frivillig enkelhet

DN skriver idag om Electrolux som satsar på att ge varumärket en starkare glans av "miljövänlighet". Henrik Sundström, global miljöchef på Electrolux förklarar att de arbetar på att få in mer återvunnet material i sina produkter. Tidigare var det svårt att få tag på återvunnet material, men nu går det tydligen bättre. Electrolux har idag produktfamiljen Green Range där de samlar sina mest miljövänliga produkter. Det är i den familjen de lanserat en dammsugare som består av 55 % återvunnen plast.

Att företagen börjar titta mer på materialåtervinning är självklart positivt, men det är viktigt att tänka på livscykelaspekten så att det verkligen ger en positiv nettoeffekt. Livscykelanalysen har funnits länge, men det verkar vara mest på senare år som företag regelmässigt börjat ta fram en sådan för sina produkter.

Andra företag jobbar med en annan typ av återvinning som kallas för remanufacturing. Remanufacturing bygger på det faktum att när något går sönder eller är utslitet är det sällan hela produkten som är slut utan bara vissa delar av den. Istället för att skicka allt till materialåtervinning skickar man det till tillverkaren som plockar isär produkten i sina delar. De delar som är hela återanvänds i nya produkter och de som är utslitna materialåtervinns eller repareras.

Ett företag som jobbar med detta är Caterpillar, men det finns självfallet fler.

Potentialen för detta i industrin är enorm. Väldigt många produkter innehåller samma komponenter under många år och skulle lämpa sig för remanufacturing. Det kräver dock att industrin ställer om från att alltid använda sig av nya komponenter till att faktiskt börja återanvända begagnade men fullt fungerande istället. Man kan också tänka sig en större standardisering av komponenter så att remanufacturing blir enklare.

Om priset för råvaror fortsätter att stiga som de senaste åren kanske denna utveckling kommer igång av sig själv, om inte krävs sannolikt lagstiftning.

Jag har just läst klart Not buying it av Judith Levine som Anki snällt lånat ut till mig. Detta är boken som så vitt jag vet introducerade begreppet köpstopp. Det jag redan själv konstaterat lyser igenom i boken: Eftersom ett köpstopp i sig är en ickehandling är det väldigt svårt att skriva om. Det är i princip bara när man har fallit till föga, eller varit nära men låtit bli det finns något att säga. Boken har alltså köpstoppet som överliggande tema, men handlar mest om olika aspekter av konsumtion, politik och personliga reflektioner i dagboksform.

Enligt mitt köpstoppsmanifest tillåter jag mig själv att köpa tjänster som inte innebär utbyte av något materiellt. Jag tillåter också restaurang- och cafébesök. Tanken bakom dessa undantag är att jag primärt vill upptäcka vilka saker som känns nödvändiga och vilka jag kan klara mig utan. Ur ett sociologiskt perspektiv innebär dock dessa undantag att jag klarar mig ifrån de flesta problem i sociala situationer som skulle kunna uppstå. Det finns två stora områden en köpstoppare har att klara sig igenom: Det ena är gåvor och det andra är situationer där konsumtion av en vara eller tjänst ingår. Gåvor går att klara av med lite planering och tankemöda. Umgängessituationer som påkallar konsumtion är knepigare och det är också tydligt hos Levine att det är på det området de stött på flest problem.

Att inte köpa saker till sig själv är ett personligt val. Att inte bjuda tillbaka när man går och fikar med sina vänner kan vara problematiskt. Det är också i den konflikten många intressanta diskussioner kan initieras, något jag i någon mån går miste om.

Jag ska fundera på om det kanske är dags för ett totalt köpstopp under en period för att se hur detta skulle skilja sig från min nuvarande situation.

Boken Your money or your life av Joe Dominguez och Vicki Robin är en amerikansk bästsäljare med undertexten ”Transforming your relationship with money and achieving financial independence”. Genom att följa bokens nio steg lovar författarna att du ska nå ekonomiskt oberoende, det vill säga inte vara tvungen att lönearbeta för att klara ditt uppehälle. Det låter ju som någon slags skojeri, men i grunden är det väldigt enkla principer och idéer som det handlar om.

Jag fick boken i födelsedagspresent och tyckte att den var så intressant att jag nu håller på att gå igenom programmet tillsammans med min fru. Eftersom boken är anpassad för amerikanska förhållanden och vi bor i Sverige tänker jag i en serie inlägg beskriva de nio stegen och hur man enklast utför dem under svenska förhållanden. Tanken är att det ska vara möjligt att följa programmet utifrån inläggen. Boken ger självklart mer kött på benen, men ska inte vara nödvändig för att hänga med.

Det är en del jobb att genomföra de olika stegen, men förhoppningsvis får jag lite press på mig att komma vidare om jag skriver om det på bloggen.

Henrietta Mandelspån har tidigare skrivit några inlägg om boken.

Anki började skriva några temainlägg, men det verkar som att det rann ut i sanden. Dags för nystart?

Tema – Your money or your life
Tema – Your money or your life, prologen
Tema – Your money or your life, kap 1 & steg 1

Första inlägget kommer på onsdag, håll ut!

Som ett led i att minska antalet prylar i hemmet sålde jag innan jul min stereo, xbox och allt annat som fanns i stereobänken under teven. Istället köpte jag en kompakt dator att använda som mediacenter. I mediacentret samlas teve, film, musik och bilder i en enda burk som är kopplad till teven. Smidigt och snyggt. Problemet var bara att jag inte fick den nya datorn att fungera med teven. Lösningen på problemet var att ta min gamla dator och använda den istället. Den är betydligt större och fläktarna låter mer, men det fungerar i alla fall.

Eftersom jag normalt använder min bärbara dator har den stationära mest stått och samlat damm. Att den kompakta skulle gå samma öde till mötes var inte svårt att räkna ut.

Jag vet att jag inte kommer att använda den här datorn eftersom våra behov fylls av mediacentret och min bärbara dator. Likväl kan jag inte förmå mig själv att lägga ut den på blocket eftersom jag också vet att jag kommer att få väldigt mycket mindre pengar för den än vad delarna kostade att köpa för mindre än ett halvår sedan. Jag har skrivit om detta tidigare, men jag är så fascinerad av denna psykologiska process. Jag gissar att det kommer att dröja ytterligare några månader innan jag till slut känner mig redo att sälja iväg datorn och vid det laget kommer jag att få ännu mindre pengar.

Varför agerar vi på detta fullständigt irrationella sätt? Vad är det som gör det så svårt att skilja sig från de saker som man en gång har köpt?

Att ha köpstopp ser i alla fall till att inte några nya prylar kommer in i hemmet. Det underlättar utrensningsprocessen.

Idag skriver Financial Times att Ryssland i år kommer att drabbas av fallande oljeproduktion. Sedan Ryssarna fick ordning på sina fält i mitten av nittiotalet har de stadigt ökat sin produktion. I de prognoser som gjorts över vilka länder som ska stå för det ökade utbudet av olja framöver har Ryssland varit ett av de viktigaste. Det verkar nu som att ännu ett av de länder som hittills lyckats öka sin produktion slagit i taket.

Artikel i Financial Times

Samtidigt rapporteras att Brasilien gjort ett stort preliminärt fynd av ett stort oljefält utanför landets kust. Brasiliens energimyndighet hävdar att fyndet kan vara det största som gjorts på trettio år. Uppgifter om 33 miljarder fat olja figurerar i pressen. Normalt så revideras dessa siffror ned ordentigt i takt med att man får mer kännedom om fältet, men om vi säger att den är korrekt: Hur mycket olja är 33 miljarder fat? Svaret är att det motsvarar lite mer än ett års konsumtion av olja på nuvarande nivå.

Det är detta som är problemet. Även om man har gjort det största fyndet sedan oljekriserna på sjuttiotalet så spelar det liten roll i det stora hela eftersom konsumtionen idag är väldigt mycket större.

Det som dessutom är mer relevant är vilket flöde av olja som detta fält skulle kunna producera. Det hjälper inte att det finns 1000 miljarder fat råolja någonstans under havet om det inte går att få upp den med vettig hastighet. Så länge producenterna inte klarar av att hålla jämna steg med den ökande efterfrågan från världens alla länder kommer priset på råolja att gå upp.

Artikel i DI

Artikel i Financial Times

Justja, även priset på råolja slog nytt rekord idag med $112.

Den skäggtrimmer som jag fick när jag flyttade till Stockholm för snart tio år sedan började att tappa sugen efter nyår. Batteriet blev så dåligt att även med en hel natts laddning hann jag knappt raka mig innan det var slut igen. Eftersom den i övrigt är i strålande skick och jag har köpstopp bestämde jag mig för att försöka byta ut batteriet mot ett nytt.

När jag började ta isär den blev det snabbt tydligt att den inte är konstruerad för att det ska vara möjligt. Tanken från Braun är sannolikt att när batteriet efter tio år är slut ska man köpa en ny skäggtrimmer. Det här fenomenet stöter man på med många andra apparater. I Apples iPod är till exempel batteriet så krångligt att byta att man måste lämna in den och det kostar så pass mycket att det känns som mer värde för pengarna att köpa en helt ny häftig iPod med färgskärm istället. Musikspelare utvecklas förvisso snabbt och kan på bara något år kännas hopplöst omoderna. En skäggtrimmer är dock ganska likadan idag som för tio år sedan. Att även den typen av apparater är konstruerade för att behöva slängas bort innan de är trasiga tycker jag är bedrövligt. Nu lyckades jag till sist byta batteri, det tog några timmar, men när jag väl fick alla bitar på plats och kunde raka mig som i gamla dagar kände jag mig väldigt nöjd med mig själv.

Fick via Anki länken till en artikel av Ann Heberlein. Ann har i vår synts i många sammanhang när det talats konsumtion. Jag tycker att hon över lag har försökte mana till reflektion kring våra konsumtionsmönster. I den långa artikeln ”Måste vi sluta shoppa?” publicerad i tidskriften Arena frågar hon sig om man kan fortsätta att vara en solidarisk medborgare om man slutar shoppa. Artikeln är en utveckling av några artiklar som tidigare publicerats i Sydsvenskan.

Ann Heberlein om tid och konsumtion

Köpstopp avslöjar

I enlighet med den gängse analysen av konsumtionssamhället skriver hon:

Vi köper en identitet, vi väljer en livsstil, vi manifesterar våra värderingar genom de varor vi konsumerar.
Om individens identitet och existensberättigande tidigare var kopplad till hennes förmåga att producera och därigenom bidra till samhällets nytta är individens identitet i konsumtionssamhället snarast relaterat till hennes kapacitet som konsument. Det räcker alltså inte att vara en skicklig yrkesmänniska för att förtjäna en plats i samhället: Du måste köpa dig existensberättigande, du måste bidra genom att spendera.

Hon beskriver besviket hur hennes familjs flytt från Malmö till Österlen inte blev det liv utan statusstress och konsumtionshysteri som hon hade velat.

I de gamla skånelängorna på Österlen hittar du varken rostfria vitvaror, storbildsteve eller hemmaspa. Folk åker inte på semester till Thailand och köper verkligen inte handväskor från perverst dyra franska designers.
Nej, här råder andra ideal. Det ska renoveras pietetsfullt och miljövänligt. Det ska komposteras och odlas giftfritt (infödda österleningar kallade oss hånfullt för ”månskensbönder”). Husen ska gärna inredas med svindyra möbler från Norrgavel och Miljögården, mattorna är från Pappelina, kaffet är färskmalet och brödet från Olof Victors (en valnötslimpa för 54 kronor, bakat på stenmalet ekologiskt mjöl).

Människorna på Österlen visar sig bara ägna sig åt en mer förfinad typ av konsumtion. Besviken återvänder familjen till Malmö.

Jag håller med Ann i det hon skriver och tycker att hennes analys i grunden är riktig. Det jag saknar är sökandet efter svaren på de frågor som uppenbarar sig.

Varför är det så att vi definerar oss själva genom konsumtion?

Varför är det viktigt vad våra barn har för märke på sina jeans?

Hur gick det till att vi gick från att vara medborgare till att vara konsumenter?

Vad får det för långsiktiga konsekvenser för människor och miljö om vi fortsätter på den inslagna vägen?

Ann avslutar artikeln:

Jag har lämnat Österlen och drömmen om att bryta mig loss från konsumtionssamhällets ok, både Judith Levine och AntiAnki Gramming har börjat shoppa igen. Är det sorgligt? Ett misslyckande? Nej, faktiskt inte. Verkligheten kan även finnas i en prasslande papperspåse från mq.

Återigen: Hur kommer det sig att verkligheten finns i en prasslande papperspåse från MQ? Varför dömmer vi oss själva och andra efter hur vi konsumerar? För det gör vi, även om vi inte vill erkänna det för oss själva.

Jag ser fram emot texter som analyserar vårt konsumtionsbegär och inte bara beskriver nuläget!

En fjärdedel av köpstoppet är avklarat. Hittills har det varit så enkelt att inte köpa något att jag börjar fundera på om det är något fel på mig. Inte heller under mars har jag varit frustrerad över köpstoppet utan det har flutit på utan problem. Det jag har känt någon gång är att jag skulle vilja köpa en bok, men jag önskade mig istället de böcker jag ville läsa i födelsedagspresent och fick på så vis en del av de jag inte kunnat köpa. En positiv sak med köpstoppet är att för första gången på väldigt länge hade jag en önskelista för min födelsedag och blev verkligen glad över presenterna jag fick. Inte så att jag inte brukar bli glad normalt, men nu var det lite mer som den känslan man kunde ha när man var liten och väntat länge på något som man önskat till födelsedagen eller julafton.

Min tanke med köpstoppet är primärt att verka för materiell enkelhet, det är därför jag undantagit konsumtion av tjänster som restaurangbesök och liknande från köpstoppet. Jag ska under april föra dagbok över den typen av aktiviteter för att se hur mycket sånt jag gör och eventuellt kommer jag att prova på totalt köpstopp under någon månad senare i vår.

Under april vet jag redan nu att vi kommer att göra ett undantag för hushållet då vi måste skaffa trall och möbler till vår balkong. Jag har letat runt på blocket men inte hittat något begagnat, antar att det är fel säsong… Ska fråga på Freecycle också, men har inte så höga förhoppningar.

Undantag för mig under den andra månaden

Jag har inte behövt göra något undantag.

Undantag för familjen den andra månaden

Jag kan inte dra mig till minnes att vi köpt något till hemmet under månaden.

Prylbehov just nu

Jag fick både löparbyxor och löparstrumpor och som sagt en bunt med böcker som jag önskat mig så nu är jag nere på noll igen vad gäller prylbehov.

Rergeringen bjuder in företrädare för företag och organisationer som ska komma med förslag till höstens klimatproposition. Jag vill skicka in lite egna förslag. Tiden för teknikoptimism och tron på att "hållbar tillväxt" kan lösa problemet är över. Nu behöver vi radikala idéer som ändrar samhället i den hållbara riktning vi behöver.

Istället för fortsatt utbyggnad av motortrafiklederna, gör om en fil till en cykel och mopedfil

Medelhastigheten i rusningstid är så låg att det skulle gå lika snabbt att cykla eller åka elmoped. Motortrafiklederna utgör de kortaste vägarna för att förflytta sig över längre avstånd och de borde vara öppna även för miljövänliga fordon.

Stoppa byggandet av alla köpcentrum som ligger utanför stadskärnorna

Satsa på de befintliga centrum som finns. Gör de bilfria och prioritera människor och cyklar istället.

Stoppa omedelbart satsningen på etanol som biodrivmedel

Använd pengarna till att forska fram energieffektiva elfordon. Det finns ingen anledning att premiera bränsletörstiga etanolfordon på det sättet vi gör i Sverige idag.

Instifta en ingen-bil-premie

De hushåll som inte har någon bil får en skatterabatt på exempelvis 25 000 kronor varje år.

Stoppa byggandet av alla nya elkraftverk

Så länge det är mer samhällsekonomiskt gynnsamt att energieffektivisera ska vi inte bygga några nya kraftverk i landet.

Inför flygskatt på alla inrikes sträckor där det finns alternativa transportslag som inte tar längre tid att nyttja

Praktexemplet är Stockholm – Göteborg. Det ska inte vara ekonomiskt lönsamt att ta flyget vid något tillfälle.

Använd spillvärmen från kärnkraftverken

Bygg enorma växthus för att odla grönsaker. Bygg fjärrvärme. Att vi skeppar ut 126 TWh rakt i havet varje år är inget annat än en nationell katastrof.

Vilka radikala idéer har du?

Gisela Linde som skrivit boken Lev enklare – Idéer för en hållbar livsstil gästade Go’kväll i SVT och talade om boken.

Länk till programmet på SVT Play

Intervjun börjar ungefär sju minuter in i programmet.