frivillig enkelhet

En gång spelade vi fotboll, jag missade målet, tog bilen och hämtade bollen 50 meter bort. 

DN skriver idag om cykling och bilresor. Med hyggligt jämna mellanrum dyker den här typen av artikel upp i media. För alla som är hyggligt insatta i ämnet är det väl känt att ungefär hälften av alla bilresor är på 5 km eller mindre. Utmaningen är att få fler att ställa bilen och istället gå eller cykla dessa resor. Det är alltid roligt att se hur perspektivlösa vissa cykelfrälsta är när det handlar om cyklandets positiva effekter. ”Jag har fyra kilometer till jobbet och jag sparar tusen kronor per år på att ta cykeln i stället för bilen,” säger Martin Svensson. Jag vet inte riktigt hur Martin har räknat, men för en inbiten bilist torde tusen sparade kronor på ett år inte vara något vidare starkt argument för att ställa bilen. Tyvärr är nog den bistra sanningen att väldiga många människor föredrar att ta bilen framför att riskera att bli svettig på en cykel.

Staffan Forsell på Stockholms kommun gör en intressant iakttagelse när han säger att stockholmare jämför sina bilresor mot hur lång tid det tar att åka kommunalt. Jag har haft många diskussioner med kollegor som har 5-10 km till jobbet som kretsar kring just detta. Flera har faktiskt börjat cykla (av motionsskäl) och insett att det tar lika lång tid att cykla inklusive en dusch på jobbet som att köra bil. Jag tror att om fler bara provar på vad det innebär att cykla till jobbet och gör det på en hyggligt bra cykel kommer vi snabbt se en minskning av bilanvändandet.

Själv har jag nyligen skaffat en lastkärra till min cykel. Återkommer med ett separat inlägg om denna.

Idag med start klockan 13.00 är det Miljöbloggforum. Själv är jag i Norrbotten och kommer att följa föreläsningarna via webben. Titta in du också om du är intresserad.

Det har blossat upp en debatt om ekomatens vara eller icke vara. DN skriver idag att det finns forskare som menar att ekomat inte tillför något mervärde:

– Vi har ju gjort hur många studier som helst, och det finns ingen av dessa som visar att ekologisk odling blir bättre än konventionell odling. Ändå är det vi som blir kallade för knäppgökar, säger Olle Andrén, professor i växtnäring och markbiologi på SLU.

Han och hans kolleger menar att det svenska, konventionella jordbruket är så välutvecklat och miljövänligt att den ekologiska odlingen inte tillför något. De framhåller också att det inte finns några studier som visar att bekämpningsmedlet som används inom det svenska lantbruket ger några medicinska effekter hos konsumenterna.

Marit Paulsen har nyligen utkommit med boken Lurad av laxen där hon bland annat argumenterar:

Marit Paulsen svär i kyrkan. Hennes matbudskap är att nackdelarna med ekologiskt odlad mat över­väger fördelarna, sett ur ett globalt solidaritetsperspektiv. Skördarna blir mindre i ekologiska odlingar.

Jordens yta räcker inte till att odla ekologiskt för alla, därför är det inte en hållbar global lösning. Det är viktigare att hitta bekämpningsmedel som är bättre än dagens. Så argumenterar hon, medveten om att hon kommer möta mothugg.

Ekomatens förespråkare har under ganska lång tid fått spela fritt i medierna. Visst finns det många aspekter att ta hänsyn till när det gäller ekomatens för- och nackdelar och bilden kommer säkerligen att nyanseras framöver. Det finns inget ämne som är så politiserat som livsmedel. Som Marit säger handlar det också väldigt mycket om associerade värden, vad som känns bra och inte nödvändigtvis vad som är fakta.

Som väntat har detta orsakat en hel del reaktioner, somliga mer indignerade än andra i bloggosfären. Några exempel:

Ändligt jordbruk

Go Marit!

Nu går skam på torra land

Att handla ekologiskt är inte bara något man gör för att döva ett dåligt samvete

Nästa lördag är det åter igen dags för Earth Hour. Earth Hour är ett jippo som anordnas av WWF där alla människor uppmanas att mellan 20.30-21.30 lokal tid släcka ljuset för att visa för jordens politiker att de ska agera för att stoppa den globala uppvärmningen. Earth Hour faller klockrent in i kategorin miljöteater, genom att utföra en symbolhandling får vi det att se ut som att vi bryr oss samtidigt som vi sedan kan fortsätta precis som tidigare. Man kan anta att många kommer att bruka stearinljus under denna timma för att inte famla fram i totalt mörker. Värt att känna till är att ett stearinljus är 71 gånger mindre energieffektivt än en glödlampa och 357 gånger mindre energieffektivt än en lågenergilampa.

Jag är böjd att hålla med George Monbiot som i boken Heat skriver så här:

But the thought that worries me the most is this. As people in the rich countries – even the professional classes – begin to wake up to what the science is saying, climate-change denial will look as stupid as Holocaust denial, or the insistance that AIDS can be cured with beetroot. But our response will be to demand that the government acts, while hoping that it doesn’t. We will wish our governments to pretend to act. We get the moral satiscfaction of saying what we know to me right, without the discomfort of doing it.

My fear is that the political parties in most rich nations have already recognized this. They know we want tough targets, but that we also want those targets to be missed. They know that we will grumble about their failure to curb climate change, but that we will not take to the streets. They know that nobody ever rioted for austerity. (Detta är faktiskt inte sant, se denna grupp människor! Min kommentar.)

Mitt tips är att du behåller lampan tänd under Earth Hour och istället funderar fram och skriver ned tre vanor som du ska förändra under detta år som gör att du lever ett mer hållbart liv. Förslag på områden:

• Transporter
• Mat
• Bostaden
• Semestern
• Kläderna
• Elektroniken

När klimatlarmet var som starkast under hösten 2006 och våren 2007 hade alla stora dagstidningar påkostade temasidor om ämnet. DN direktlänkade från sin förstasida och där fanns bland annat ett test för att undersöka sin egen klimatsmarthet. Efter ett år av köpstopp och livsstilsförändringar tänkte jag att det var dags att göra om testet för att se hur jag ligger till. Till min förvåning fann jag att testet försvunnit!? Jag har skrivit till DN för att höra efter vad som hänt. Jag provade att använda några andra klimatkalkylatorer:

• IVL 2,1 ton per år
• WWF 8,2 ton per år

Jag vet inte men jag gissar att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Jag vill minnas att jag låg på 3,x ton per år i DNs kalkylator. Vi får se vilket resultat jag får om den återkommer.

Jag vet vad det är som drar upp. Det är maten (fortfarande kött om än mindre än för ett år sedan) och flyget. Förvisso bara inrikes, men det blir ändå 10-15 timmar per år vilket blir ett ton CO2.

I larmets kölvatten publicerade IPCC sin synthesis report i december 2007. På 52 sidor sammanfattas allt som WG 1-3 kommit fram till i sina tidigare rapporter. Väl värt att läsa om ni inte redan gjort det.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur vår syn på kvalitet har förändrats genom tiderna. Att vi tidigare köpte kvalitetsvaror som höll länge, men numera köper vi bara skräp som går sönder hela tiden. När jag funderade på detta lite till kom jag fram till att jag kan inte minnas när något gick sönder för mig sist. Dyrt eller billigt, det mesta håller ihop rätt bra nuförtiden (iPods är undantaget som bekräftar regeln). Begreppen teknisk och estetisk livslängd skiljer helt enkelt på när en vara går sönder och när den anses förbrukad ur ett estetiskt perspektiv. Båda anledningarna leder till kassering.

Att överhuvudtaget prata om dessa två begrepp är ett relativt nytt fenomen. Det var på 1920-talet när massproduktionen kom igång på allvar men inte följdes av en motsvarande masskonsumtion som företagen började fokusera på att få ner den estetiska livslängden. Begreppet planned obsolescence härstammar från denna tid och är lika aktuellt idag. Det handlar helt enkelt om att konstruera produkter med en optimal livslängd, inte baserat på vad som är tekniskt möjligt utan för att maximera företagets vinst. Det mest extrema exemplet på kort planerad livslängd torde vara klädföretagen som kan ha en produktcykel som inte är längre än 6-12 veckor.

Reklam spelar naturligtvis en viktig roll när det gäller att hammra in i oss att det vi köpte igår inte duger idag. Vi ska inte fokusera på huruvida produkten fortfarande uppfyller våra behov, utan om den är tillräckligt snygg, fräsch eller häftig.

Det är när jag står där vid återvinningsstationen i färd att slänga en fullt fungerande pryl som tankarna snurrar igång. Varför ska jag slänga det här? Den fungerar ju alldeles utmärkt! Men sen övertygar jag mig själv: Den börjar ju se lite sliten ut, visst ska jag unna mig en ny!

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att bruka mina saker tills deras tekniska livslängd är slut. Så länge de fyller mina behov blir de kvar i min ägo. Mobiltelefonen och datorn får ett nytt batteri och några års livsrespit. Kläderna brukas tills de är utnötta. Tråkigt? Kanske det, men bra för miljön och plånboken.

Läs artikeln om planned obsolescence på Wikipedia, det är väl värd tiden.

Marie-Louise tipsar om Klotet i P1 som är ett program och en blogg från Vetenskapsradion.

Klotet är en blogg som drivs av Vetenskapsradion för alla som är intresserade av de ödesfrågor som väntar mänskligheten. Kan klimatförändringarna stoppas? Hur ska jordens vatten, mat och mineraltillgångar fördelas? Vilka forskare och tänkare sitter inne med de mest lovande lösningarna?

Bloggen är en mötesplats för samtal, men också ett öppet redaktionsmöte. Klotets redaktion kommer lägga ut hela oklippta intervjuer så snart de är gjorda och långt innan de är sända. Dina synpunkter och idéer till intervjupersoner, uppföljande frågor och nya ämnen kommer att påverka hur veckans radioprogram växer fram.

Hittills finns sex program tillgängliga som poddradio. I etern sänds programmet i P1 kl 13.20 på onsdagar med repris 19.03 på torsdag och 01.03 natten mot fredag.

Tjänstedilemmat beskrivs enklast med ett exempel. En metallarbetares löneökning kan förklaras av att teknikutvecklingen leder till ökad produktivitet. Men om metallarbetaren är gift med en sjuksköterska – och könsrollerna är de konventionella! – så kan de över köksbordet enas om att även hennes lön bör stiga i samma grad. Båda utför ju viktiga arbeten. En sådan löneföljsamhet är lätt att motivera för att inte vissa grupper ska halka efter. Men hennes arbete kan inte effektiviseras i samma grad. Högre lön betyder högre kostnad för vården. Detta är tjänstedilemmat och det kan inte lösas med industriell tillväxt.

Påståendet är inte speciellt kontroversiellt. Dilemmat förklaras i grundläggande nationalekonomikurser där det konstateras att i länder med låg produktivitet (BNP/capita) är tjänster ofta relativt billiga och omvänt i länder med hög produktivitet. Tjänstedilemmat har inget att göra med om huruvida tjänsten utförs i offentlig eller privat regi. Det handlar helt enkelt om att det inte går att effektivisera tjänsteproduktion på samma sätt som industriproduktion. Om alla sektorer ska ha en jämförbar löneutveckling måste tjänstesektorns lönekostnad på sikt växa i förhållande till industrins. Om så inte sker kommer antingen de tjänsteanställdas löner att försämras i relation till de industrianställda, eller så kommer tjänstesektorns andel av ekonomin att krympa.

Det finns många viktiga insikter som bygger på denna, men den kanske viktigaste tycker jag är att oavsett hur snabbt ekonomin växer kommer vi inte att ha råd med mer tjänster eftersom kostnaden för tjänsterna kommer att öka ungefär lika mycket som den ekonomiska tillväxten. Det politikerna säger om att vi behöver ekonomisk tillväxt för att ha råd med vård, skola och omsorg är alltså en sanning med modifikation.

Jag har tidigare skrivit om Jevons paradox:

Jevons paradox lyfts ofta fram av kritiker till energieffektivisering. De menar att det spelar ingen roll om vi effektiviserar energianvändningen eftersom detta kommer att leda till minskad efterfrågan på energi, detta sänker energipriset och det lägre priset kommer då att leda till att efterfrågan på energi ökar till den ursprungliga nivån uppnåtts igen.

Christer Sanne pratar i Keynes barnbarn om Rekyleffekten. Detta handlar i princip om Jevons paradox. Ett exempel Sanne tar upp i boken är hur en normalbil under de senaste 30 åren förbrukat ungefär samma mängd bensin. Den förbättrade effektiviteten har helt enkelt tagits ut i högre motorstyrka och fler finesser i bilen som gjort den blivit tyngre.

Rekyleffekten är ett fundamentalt problem som säger att det inte går att effektivisera sig till en lägre resursförbrukning när det råder frihet i hur mycket man får köpa och sälja av en vara eller tjänst.

Jag har sedan länge haft Christer Sannes bok Keynes barnbarn på min läselista. För inte länge sedan läste jag en debattartikel av honom där han för fram tesen om arbetstidsförkortning som en lösning både på den ekonomiska krisen och den ekologiska krisen. Artikeln aktualiserade mitt intresse för boken och när sedan en god vän tog upp ämnet arbetstidsförkortning som ett svar på den stigande arbetslösheten tog jag mig i kragen och lånade boken på stadsbiblioteket.

Keynes barnbarn bygger på en essä som J M Keynes skrev på 30-talet där han förutspådde hur den ekonomiska tillväxten skulle möjliggöra att hans barnbarn kunde tillgodogöra sina behov med bara några timmars arbete per vecka. Keynes fick rätt vad gäller den ekonomiska tillväxten, men han fick fel vad gäller arbetsinsatsen. Visst växlades högre produktivitet till en början mot mer fritid, men denna växling tog slut när målet 40 timmars arbetsvecka uppnåddes på 70-talet. Sedan dess har all förbättrad produktivitet tagits ut som högre löner.

I boken beskriver Sanne hur arbetstiden och konsumtionen utvecklats under 1900-talet. Hur sambandet mellan ökad konsumtion och ökad lycka blir svagare och svagare ju högre genomsnittlig inkomst en arbetare har. Att det faktiskt finns en gräns för hur mycket konsumtion planeten tål. En evig ekonomisk tillväxt är helt enkelt inte möjlig. I två intressanta kaiptel tecknar sanne en idéhistorisk bild av hur synen på konsumtion har ändrats under 1900-talet. Från att varit behovsstyrd är idag en allt större del av vår konsumtion en del av ett identitetsskapande. I bokens avslutning föreslår Sanne en mängd åtgärder och politiska reformer som skulle kunna styra samhällsutvecklingen ifrån den tillväxt- och konsumtionsinriktade nuvarande ordningen till en mer harmonisk och hållbar där vi i större utsträckning utnyttjar vår förbättrade produktivitet för att förkorta arbetstiden.

Jag tycker att boken på ett bra sätt sammanfattar många tankar och idéer som jag skrivit om tidigare. Den förklarar också ett par viktiga begrepp som får dåligt genomslag i debatten, jag tänker återkomma till dessa i några separata inlägg. Debattartikeln jag länkar ovan bygger till stor del på argument framförda i boken. Om du finner den intressant kommer du säkert att uppskatta boken.

Christer Sanne har en hemsida där han skriver mer om sina forskningsprojekt. Det finns där också länkar till debattartiklar han skrivit och mycket annat.

Länk till bokens första kapitel

Som ni har märkt har det varit tyst på bloggen under januari. Det är min avsikt att vara något mer aktiv framöver. Det är roligt att se att antalet besökare håller sig på en stadig nivå trots att inget nytt material har tillkommit på sista tiden. Det tyder på att även nya besökare finner bloggen intressant.