Det här inlägget handlar om den fjärde delen av Giséla Lindes bok Lev enklare – Idéer för en hållbar livsstil: Tiden
Mina tidigare inlägg om boken:
Lev enklare: Ett enklare liv – varför det?
Lev enklare: Måste-borde-vill – en livsinventering
För att göra det tydligare vad som är mina kommentarer har jag i detta inlägg kursiverat dem.
Tempot
I det första kapitlet skriver Gisela om sambandet mer tid = mindre pengar och mindre tid = mer pengar. Trots att vi får mer pengar känner vi ofta att vi skulle behöva lite till för att kunna köpa det vi vill ha. Den som arbetar mindre har större möjlighet att leva billigare men det är svårt att vara så vardagsmedveten som man måste vara för att lyckas göra det.
Linde reflekterar kring begreppet tid. Vi är idag effektivare än någonsin tidigare men stressar runt för att hinna med allt som ska göras. Så fort något är klart finns det alltid någonting nytt som måste göras. Tidssjukan slår till när vi inte orkar prestera längre. Botemedlet är långsamhet. Att avstå från stressen, hitta sitt eget tempo och lära sig känna igen hur kroppen känns när den är avslappnad.
Men hur gör man för att ta det långsammare? Linde beskriver hur hon när hon skulle skriva boken försökte att medvetet testa ett annat tempo. Hon provar en långsam dag. Att gå en vanlig dag i ett långsamt tempo. Men det går inte så bra. Hon fastnar snabbt i sitt vanliga snabba tempo, försöker ta det lugnt igen, växlar mellan snabbt och långsamt.
Slowrörelsen menar att det viktiga är inte att göra alltid långsamt utan att hitta den rätta takten för varje enskild sak. Vissa saker ska utföras med fart, annat passar bättre långsamt.
Alla har vi en personlig rytm, den hastighet som är just vår rätta. Det är viktigt att hitta denna rytm och respektera den. Vi kan anpassa oss till andras rytm ibland, men om vi aldrig får verka i vår rätta hastighet är det svårt att finna harmoni.
Som jag skrivit om tidigare är nog det enskilt största man kan göra för att gå ner i tempo att faktiskt gå ner i arbetstid. Tyvärr är det också ett väldigt stort steg eftersom det innebär att man måste bli medveten om strukturen i sitt liv: vad som tar tid, vad som kostar pengar. Sen måste denna struktur förändras för att passa de nya tidsmässiga och ekonomiska ramarna. Det tar kraft.
Alltid redo?
I det här kapitlet beskriver Linde hur man på 1960-talet trodde att det stora problemet i framtiden skulle vara vad alla människor skulle göra med all sin fritid. Så blev det inte riktigt.
Drömmen om en laptop på klipporna med en kopp kaffe skulle ge oss ett friare liv. Den moderna tekniken har i slutändan bara gjort att vi har möjligheten att alltid vara tillgängliga, oavsett var vi befinner oss. Istället för att vara frigörande har den gjort att vi kan jobba när och var som helst och ofta gör det.
Alternativet är att göra sig otillgänglig. Lämna laptopen på kontoret. Stäng av mobiltelefonen. Övertyga dig själv om att jobbet finns kvar när du åter gör dig tillgänglig. Ingen kommer sätta gränsen för vår tillgänglighet, det måste vi själva göra.
Nästa steg är att säga nej. När någon frågar om vi vill vara med på någonting, tänk igenom om du vill vara med och varför. Om det inte känns rätt, säg nej – fast på ett trevligt sätt.
Här handlar det mycket om att kunna lita på sin egen självkänsla. Att inte ständigt behöva bekräftelse av andra och att våga ta kontakt när det passar. Genom att i större utsträckning ta kontrollen över när och hur man är tillgänglig och på vilka villkor får man också en större möjlighet att styra sitt tempo. Börja på jobbet med att göra dig otillgänglig för kollegorna när du behöver göra något som tar en längre tid och kräver hög koncentration. Du kommer att märka snabbt hur effektivt och avslappnande det är att arbeta utan att bli avbruten. Sen kan du använda den frigjorda tiden åt att hjälpa dina kollegor eller ta ett fika.
Strukturen
Det här kapitlet handlar om strukturer, rutiner och det moderna livspusslet. Gisela börjar med att undra om 60-talisterna inte lever i någon slags ständig trots mot att växa upp och acceptera vuxenlivets villkor. Vuxenpoäng samlas som en ironisk gest till oviljan att växa upp.
Att få livspusslet att gå ihop handlar om att få de stora bitarna som arbete, boende och familjen att passa ihop. Här kan det handla om att till exempel gå ner i tid för att få arbete och familj att gå ihop. Det kan i sin tur betyda att det kanske inte finns utrymme för att bo i hus, men kanske är det viktigare för familjen med den tid som deltidsarbetet frigör än en gräsmatta att leka på.
I familjen gäller det att sätta gränser och se till att inte andra inkräktar på din tid för mycket. Att välja relationer som när och inte tär. Ett sätt att få harmoni och egentid är att ha en tydlig arbetsfördelning i hemmet. På så vis vet alla vad som ska göras och onödigt tjafs kan undvikas.
Viktigast är att finna den rätta balansen mellan pusselbitarna och acceptera att den kan se annorlunda ut över tid.
Det här kapitlet känns viktigt, men också stort. Att påverka strukturen handlar ofta om att påverka inte bara sig själv utan även andra. Jag tror det är viktigt att verkligen tänka igen före hur man vill att livet ska se ut innan man har kört för långt på fel spår. Att faktiskt prata ordentligt med sin partner om hur man själv vill ha det.
Den rätta tiden
I delens avslutande kapitel skriver Linde om hur det moderna samhället gått ifrån de naturliga växlingar som fanns i det förindustriella. Elektrifieringen gjorde det möjligt att arbeta dygnet runt. Vi är inte längre begränsade av solen eller årstiderna. Hon menar att vi som en motpol till 24-timmarssamhälle måste försöka hitta och ta vara på tidens cykliska kvaliteter. Kanske åter låta söndagen vara en vilodag? Fokusera på gränsövergångar med till exempel en liten ritual vid arbetsdagens slut.
Kapitlet avslutas med ett avsnitt om Ayurveda och en introduktion till doshorna Vata, Pitta och Kapha.
Att hitta egna sätt att dela upp tiden för att markera ol
ika aktiviteter är väldigt effektivt. Själv har jag en ritual på jobbet som består av att rensa skrivbordet, skriva ner allt jag behöver komma ihåg, stänga ner datorn och lägga fram de tre saker som jag ska börja nästa arbetsdag. När jag har gjort detta känner jag att arbetsdagen är slut och jag kan lättare lämna jobbet på arbetsplatsen. En annan ritual vi har i familjen är att alltid äta gemensam middag utan yttre störningsmoment som tidningar, teve och annat.
Ett effektivt sätt att markera slutet av en aktivitet är att sätta sig ner och inte göra något alls i några minuter innan man går vidare till nästa. Prova!
frivillig enkelhet 