt tillbaka till Europa. Eventuellt sker ekringen i Europa varvid hjulet t.ex. förvandlas till ett ”Franskt” hjul. Vi använder vatten & marktransport och inom företaget företar vi en flygresa per år, förra året var det jag som flög till Holland, i år flög vi i panik några delar till Sverige.

Så här ser vår ursprungslandslista ut just nu, men den ändras hela tiden och vissa delar har vi ännu inte full koll på varifrån de kommer. Det kommer under året tillkomma länder som t.ex. Engelska ”Brooks” samt ”Wald” från USA.
Design: Sverige, Holland & Tyskland
Prototyptestning: Sverige & Kina
Metaller: Global marknad
Ram: Kina (bara custom-ramar i Sverige)
Prototypproduktion: Sverige, Holland, Kina
Växlar & bromsar: Tjeckien, Taiwan, Tyskland & Kina
Skruvar, muttrar, fjädrar, lager etc.: Massor av länder
Elektronik: Taiwan, Kina & Japan
Hjul: Holland, Sverige & Kina ev. även Taiwan
Lackering: Kina & Sverige
Trädelar: Sverige, Kina och eventuellt Malaysia
Slutmontering & kundanpassning: Sverige

För att ha lite koll på vad saker och ting kostar har vi även koll på arbetstiden. Vi ser dock bara arbetstiden för delar som design, ramproduktion, hjulproduktion (delvis), lådprodukton och montering. Men precis som alla andra har vi lite eller ingen koll alls på vad det tar att bygga t.ex. ett baknav och då är baknav bland det som kostar i särklass mest på en cykel.

Av den arbetstid som går åt för en cykel från oss, så ligger, i runda slängar, mellan 30 & 90 procent i Sverige. Trots det tycker jag inte att man kan säga att det är en svensktillverkad cykel. Vi har valt att göra som t.ex. Nishiki att säga att cykeln är svenskbyggd. Men det är viktigt att framhålla att halva poängen med våra cyklar är att de skall vara tillverkade i Sverige, Kina, Malaysia, Holland, Tjeckien, Taiwan med flera länder, men under bra förhållanden och med minimala transporter.

Många Europeiska cykeltillverkare vill stoltsera med ett europeiskt ursprungsland, men det fungerar inte längre så. Faktum är att cyklar varit globala produkter i ett århundrade, glöm inte att t.ex. Att en ram är svetsad i Norge tycker jag personligen inte räcker för att göra cykeln Norsk, när nästan all arbetstid och miljöpåverkan ligger i Thailand, Kina, Turkiet och Taiwan. I stället skall diskussionerna handla om HUR cyklarna tillverkas och vad vi är beredda att betala. Om vi betalar några procent mer för en cykel kan en summa som spelar liten roll för oss göra all skillnad i världen både för miljö- och arbetsförhållanden hos olika underleverantörer och för kvalitén på cykeln och därmed dess långsiktiga miljöpåverkan. Därmed inte sagt att vi på Gamla Enskede Lådcyklar har perfekt eller ens bra kontroll över tillverkningsländer, miljö- och arbetsförhållanden, men vi försöker.
Måns Andersson
Gamla Enskede Lådcyklar
www.ladcyklar.se

Jag har tagit bort tillverkningsland från det ursprungliga inlägget, eftersom jag inte känner att jag kan stå för att informationen är korrekt.

Den femtonde november sände Vetenskapens värld ett program om resurstillgångar där bland annat oljetoppen avhandlades. I programmet intervjuas bland annat IEAs Fatih Birol som historiskt haft en väldigt optimistisk syn på hur oljekonsumtionen ska utvecklas framöver. Som jag skrivit om har IEA för varje år sänkt sin prognos och i programmet spår Fatih Birol en produktion de kommande decennierna “kring 95-96 miljoner fat per dag”.  Det är en ökning med ungefär tio procent jämfört med vad vi ligger på idag men en radikal omsvängning från de 125 miljoner fat per dag som IEA prognosticerade för bara några år sedan.

Programmet finns tillgängligt för visning på SVT Play till och med den femtonde december.

Naturens resurser sinar

Jag skrev tidigare i höst om EIA Energy Outlook 2010. Ivan gjorde mig uppmärksam på att IEAs World Energy Outlook 2010 nu släppts och det är minst sagt spännande läsning för oss energiintresserade. Från Executive Summary:

All of the net growth comes from non-OEC countries, almost half from China alone, mainly driven by rising use of transport fuels; demand in the OECD falls by over 6 mb/d. Global oil production reaches 96 mb/d, the balance of 3 mb/d coming from processing gains. Crude oil output reaches an undulating plateau of around 68-69 mb/d by 2020, but never again reaches its all-time peak of 70 mb/d reached in 2006 (min kursivering), while production of natural gas liquids (NGLs) and unconventional oil grows strongly.

Detta skrivet under rubriken “Will peak oil be a guest or the spectre at the feast?”. IEA siktar i rapporten in sig på att olika policybeslut för minskning av CO2 utsläpp ska minska efterfrågan på olja:

Clearly, global oil production will peak one day, but that peak will be determined by factor affecting both demand and supply. In the New Policies scenario, production in total does not peak before 2035. though it comes close to doing so. By contrast, production does peak, at 86 mb/d before 2020 in the 450 Scenario, as a result of weaker demand, falling briskly thereafter. Oil prices are much lower as a result. The message is clear: if governments act more vigorously than currently planned to encourage more efficient use of oil and the development of alternatives, the demand for oil might begin to ease soon and, as a result, we might see a fairly early peak in oil production. That peak would not be caused by resource constraints. But if governments do nothing or little more than at present, then demand will continue to increase, supply costs will rise, the economic burden of oil use will grow, vulnerability to supply disruptions will increase and the global environment will suffer serious damage.

IEA har gjort en enorm omsvängning i sina prognoser de senaste 3-5 åren. Nu säger man i princip rakt ut att toppen i produktionen av konventionell olja är nära förestående. Jag ska gå tillbaka och jämföra skrivningarna i rapporterna de senaste åren i ett kommande inlägg.

Bokens andra del Arbetets frukt kan sammanfattas som en genomgång av hur vi under industrialiseringen blivit otroligt mycket mer produktiva, men trots det idag befinner oss i en situation där vi arbetar lika mycket per vecka som för fyrtio år sedan. Sedan slutet av 1800-talet har BNP per capita, alltså hur mycket vi producerar per person ökat tjugo gånger. En person idag producerar alltså lika mycket som tjugo personer gjorde för drygt hundra år sedan. En helt fantastisk bedrift. Detta har skett samtidigt som arbetstiden i omgångar förkortades under 1900-talet. Från en artikel i Populär Historia:

Andra hälften av 1800-talet: Arbetsdagens längd förkortas successivt genom avtal ner mot tio timmar, ofta något mindre på lördagar.
1919 En provisorisk lag om åtta timmars arbetsdag (48 timmars arbetsvecka eftersom man arbetade på lördagar) antogs. Lagen kom senare att förlängas och permanentas.
1938 Första lagstadgade semestern, två veckor.
1970 Lag om 40 timmars arbetsvecka.
1978 Den lagstadgade semestern förlängdes till fem veckor.

Sen början av åttiotalet har det alltså inte hänt något med arbetstiden trots att BNP per capita 2007 var 67% högre än 1980. Om vi nöjt oss med den levnadsstandard vi hade 1980 skulle vi alltså idag bara behöva arbeta ungefär 27 timmar per vecka. Om vi prognosticerar en tillväxt på 3% per år de kommande decennierna skulle vi 2035 bara behöva arbeta ungefär 14 timmar per vecka för att ha samma levnadsstandard som 1980.

Arbetstiden är naturligtvis ett intressant ämne att reflektera över, men riktigt intressant blir det när man kopplar den ökade produktionen per person till vår konsumtion. En naturlig följd av ökad produktion är ökad konsumtion. För att bibehålla samma totala mängd arbetstimmar i samhället måste konsumtionen öka, annars skulle prylbergen snabbt växa i butikerna. De senaste fyrtio åren har vi tagit ut den högre produktiviteten i konsumtion. Större hus, fler bilar, fler resor, osv. Frågan är om vi de kommande trettio åren inte borde ta ut i alla fall en del av den högre produktiviteten i kortare arbetstid?

I bokens första del Arbetets ideologi beskriver Paulsen hur mänskligheten under större delen av sin existens avskytt arbete men hur denna avsky under de senaste fyrahundra åren vänts till en “idoldyrkan utan gränser”. Under antiken såg man på arbetet som distraktion och förnedring. Som arbete definerade Platon och Aristoteles allt som måste göras för artens överlevnad. De fria aktiviteterna, såsom filosoferande, inkluderades inte i arbetsbegreppet eftersom det riskerade att instrumentalisera aktiviteter som man såg som värdefulla i sig själva. Förnedringen bestod i sin milda form av att tvingas underordna sig naturens lagar och arbeta med jorden och kroppen för sin överlevnad. I sin intensiva form bestod förnedringen av att underordna sig någon annans vilja på det sätt en lönearbetare tvingas göra. Lösningen på problemet var att införskaffa slavar som fick stå för arbetet. De som inte var slavar men ändå arbetade sågs inte som fullgoda medborgare i samhället.

Synen på arbete som något ont behölls mer eller mindre intakt fram till Protestantismens framväxt på 1500-talet. Kalvinisterna kämpade med osäkerheten om de var en av de utvalda och framgång i det här livet sågs som ett tecken på att man var en av dem. Rikedom blev en symbol för att man var en av de utvalda. Man började nu se på fattiga som lata och initiativlösa, snarare än dömda av gud till arbete och fattigdom. När den kalvinistiska fliten och strävan efter rikedom mötte den gryende industrialiseringen och dess behov av disciplinerade industriarbetare lades också grunden för synen på arbetet som plikt snarare än förbannelse.

De växande ekonomiska klyftorna under 1800-talet fick arbetarna att organisera sig. I ett samhälle där lönearbetet blivit en plikt och en förutsättning för att försörja sig formulerade arbetarrörelsen synen på arbetet som en rättighet, den syn som än idag delas av de flesta.

Så gick det till när arbetet gick från att vara något man överlät åt slavarna till att betraktas som en rättighet för alla.

Ur FNs konvention för mänskliga rättigheter, artikel 23:

1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.

Arbetsamhället av Roland Paulsen är en bok jag rekommenderar alla att läsa. Den är lite väl akademisk i sitt språk, men ställer många intressanta frågor som manar till reflektion över samhällets tillstånd i allmänhet och vår inställning till arbete i synnerhet. Det är svårt att sammanfatta boken, men jag ska göra ett försök att lyfta fram de enligt min mening intressantaste delarna.

I inledningen av boken skriver Paulsen:

Av alla märkliga idéer som idag präglar samhällsdebatten kommer jag i denna bok att uppmärksamma en mycket speciell sådan: Idén om att skapa arbete. Jag vill ge dig som läser detta i uppgift att under en dag räkna hur många gånger du hör någon politiker, företagsledare, journalist eller annan människa nämna vikten av att på ett eller annat sätt “skapa fler jobb”, “generera arbetstillfällen”, “öka sysselsättningen” eller “bekämpa arbetslösheten”. Jag törs lova att ingen annan samhållsfråga brett ut sig lika jämnt och oförmärkt som sysselsättningsfrågan.

Varför har det blivit så? Hur kommer det sig att “jobben” alltid hamnar på första plats när människor rankar vilken politisk fråga som är viktigast? Jag tror inte det beror på att folk i gemen är enormt sugna på att arbeta, utan det handlar nog snarare om att alla behöver en inkomst för att klara sig i vårt samhälle. Det legitima sättet att få en inkomst är att lönearbeta, ergo jobben hamnar i topp på viktighetslistan. Ett alternativt sätt att se på saken skulle förstås vara att säga att “inkomstproblemet” är det viktigaste, alltså hur vi kan se till att alla har en inkomst att leva av.

Om vi antar att det råder konsensus kring att alla människor har rätt till en inkomst som säkrar en dräglig levnadsstandard kan vi diskutera olika sätt för hur vi uppnår detta:

1. Merparten av befolkningen lönearbetar (minst) 40 timmar i veckan. De som på grund av produktivitetsförbättringar temporärt finner sig utan lönearbete får en inkomst från de som arbetar, fast indirekt via våra sociala försäkringar. Så fungerar det idag i Sverige.
2. Istället för att produktivitetsförbättringarna tas ut med hjälp av rationaliseringar genomförs en successiv arbetstidsförkortning. För varje år beräknas hur produktiviteten utvecklats och arbetstiden förkortas med motsvarande tid. Lönen hålls oförändrad. Över tid innebär detta att reallönen inte skulle öka i den takt den gjort hittills, vi skulle alltså stagnera på den levnadsnivå vi har idag. Fler skulle delta i arbetslivet men arbeta färre timmar.
3. Ersätta alla sociala försäkringar med en medborgarlön som utbetalas till alla myndiga medborgare. Medborgarlönen motsvarar vad som krävs för att täcka kostnaderna för en dräglig levnadsstandard. Vill man ha högre inkomst står det var och en fritt att söka ett lönearbete på arbetsmarknaden.

Det finns naturligtvis för- och nackdelar med alla dessa modeller men fundera på hur samhället skulle se ut om vi istället anammade modell två eller tre! Skulle det vara möjligt? Om inte, vilka hinder ser du?