frivillig enkelhet

SvD skriver idag om ett forskningsprojekt i Karlstad. Forskarna har undersökt sambandet mellan bilåkning och välbefinnande. 70 familjer deltog i undersökningen och 45 av dem uppgav att de hade ökat sitt välbefinnande markant. Det var samma familjer som i genomsnitt minskade ned på sitt bilåkande med 10 procent.

Är resultatet bara en slump eller blir man lyckligare av att ta kollektivtrafiken? Studien i Karlstad fortsätter i två år till, vi får se hur det utvecklar sig.

Läs hela artikeln här.

Mats-Eric Nilssons bok Den hemlige kocken fick stor uppmärksamhet när den publicerades 2007 och har hittills sålts i fler än 60 000 exemplar. Själv har jag köpstopp och fick låna ett exemplar av en snäll kollega.

Jag hade hört många kommentarer om Den hemlige kocken från vänner och bekanta som alla vittnat om hur de helt ändrat sin syn på många livsmedel som tidigare varit stapelvaror i deras hem efter att ha läst boken. Jag började läsa med utgångspunkten att jag trots allt är en hyggligt upplyst konsument som undviker de värsta avarterna. Men i takt med att jag läste boken kom jag på mig själv med att bli mer och mer indignerad över sakernas tillstånd. Frågan "ska det verkligen vara så här?" dök hela tiden upp i mitt huvud. För mig handlar det inte bara om alla tillsatser utan också att vi faktiskt vant oss vid undermåliga produkter. Fabriksbröd exempelvis är ju helt kasst. Det vet jag, jag brukar själv baka bröd ibland och det är otroligt mycket godare. Det handlar inte bara om att väga pris mot kvalitet. I många fall finns det inte ett kvalitetsalternativ att välja i den vanliga butiken.

Nu ska frun också läsa boken. Vi får se vad som åker ut ur skåpen här hemma…

I dagarna har uppföljaren till Den hemlige kocken, Äkta vara kommit ut på Ordfront, vi får se om den får lika stor uppmärksamhet. Jag tror att vi bara har sett början på matupproret.

Anki har skrivit om Den hemlige kocken här och här.

Månaderna flyger fram. Nu återstår inte ens två månader av mitt köpstopp och jag måste faktiskt säga att det känns ganska skönt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag känner mig less på köpstoppet just nu, men det gör jag i alla fall. Jag tror det kan vara så enkelt att jag i höstens regn, rusk och mörker skulle vilja köpa något för att pigga upp mig själv lite. Om det är någon gång jag brukar ägna mig åt tröstshopping torde det vara i oktober och november.

Oktober har inte inneburit några större frestelser. Familjen har varit sjuk i varierande grad hela månaden vilket gjort att vi mest varit hemma och kurerat oss. I vardagen är det inte jättesvårt att köpstoppa, all tid går ändå åt till att äta, sova, jobba och kanske en stunds avkoppling där någonstans emellan.

Jag var på gång ett tag att köpa en höstjacka, men min kära fru peppade mig till att fortsätta med de kläder jag redan har. Helt klart är det kläder som blir mest lidande av ett köpstopp. Efter ett tag blir det faktiskt uppenbart att kläder är förbrukningsvaror. Bland annat gick ett par av mina jeans sönder ordentligt mitt i månaden. Fram med symaskinen och laga…

Som vanligt är största mängden noteringar i min kassabok utemat av olika slag. Om jag tar bort utematen för oktober månad har jag bara köpt saker vid sex tillfällen varav fem var matinköp. Jag ligger konstant på mellan 1500-2000 kr i utemat per månad fördelat på middagar, luncher och fika. Här finns det stora pengar att spara om man vill. Jag har faktiskt ändrat beteende en del och äter exempelvis oftare mat hemma hos kompisar istället för att gå ut och äta, särskilt på vardagar.

Undantag för mig under den tionde månaden

Jag har inte gjort något undantag för mig under månaden. Dock har jag valt att köpa lös min hempc efter tre år, jag har inte betalat för den ännu så tekniskt har jag inte brutit mot köpstoppet. Vi får se när fakturan kommer…

Undantag för familjen under den tionde månaden

Inget undantag.

Prylbehov just nu

Jag behöver köpa en framlampa till min cykel, det får sortera in under nödvändigt på grund av säkerhetsskäl. Det är mörkt ute nu på morgonen. Kläderna fortsätter att förfalla, men det ska inte vara något problem att klara sig till mellandagsrean. Jag skulle verkligen vilja ha ett större minneskort till min mobiltelefon, men även det kan vänta. Kanske julklapp?

Jag har länge tänkt gräva lite djupare i kostnaden för att bygga nya elkraftanläggningar av olika slag. När det diskuteras kärnkraft kontra vindkraft så lyfts just den ekonomiska aspekten ofta fram som ett argument för än det ena än det andra. Exempelvis hävdade Lester Brown vid sin bokpresentation i Stockholm att kärnkraft inte kunde konkurrera med vindkraft om alla kostnader togs med i beräkningen.

Nu faller det sig så bra att Elforsk med jämna mellanrum undersöker hur det ligger till på området och publicerar en rapport. Den senaste  heter El från nya anläggningar 2007. Den innehåller mycket matnyttig information. Jag har valt att koncentrera mig på att jämföra kostnaderna för kärnkraft och vindkraft eftersom de är de två kraftkällor som diskuteras mest just nu.

Jag jobbar inte inom elkraftområdet utan litar på att Elforsk saknar incitament att framställa något energislag som bättre samt att de har gjort korrekta antaganden i sin analys.

Investeringskostnad och driftkostnad

När det gäller vindkraft så uppskattar rapportförfattarna kostnaden för investeringen inkl. nätanslutning till 11 000 kr/kW för en mindre landbaserad park och 12 500 kr/kW för en större. Drift och underhållskostnaden uppskattas till 9 öre/kWh för båda storlekarna.

För kärnkraften tittar man på kostnaden för de olika typerna av reaktorer som säljs kommersiellt idag: Areva EPR, Westinghouse AP-1000, GE ABWR och GE ESBWR. Investeringkostnaden uppskattas till mellan 1500-2000 $/kWe. Omräknat i svenska kronor blir det för den billigaste ungefär 10 500 kr/kWe. Drift och underhållskostnaden uppskattas till 10-12 öre/kWh inkluderat bränsle och kostnaderna för att ta hand om avfallet och montera ned reaktorn när den är slut.

När rapportmakarna sammanfattar alla aspekter landar de på följande produktionskostnad i öre per kWh:

Kolumn 3-4 är kostnad utan skatter, avgifter och bidrag, kolumn 5-6 med skatter, avgifter och bidrag.

Jag antar att anledningen till att kärnkraften ligger betydligt bättre till jämfört med vindkraft trots likvärda investerings- och driftskostnader är att en kärnkraftsanläggning har en betydligt högre nyttjandegrad än en vindkraftanläggning. Där en vindkraftanläggning kanske ligger på 30-40% av teoretiskt max på årsbasis ligger en kärnkraftanläggning på över 90%.

Sett ur ett strikt ekonomiskt perspektiv ser det onekligen ut som att kärnkraften har en upp på vindkraften.

Erich Fromm var en tysk psykoanalytiker och samhällskritiker som levde 1900-1980. Han skrev en lång rad kulturkritiska böcker där han analyserade det samtida industrisamhället. En av hans sist blev Att ha eller att vara som publicerades 1978.

I boken driver Fromm tesen att havandet blivit industrisamhällets signum. Om man inte har (äger) något så är man inte heller något.

Genom att analysera språkbruk, lärande, läsande, tro och mycket annat argumenterar han för hur västerlandet blivit allt mer fjättrat vid ägandets bojor. På alla områden är vi besatta av att ha istället för att fokusera på att vara.

Boken publicerades för trettio år sedan men känns i allra högsta grad aktuell även idag. I en tid då våra livsprojekt till stor del går ut på att förverkliga oss själva genom tingen (huset, bilen, båten, teven, kläderna,  osv) presenterar Fromm ett lockande alternativ.

Det är ett tag sedan jag läste ut boken men jag har kommit på mig själv att gå och fundera på den vid ett flertal tillfällen. Att ha och att vara är två skilda livsformer. Att ha innebär ägande och leder till konkurrens, avundsjuka och aggression. Att vara kräver oberoende, frihet, mänsklig mognad och kritiskt förnuft.

Bokens budskap stämmer väl överens med grundpelarna inom frivillig enkelhet även om det begreppet inte hade vunnit allmän spridning vid tiden för utgivningen. Som en reflektionsbok över vad vi fokuserar på här i livet är Att ha eller att vara väl värd att äga.

Det här inlägget är även publicerat på Frivillig enkelhet.

I juni började jag en följetong om våra sopor. Den fick ett abrupt slut när vi åkte upp till Norrbotten på semester. Ansatsen då var densamma som flera andra använt sig av: spara soporna och gå igenom dem för att se vad det är man egentligen slänger.

Förutom att detta är ett ganska utrevligt arbete kräver det också utrymme och tålamod från övriga familjemedlemmar. Jag har den senaste tiden provat ett annat angreppssätt som jag tycker fungerar bättre för mig i vardagen. Det hela är väldigt enkelt och bygger egentligen på samma princip som jag tillämpar när det gäller materiell enkelhet.

Varje gång jag slänger något frågar jag mig följande:

1. Varför slänger jag detta?
2. På vilket sätt skulle jag kunna förändra mitt beteende så att jag inte behöver slänga en likadan sak igen?

Det första jag märkte när jag började hantera mitt slängande på detta sätt var vilken automatiserad handling det är att slänga bort saker. Vi slänger bort otroliga mängder saker varje dag utan att ägna en tanke åt varför vi gör det.

Det visar sig att genom att hejda sig själv varje gång vid soptunnan och ställa dessa två frågor lär man sig en hel del om sig själv och man tvingas till en stor dos självrannsakan.

Man kan dela upp slängandet i tre kategorier:

1. Saker som lätt går att substituera och inte kräver stor beteendeförändring.
2. Saker som inte går att substituera och kräver beteendeförändring.
3. Strukturellt avfall som är svårt att undvika givet den befintliga samhällsstrukturen.

Exempel på den första kategorin:

• Ta med en mugg till jobbet och använda den istället för att slänga en pappersmugg efter varje fikarast.
• Ta med ett glas till lunchrummet istället för att använda en pappersmugg varje dag.

Exempel på den andra kategorin:

• Vi köper för mycket frukt och slänger därför mycket som blivit gammalt. Förändring kräver att vi faktiskt accepterar att vi inte äter mycket frukt på veckorna.
• Ge lagom mat till sonen så att man slipper slänga det han lämnar. Här gäller det att ge lite åt gången och vara tålmodig och lägga upp mer.

Exempel på den tredje kategorin:

• En stor del av hushållsavfallet är organiskt. Om kommunen inte har insamling av detta för rötning/kompostering finns det inte så mycket annat att göra än att slänga det i hushållssoporna. (Man kan förstås ordna en egen kompost, men det kräver utrymme vilket inte alltid finns.)
• Många matvaror finns endast i förpackningsintensiva versioner. Stapelvaror skulle utan problem kunna vara i större förpackningar och till och med på lösvikt i butiken.

Prova på att ställa dig de två frågorna under en dag. Det kommer garanterat sätta igång en tankeprocess. Sen kan du påbörja det mödosamma arbetet att förändra ditt beteende i en sopsnål riktning!

Som ni kanske har märkt har det inte varit mycket aktivitet här på bloggen den senaste månaden. Vardagens bestyr med jobb-hämta-äta-leka-sova har kommit igång på riktigt. Det betyder för min del också att det inte funnits speciellt mycket tid att fundera på köpstoppandet. För att få ihop dagarna har jag börjat med matlåda fyra dagar i veckan. På torsdagar går jag ut och äter vilket å ena sidan nu känns väldigt lyxigt jämfört med att sitta och äta ur en plastlåda, å andra sidan börjar jag fundera på om det egentligen är värt merkostnaden eller om jag ska spara pengarna till något som ger bättre utdelning.

Just detta hur sådant som tidigare varit vardag förvandlas till lyx när man inte gör det lika ofta är intressant tycker jag.

Undantag för mig under den nionde månaden

Jag har inte gjort något undantag.

Undantag för familjen den nionde månaden

Vi har köpt en hårklippare för att frun ska kunna klippa mig och sonen. Det tog två timmar i Kungens Kurva innan jag till sist hittade en som var prisvärd och hade de funktioner vi behöver. Denna episod ledde till en intressant diskussion med några bekanta där ena hälften menade att det var meningslöst att lägga så mycket tid på ett inköp och den andra att det är viktigt att verkligen se till att köpa det man vill ha.

I det här fallet var alternativet till hårklipparen för 199 kr en dyrare för 799 kr och då tyckte i alla fall jag att det var värt tiden. Symptomatiskt hade dock den modellen som jag egentligen ville köpa utgått ur sortimentet. Inte första gången det händer. Nästa gång jag ska köpa något så ringer jag innan och kontrollerar att varan finns hemma.

Prylbehov just nu

Jag har suttit och suktat efter iPhone och EeePC. Känner ett visst sug efter att ha något som man kan ta med sig för att kunna surfa. Här måste jag nog ta ett principbeslut. Vill jag alltid vara uppkopplad eller ska jag välja att inte vara det när jag är på språng?

Jag fick två burkar med Ubuntu Cola skickad som varuprov till mig. Ubuntu är som en del kanske vet även namnet på en populär Linuxdistribution, men själva ordet är Zulu och symboliserar medmänsklighet och gemenskap. Ubuntu Cola är rättvisemärkt och innehåller rörsocker från odlingar i Malawi och Zambia där odlarna får en skälig ersättning.

Jag kan inte påstå att jag hade speciellt höga förhoppningar på smaken, men jag blev otroligt positivt överraskad. Om man ska försöka beskriva den skulle jag säga klassisk Coca-Cola fast lite mildare och med en hint av körsbär och vanilj.

Ubuntu Cola distribueras i Sverige av Saturnus beverages och finns bland annat att köpa hos kaffekedjan Barista.

Forskare vid Monash University har gjort en bränslecell där de bytt ut platina mot gore-tex.

The same way as waste vapour is drawn out of this material to make hikers more comfortable to less prone to hypothermia, so it is able to ‘breathe’ oxygen into our fuel cell and into contact with the conductive plastic – Dr Winter-Jensen

Platina är en väldigt ovanlig och därför dyr metall som hittills använts i bränseceller.

The cost of the platinum component alone of current fuel cells for a small car with a 100kW electric engine is more than the total cost of an 100kW gasoline engine. Also current annual world production of platinum is only sufficient for about 3 million 100kW vehicles, less than one-twentieth of the current annual global production of vehicles.

Ett av problemen med väte som drivmedel i transportsystemet har varit att själva bränslecellen är enormt dyr att producera, bland annat på grund av platinabehovet. Det kvarstår fortfarande många problem att lösa vad gäller framställning, lagring och transport av väte, men om detta stämmer kanske ett av problemen kommit närmare sin lösning. Fortsättning följer!

Läs hela nyheten här. Nyheten uppsnappad hos Robert Rapier.

Nu har jag läst Mattias Hagbergs bok Skräp som jag skrivit om tidigare. På Mattias blogg finner man hans kommentarer kring läsarreaktioner och recensioner, väl värt att läsa.

Boken är kort och lättläst. Sakligt och utan krusiduller beskriver Hagberg hur det går till i tillväxtbranschen avfallshantering. Hela avfallsbranschen bygger för större volymer i framtiden, samtidigt som företrädare avsäger sig ansvaret för att minska mängden avfall. Det är deras levebröd det handlar om.

På ett naturligt sätt väver Mattias in historiska referenser i texten som hjälper till att förklara varför vi har hamnat där vi hamnat. Till exempel hur sopnedkastet var dåtidens rationella lösning på avfallsproblemet.

Gemensamt för de flesta som intervjuas är att de inte ser minskad konsumtion som lösningen på sopproblemet. Den eviga tillväxtens omöjlighet är den ständigt närvarande elefanten i rummet som ingen vill kännas vid. Alla med intellekt och logisk slutledningsförmåga begriper att i en begränsad värld är evig tillväxt en fysisk omöjlighet. Visst kan vi förlänga tillväxtåldern genom att effektivisera energi- och råvaruanvändning, men till syvende och sist finns det en begränsad mängd atomer här på jorden som vi har till vårt förfogande i form av olika råvaror.

Trots att bokens referenslista ryms på sista sidan fick jag flera nya böcker att läsa. Lubbe Nordströms Lortsverige har jag hört talas om tidigare, Elin Wägner kanske i någon passus men jag har inte läst hennes bok Väckarklocka. Fred Hirschs bok Tillväxtens sociala gränser (på engelska här) ligger redan reserverad på Hornstulls bibliotek!

Det är en fin bok som Mattias Hagberg skrivit och jag hoppas att många människor läser den och reflekterar över budskapet och sitt eget konsumtionsbeteende. Själv kommer jag köpa ett exemplar så fort mitt köpstopp är över, ge bort det och uppmana mottagaren att skicka den vidare till någon annan efter läsning.