Det här inlägget handlar om den tredje delen av Giséla Lindes bok Lev enklare – Idéer för en hållbar livsstil: Tingen
Här är Ankis inlägg om den tredje delen.
Mina tidigare inlägg om boken:
Lev enklare: Ett enklare liv – varför det?
Lev enklare: Måste-borde-vill – en livsinventering
För att göra det tydligare vad som är mina kommentarer har jag i detta inlägg kursiverat dem.
Besök på en öde ö
I det inledandet kapitlet av tredje delen beskriver Giséla hur vi överkonsumerar för att leva ståndsmässigt och hur vi blir den materiella standardens fångar eftersom vi är rädda att förlora i välstånd om vi väljer nya oprövade vägar. Hon menar att det är lättare att få syn på ”för lite” än på ”för mycket” och att risken att verka fattig skrämmer oss till att ständigt förnya vårt hem. Det finns alltid någon i omgivningen som har en tjusigare bil eller väska. Kapitlet är delvis skrivit på ön Källskär i den Åländska skärgården. På ön lever Linde ett enkelt liv utan elektricitet och rinnande vatten. Genom att ta paus från tingen, som vi ofta gör exempelvis på semestern får vi bättre syn på vilka saker som är nödvändiga och vilka vi skulle kunna klara oss utan. Som övning föreslår Linde att semestra avskalat och enkelt, till exempel vandra, segla eller campa.
Det här kapitlet tillför egentligen inte något nytt till de två första delarna av boken. Jag fastnade dock för Lindes beskrivning av hur hon läser Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset:
Livet ska levas, helt enkelt, och den dyraste gåva du kan få av mig är ett fingergull, en ring, som jag fick av min mor som hon fick av sin far som han fick när han låg vid hirden när han var ung. Ingen sak är utan historia och mening – för till vad nytta skulle meningslösa saker vara, och vem vill väl ha en sådan gåva?
Den typen av förhållande har vi väldigt sällan till våra saker nu för tiden. Till skillnad från tidigare generationer innebär det inte katastrof om någon viktig sak går sönder. Om exempelvis lien gick förlorad för en småbonde på början av 1900-talet var det inte bara att gå att köpa en ny. De ekonomiska resurserna fanns inte på den tiden. När reklamen efter kriget införde engångsprodukter på allt fler områden vande vi oss vid slit-och-släng och vande oss av att återanvända och spara. Om du tänker efter är de flesta engångsprodukter du använder dagligen ersättare till tidigare återanvändbara. Engångsrakhyvel – rakkniv, engångsblöjor – tygblöjor, hushållspapper – hushållstrasa, för att ta några exempel. Det finns egentligen ingenting som säger att vi måste använda engångsprodukterna, i många fall är det lika enkelt att använda återanvändbara istället och för det mesta är det mycket billigare. Men för oss som inte varit med om att använda rakkniv finns inte det alternativet i vår sinnesvärld.
Rensa rum, skapa utrymme
Här skriver Linde om att rensa i röran. Inspirerad av feng shui-konsulten Karen Kingston uppmanar hon oss att rensa ut sådant i hemmet som stressar upp oss. Ett överbelamrat hem blockerar energiflödet både i rummen och i din kropp.
Vi rensar hemma av och till och jag har som uttalat mål att mängden saker över tid ska minska i vårt hem. Jag tycker att vi har kommit ganska långt, men vi har en bit kvar. Det är fortfarande en del saker i vårt hem som inte har någon naturlig plats och vissa avställningsytor överbelamras med skräp av den anledningen. Några reflektioner när det gäller att rensa:
- Smarta förvaringssystem och mycket förvaringsutrymme uppmanar till samlande. När vi flyttade till vår nya lägenhet fick vi en tredjedel så mycket förrådsutrymme som tidigare. Jag trodde aldrig att det skulle gå att få in alla saker i det lilla förrådet, men efter mycket rensande gick det alldeles utmärkt! Vi har ej heller speciellt mycket garderober. Det finns helt enkelt inte många platser att förvara saker på vilket innebär en naturlig begränsning av hur mycket vi kan samla på oss. Ett förråd är per definition en plats där saker du inte behöver placeras.
- Det hjälper inte att rensa om det strömmar in lika mycket nya saker genom ytterdörren. Ett års köpstopp ger dig perspektiv på dina inköp och du kommer inte att shoppa på samma sätt efteråt.
- Om det är något i ett rum som du ständigt behöver fixa med ska den saken mest troligt bort.
Giséla fortsätter kapitlet med att föreslå att ett sätt att klara sig med färre prylar är att vara kräsen och bara köpa det som är gott nog. Jag vet inte riktigt om jag håller med om den inställningen. Jag har alltid varit en person som lägger mycket tid på att göra det perfekta köpet. När jag var inne på tredje kvällen av surfande för att hitta den perfekta videokameran undrade min fru stillsamt om jag inte hade något viktigare att ägna mig åt. Det fick mig att få upp ögonen för hur mycket tid jag använde för att utvärdera och köpa prylar. Sanningen är den att i regel är det inte speciellt stor skillnad i kvalitet mellan olika märken och modeller av exempelvis hemelektronik. För en vanlig människa räcker det mesta alldeles utmärkt. Visst är det viktigt att hitta just de saker du vill ha, men låt det inte gå till överdrift. Lägg mer energi på att vårda dina ägodelar så håller de längre.
Avstå – och hitta det rätta måttet
Det här kapitlet handlar om fastan. Linde skriver om hur vi i det sekulära Sverige behållit godbitarna av de religiösa högtiderna, men vi har skippat de andra delarna, till exempel fastan som tidigare följde på fastlagstisdagen. Det är en intressant iakttagelse och det känns symptomatiskt för vårt mer-är-bättre-samhälle. Giséla pratar med ett antal personer som beskriver hur fastan låter dem komma närmare sig själva. Frivillig askes under en tid kan hjälpa dig att hitta ditt rätta mått. Vad som är tillräckligt för dig.
Frivillig enkelhet handlar för mig om att sakta skala bort lager på lager på olika områden för att till slut hitta mitt rätta mått. Då jag känner att jag har landat där behöver jag inte fortsätta att skala av ytterligare lager utan kan stanna och känna att nu är jag nöjd – jag har hittat vad som är lagom för mig.
Stoppa shoppa
Här blir det mer konkret. Linde citerar frivillig enkelhet-gurun Cecile Andrews: ”Att köpa något är lösningen på nästan allt i det här samhället.” Att shoppa fyller sällan något egentligt materiellt behov. Det är något annat det handlar om. Vi väljer prylar istället för att reflektera över våra liv, känna och tänka efter. Vi är fast i ett konsumtionsfängelse där att konsumera definerar vilka vi är, vår identitet och vår status.
För att beskriva varför konsumtionen är så illa radar Giséla upp några rubriker:
Saker:
- fjärmar oss från naturen
- kostar pengar
- kostar tid
- kostar energi – din livsenergi
- minskar påhittigheten
- påverkar vår självbild
Det viktigaste här är att shoppandet är en så integrerad del av vilka vi är att vi inte tänker efter varför vi gör det. Varför säger en stor andel av befolkningen att shopping är deras främsta fritidsintresse? Vad säger det om vårt samhälle att en stor andel av befolkningen säger att shopping är deras främsta fritidsintresse?
Kapitlet avslutas med att Giséla föreslår ett köpstopp som ett sätt att testa hur du klarar att inte konsumera.
Frivillig enkelhet – och ofrivillig
I det här avslutande kapitlet försöker Giséla att sammanfatta kritiken mot frivillig enkelhet och downshifting: att det är något bara de rika har råd att göra. Hon ställer sig frågon om enkelheten bara räknas om den är frivillig, eller om det är själva enkelheten som är det intressanta: vare sig om den är frivillig eller inte. Om frivilligheten är det viktiga begränsas det till de som redan har allt. Om enkelheten är poängen händer något annat, då kan alla vara med. Giséla föreslår att vi istället ska prata om medveten enkelhet, det kan vara ett sätta att flytta fokus från frivilligheten.
Det här är en svår fråga som inte har något enkelt svar. Jag är dock övertygad om att människor i alla inkomstskick har mycket att vinna på medveten enkelhet. Genom att flytta fokus från det materiella och konsumtion frigörs tid som kan användas till att berika livet på andra områden. Frågan är om du måste befinna dig på konsumtionsbergets topp för att kunna blicka ut över förödelsen och välja en annan väg ner, eller om det går att göra det även när man befinner sig på vägen upp och hjärtat bultar av ansträngningen att stiga uppåt.
frivillig enkelhet 
Kommentera